Bara växter

Dagens  inlägg  kommer sig av att jag hittade några ströbilder  i min bildmapp. Sådana som jag tagit vid mina senaste  promenader  så där i förbifarten eftersom de fångade min uppmärksamhet  just då. 

Gräset såg ut att  vara torrt  och blir nog snart förvandlat till ensilage. Bäst att passa  på att ta en bild på ett av axen. Såg  effektfullt ut i motljuset  men  med  lite större kontrast på den infallande solstrålen hade  bilden kunnat bli  bättre. Kunde dock inte skapa detta i efterhand i datan.

Bland alla gräsaxen på åkern var det  denna växt som stack ut och stack upp. Den gav jag en liten inramning och därmed en viss djup i bilden.

På krönet av en stor hög med matjord växte en  kardborre. Inte att undra på att den trivdes där i myllan och hunnit växa sig stor. Den stod flera meter ovanför mig och det var inga problem att få en neutral himmel som bakgrund.

Tidigare på sommaren hittade jag detta blad bland alla andra som var gröna på denna växt. Det var som en liten föraning om hösten

När jag hämtade solrosfrön (häromsistens = stockholmska? knäppte jag  ytterligare några bilder på tistelfrön. Dom här såg speciellt ulliga ut.

Ett  löv som redan  är  inne  på sin andra höst. Tog upp det för att titta på det utsökta filigranarbetet. När maskar och mikroorganismer gjort sitt, kvarstår bara skelettet.

Först nu ser man hur intrikat ett vanligt löv  är uppbyggd som om det gått den avancerade  kursen i hållfasthetslära.

Äppelpaj

När jag burit bort en hink maskätna äpplen till komposten brukar det vara dags att skörda dom första äpplena. Numera gör vi inte längre äppelmos  utan äter några som dom är eller ger bort en del.

Av några bakar jag  även en äppelpaj. Skitenkelt eftersom jag har ett sockerkaksrecept i huvudet och behöver inte ens titta i någon bakbok. Behöver bara röra ihop dubbla sockerkakssatsen för att fylla en långpanna och sedan  lägga på  urkärnade äppelklyftor. På med lite kanel och så in i ugnen

Efter  ca 20 min är hela härligheten klar

Bubbelbad

När jag för ett par da´r  se´n  tittade på ett konstgjort vattenfall, passade jag på att ta några bilder där. Utan att egentligen veta varför. Var ju inte något Niagarafall direkt. Tog t.o.m. en kort videosekvens.

Stillbilder på rinnande vatten däremot,  säger många fotografer, att man ska ta med lång exponeringstid så att man får intrycket av rinnande vatten. Hur man än gör blir det ändå inte naturligt. På de här två bilderna har jag fryst ögonblicket  och vattnet kunde lika gärna ha varit av is eller glas.

Det blir inte värst mera levande om  jag klipper in en badande skönhet.

Av någon anledning kom jag att tänka på  filmtitetln ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”. Kunde lika gärna ha tänkt på Anita Ekberg som badade i Fontana di Trevi. Men nu blev det Kim Novak som jag placerade i ett bubbelbad

Ett mera handfast bubbelbad syns på den här bilden som jag fick från Spanien förra månaden.

Visste först inte om det var  någon skulptur eller en dekoration utanför en galleria. Kanske reklam till  någon aqua-park i närheten? Fick då veta att  kloten var avsedda för barn att leka i. Ett eller flera kunde krypa in i bubblorna och tummla runt i dom, studsa och flyta på vattnet. Säkerligen ett omtyckt nöje för barnen men dyrt för föräldrarna.

Men nu har jag bubblat färdigt!

En död potatis

Ibland kan gamla synder löna sig. Som t.ex. potatis som glömts kvar i jorden efter sista skörden och  inte ens upptäckts vid höstgrävningen. Året därpå ger dom sig till känna och börjar spira där man minst anar det och där man helst inte vill ha dom. I år grodde dom på minst 10 ställen och  jag lät dom stå kvar bland kålen och annat.  Häromdagen skulle jag dock rensa lite på landet och grävde upp alla  ”vildvuxna” potäter. De satt mycket djupare än de man normalt sätter. Oftast blir det bara en eller  två knölar under  varav en 

 riktig stor. Totalt gav förra årets underlåtenhet en skörd på 18  nya potatisar

Dessa potatisar  har  legat dubbelt så länge i jorden än de som jag satte i våras. Några har blivit angripna av  en slags sniglar som tydligen håller hus nere i jorden. Nakna sniglar utan hus (så de borde inte kunna hålla hus !)  som  tar sig ner  till potatisen och börjar  gnaga sig in i knölen.

