Elddon i vatten

Vi har kommit en bra bit sedan vi gjorde upp eld med en pinne och lite fnöske. Flinta och tändstickor i all ära men  engångständaren i plast hade nog grottmänniskan betraktat som ren magi. Idag  används denna pryl i miljoner varje dag som sedan slängs när dom är förbrukade. Som storrökare tidigare använde jag dessa tändare dagligen och när mina arbetskollegor gjorde likaså, passade jag på att samla på dessa. Just for fun. Här kan ni betrakta dom i ett kort videosvep

Vill ni titta på dom närmare har jag bloggat och avbildat dom i ett tidigare inlägg den 18.9.2010. Klicka här

Samlingen avbröts för cirka 10 år se´n och står där till ingen nytta och samlar damm. Är i bästa fall ett tidsdokument. Så även en massa andra plastföremål  vilket jag fick höra häromdagen  i programmet Kobra. Susan Feinkel fick berätta om sin bok ”Plastic – a toxic love story”.

Så här ser hon ut när hon framträdde i programmet. Har själv inte läst boken men den är säkerligen tänkvärd. Plastens nytta och plastens förbannelse. Plast i en pace-maker eller plast från en hamburgerkedja. Nyttan med en engångständare som samtidigt är en miljöbov. I programmet berättades  om alla plastsopor som virvlar runt i en stor malström i  Stilla Havet (Bermudatriangeln?) Där är en tummelplats för albatrossar som gladeligen sväljer en och annan plastbit för att ge till ungarna. Utgången är troligen ofta  som på den här bilden som visades i programmet

När jag såg bilden sneglade jag belåtet snett upp mot taket och  tänkte att mina tändare i alla fall inte hamnat  i  Stilla Havet , än mindre i magen på en albatross. Men FAN – och nu svär jag – det finns ju så mycket engångsmaterial och annat  plastskräp! Bara vid det lilla bordet  framför mig nu finns allt jag behöver och det är gjort av plast:datan, skrivaren, telefon, extern hårddisk, tangentbord och webkamera. Till och med en billig kulspetspenna. Vi snackar om en yta på 70x120 cm! Gå runt i huset så får ni se.

Flygfän

Vid gårdagens promenad upptäckte jag en  liten insekt som satt på den yttersta spetsen på ett blad.  Såg ut som en skalbagge. En som jag tidigare sett i kompostlådan hemma. Närmade mig den sakta med kameran och lyckades få en bild. Den hade nämligen vinagar och flög iväg fort som en gevärskula.

Den här bilden är egentligen en fuskbild på flera sätt. Det var inga problem med att ta ett kort på denna ”långben” som jag kallar den i brist på rätt namn. Den flög inte iväg. Den var heldöd och låg orörlig  på golvet i vardagsrummet. Jag tog upp den med en bit vitt papper och när jag såg den där utsträckt med alla spinkiga sex benen på pappret, passade jag på att ta en bild på den. Vid första tagningen utlöstes blixten och bilden blev alldeles för ljus. Nästa bild tog jag då utan blixt. När jag senare jämförde dessa två bilder tyckte jag nog att den överexponerade bilden  trots allt inte blev så tokig. Den gav mig inspirationen att efterlikna den varför jag tog den mörkare bilden och  lättade upp den  i datan.

Trots att insekten låg stilla på  pappret fuskade jag även med skärpeinställningen och fotot skulle egentligen hamnat i papperskorgen. Men efter alla manipulationer i datan tyckte jag till slut ändå att bilden trots alla  fotografiska brister  kunde sparas. Oskärpan gör att den ser målad ut. Sensmoralen: tänk dig för innan du slänger en bild – den kan alltid förvandlas åt ena eller andra hållet och få en karaktär som man ursprungligen inte alls tänkt sig.

Floran just nu på denna breddgrad

Det har varit lite av varannandagsväder senast. Passade dock på att gå ett stråk  i närområdet när solen behagade  titta fram. Här kommer därför några bilder på helt vanliga försommarblomster som alla fanns utmed min väg

När jag någon gång kunde slita blicken från  marken och tittade upp kunde jag njuta av en nästan molnfri himmel. Bara  några ensamma moln  höll varandra sällskap i ett smalt band.

Just när jag hade riktat blickarna uppåt kom ett plan. Har länge tänkt att jag skulle testa kameran på detta rörliga objekt och tog därför detta kort

Jag förstorade upp bilden  i datan och fick då syn på att det kom från fjärran land. Ni som kan läsa arabiska kan ju tala om för mig varifrån. Med  bättre kamerautrustning och bättre televerkan skulle man kanske  även kunna skönja  passagerare bakom fönstren. Då snackar vi kameraövervakning!