De gräver sig långt in i potatisen och efterlämnar  djupa hål. Tog bilderna  i efterhand  för att åskådliggöra detta  varför jag missade att även visa själva snigeln. Bilderna skulle  därefter kastas i papperskorgen. När jag tittade på den vänstra tyckte jag att den  liknade en dödskalle varför jag  kombinerade bilderna för att  ytterligare förstärka  intrycket. En riktig död potatis i sanning.

Solrosor

Jag har länge velat ha en solros i trädgården. I koloniträdgårdsföreningar brukar man tävla om vem som kan odla den högsta och ståtligaste solrosen. Hemma i trädgården skulle jag dock nöja mig med en som kan titta över häcken  och titta på  alla som går förbi på gatan eller titta in genom fönstret. Men det har aldrig blivit av att köpa solrosfrön. Inte ens fågelfrön. När jag dock för en vecka sedan såg alla dessa solrosor på den nerlagda soptippen visste jag var jag kunde få tag på solrosfrön. Skriv in ordet solrosor  överst till vänster i denna blog  så går det att få upp tidigare inlägg.

Jag hämtade två  stora korgar som hade blommat färdigt och där fröna såg ut att mogna

Ute i periferin är kärnorna alltid störst  och mognar först. Avtar ju längre in mot mitten man kommer. Oftast hinner kärnorna  inte mogna  alls längst in

Kärnorna ligger tätt packade intill varandra men inte alldeles bredvid. De bildar faktiskt ett spiralmönster vilket dock inte  framgår tydligt av  dessa bilder.

Den här  närbilden  blev ganska dekorativ  förutom att man ser lite av spirallinjerna. Jag tror att alla korgblommiga växter har byggt upp detta mönster. Kanske rentav en inneboende kraft som när  Andromedagalaxen eller andra spiralnebulosor bildades för miljarder år sedan.

Fimpa ljuset

Det går mot mörkare tider nu och snart är det dags att tända  lyktorna utmed motionsspåret. Joggarna ska ju kunna ta en runda när dom kommer hem från  jobbet  och när vi har gått över till vintertid börjar det skymma  en timme tidigare när man drar på sig löpardojorna. Men än kan man inte tända lamporna utmed banan. Man har fimpat ljuset hela vägen utmed spåret. Radikalt.

Med en motorsåg  har man helt sonika kapat lyktstolpen i bitar som om det vore ett träd och  lampan fick bita i gräset.I alla fall låg den bland  ormbunkar och blåbärsris. Med viss respekt kröp jag under ledningarna. Man vet ju aldrig. Glödlampan  kanske var trasig. Lyktstolparna såg visserligen  väderbitna ut och var spruckna men  kärnan  skulle nog fortfarande hålla lyktan på plats. Men kommunen tar inga risker. Bättre att byta ut stolpen innan det  kommer tidningsrubriker i lokaltidningen som: joggare dog av strömförande ledning i motionsspåret.

Det brinnande molnet

På väg in till köket reagerade jag att det var ett annorlunda ljus i rummet. Tittade mot fönstret och såg ett märkligt moln på kvällshimlen. Hämtade genast kameran för att lägga till ytterligare en bild till min ”molnsamling”.

Det vilade ett slags svavelosande ragnaröksstämning över bilden med  det brinnande molnet  som såg ut att  sänka sig mot jorden för att förgöra allt.

Med denna bild på näthinnan önska jag er

Sweet dreams!

Fåglar på håll

När jag emellanåt skannar igenom vissa fotobloggar, får jag se fantastiska bilder på bl.a. fåglar. Speciellt imponerande är dom bilderna där fåglarna fångats i flykten. Det är redan svårt att fokusera med ett teleobjektiv och följa en fågels rörelse. Jag kan visserligen också  komma nära en fågel  med mina 4x  zoom på min enkla pocketkamera, men då blir ju bilden också därefter.

Den här duvan satt i ett dött träd ganska avlägset och högt upp. Kunde inte avgöra på marknivå vad det var för fågel utan tog en bild för att sedan  förstora den ytterligare i PC:n.

Bilden kan  förståss inte mäta sig med  dom man ser från andra bloggare. Men det blev  en bild endå i all dess enkelhet. Eller kanske just därför. (OBS ej manipulerad i datan)

Från något närmare håll tog jag en bild på hackspetten när den kom  och hälsade på utanför fönstret mot allmänningen. Det går visserligen bra att smyga sig på den när man står i vardagsrummet och sedan zooma in den. Man ser visserligen  att det är en hackspett på bilden, men där tar fotokonsten också slut. Får väl skylla på  otvättade fönsterrutor.

Drip-drop-drip

Solen fick termometern att klättra till 30-gradersstrecket på altanen på morgonen. Vita stackmoln tornade upp sig. Blev allt mörkare på eftermiddagen. Det hördes två åskknallar och så kom regnet. Bara en kortvarig skur som gav 8 mm. Se´n kom solen fram igen. Så gjorde även kameran. En vända kring huset gav dom här regndroppsbilderna

På torkvindans plastsnören hängde regndropparna kvar som på ett pärlband. Krävdes åtskilliga försök att  få fokus på dropparna. På den nedre bilden utlöstes blixten trots solsken. Ändå lyckades jag inte få in den rätta lystern  och reflexer i vattendropparna

Två av årets tomatplantor  ska producera gula tomater. De blev dock inte lika gula som dom man ibland kan få tag på i affären. Kan  bero på sorten eller  att de odlats i växthus som utestänger UV-strålningen. På landet  här fick de en lätt rödaktig färg. Men japaner blir ju också solbrända J! Tomater och många andra växter har sedan årmiljoner kommit på att skydda sig  från regn. Vi har bara nyligen kommit på hemligheten när vi börjat använda nanoteknik vid tillverkning av t.ex. tyger.  Se bara hur tomaterna  är täckta av ett vattenavstötande skikt.

Äpplen är täckta av ett vaxskikt och många blad är  ”impregnerade”. Även den här stockrosen. Regndropparna låg kvar på blombladen  och jag tog bilden bakom blomman  så  att den täckte solen helt. Klicka gärna  en eller två  ggr på bilden för att se dropparna bättre.

Även i pyramidenen  låg dropparna  kvar och när solen tittade fram gnistrade trädet som en pyntad julgran. Jag blir alltid förundrad över ljusstyrkan från en enda vattendroppe när den träffas av en solstråle i rätt vinkel. Ibland kan den nästa blända trots att den finns åtskilliga meter bort. Likaså  reflexer från en glasbit eller  iskristall.

Prata mera persilja

Den här gången dock i ordets rätta bemärkelse. Jag har skördat persilja för andra gången i år. På våren kom det upp hundratals små plantor eftersom det året innan hade fått stå kvar en eller två persiljeplantor som sedan fröade av sig. Den lilla jordplätten skulle ändå inte planteras förrän senare, varför plantorna fick stå kvar och  växa upp. När det senare blev dags att sätta ut kålplantorna fick  persiljan  stryka på foten. Dom hade vuxit sig dryga dm höga och stod tätt som en djungel. Tyckte det var synd att bara gräva  ner allt och skördade istället hela persiljeskogen. Det blev en hel bytta  finhackad persilja att frysa in. (man kan även torka den  för förvaring)

På själva kryddlandet  fanns förståss också persilja. Både den krulliga sorten och den slätbladiga. Även där och runtomkring hade det vuxit upp fler plantor än  de ursprungligen planterade

Stora kraftiga plantor med tjocka stjälkar som nästan såg ut som små buskar. De växte bland kvarvarande kålrabbi, mitt bland  en lejongap som egentligen inte heller hade något att göra  vid utkanten av kryddlandet eller  bredvid en  rosmarin och stal näring från denna. Det var tid att röja. Men liksom i våras  ville jag inte slänga allt utan tänkte ta hand om det mesta. Trots att jag redan hade ett årsbehov  i frysen.

Man får väl dela med sig  med barnen som  inte odlar. Eller själv använda persilja oftare i matlagningen. Det är  ju först och främst en aromatisk krydda som jag ofta använder tillsammans med svamp, omelett  eller när jag stuvar morötter. Till fisk använder jag persiljebladen  nästan som en grönsak och stuvar dom i en kraftig  vitsås. Persiljan passar  förståss till mycket annat också som i olika sallader t.ex.

Klart slut – i morgon pratar jag annan persilja