Lergroparna

Efter att ha strosat runt bland både övervuxna och välskötta odlingslotter  gick jag vidare till lergroparna som man höll på att schakta  en bit längre bort. I den största hade man nu rullat ut  den armerade plasten nere  på botten av  gropen och höll på att lägga stenkross ovanpå.

Detta hade jag inte förväntat mig när jag räknade med att det skulle bli några dammar. Skulle det byggas någon fastighet här i alla fall? Men min dammbyggsteori hölls ändå vid liv när jag  i andra änden av byggplatsen såg hur man röjde sly för att kanske gräva sig fram mot det lilla diket intill.

En bit av gång- och cykelvägen som gick över detta röjningsområde fick maka på sig och man höll på att ställa i ordning en ny sträckning.

Eftersom jag inte har en aning om vad  syftet med allt bökande är, är det bäddat för en spännande fortsättning. Eller så mynnar allt ut i ett antiklimax. Men än är det spännande att följa utvecklingen.

”Brottslingen” återvänder

Utmed gång- och cykelvägen finns ett område med  kolonilotter som kommunen ställt i ordning för länge sedan. Själv har jag haft en lott på 100 kvm  där i 25 år  sedan 1974 och odlat olika grönsaker. Där var ursprungligen gammal åkerjord och  bara man höll efter kvickrot och tistel så fick man rikliga skördar. Alla orkade inte med det år efter år varför  ogräset tog över ganska snart. När  en odlingslott inte hade brukats över ett år var det nästan omöjligt att  gräva upp allt igen.  Man delade kvickroten bara i  mindre bitar som då förökade sig ytterligare. Jag har tittat på  andra koliniträdgårdar i anslutning t. ex.  Görvelns slott, Hässelby slott och Säby Gård  där markägarna har haft större krav på  skötseln av området så att det skulle passa in bättre i den omgivande miljön. När jag nu – 40 år senare – passerar området kan  jag konstatera att bara halva den odlingsbara arealen återstår. Resten har vuxit igen och blivit gräsmatta. Dessutom har en del byggen och en massa plast  gjort att området ser en aning ”skräpig” ut.

Både vit och svart täckplast för att skydda det nysådda från frost eller uttorkning. Men plasten trasas sönder och flyger omkring.

Här höll några av mina tidigare grannar till som flitigt skötte om sina täppor. Planterade syren och allehanda blommor. Några blev för gamla och orkade inte längre sköta landet  och andra ledsnade helt enkelt. När ingen ny odlare tog över snabbt,  hade naturen sin gång och allt blev övervuxet året därpå..

När jag  nu  hade vägarna förbi passade jag på att leta rätt på  min egen kolonilott. Bland flera  gräsbevuxna plättar hittade jag till slut min rabarber bland alla maskrosorna och på själva tomten  hade man ställt några plaststolar och bord som den dagen hade blåst omkull. Jag övergav odlingarna där  när jag ställde i ordning en mindre plätt hemma på villatomten för att dagligen kunna sköta om odlingarna och ha allt i fred.

En annan övergiven lott ligger straxt bakom tappstället. Kvinnan där flyttade till en annan odlingslott och  jag fick ta hand om några växter som hon inte ville flytta. Bl.a. några iris och en rosenbuske som hon lovordade. Det var en gammal sort som inte längre fanns många exemplar av. Det lät spännnande och jag tog hem ett skott till tomten hemma. Dom här blev kvar på originalplatsen.  Hemma blev  det en stor buske med enkla vita nyponblommor som inte såg mycket ut för världen. Jag tog bort den efter några år men det går inte att ta kål på växten. Flera år senare kommer det fortfarande upp nya skott.

Går man runt bland de kvaravarande odlade lotterna ser man direkt vilka som odlas av svenskar eller av invandrare. Svenska odlare har alltid potatis och/eller jordgubbar. Invandrare lök och åter lök.

När jag  ändå var  i området och såg någon längst  bort  i ytterkanten som höll på att pyssla om  sina odlingar, passade jag på att  prata med honom. Han hade liksom jag varit med från början men hållit  ut i hela 40 år. Det syntes även på hans täppa där det inte fanns ett enda grässtrå  eller en  enda maskros. Vi  pratade om gamla tider och  jag fick veta att det kommit både mördarsniglar och sork sedan jag hade slutat odla där. Sorken som ger sig på potatisen hade jag ingen aning om men  såg sedan på vägen hem att de grävt  hål och gångar lite här och var. Så dom var nog en plåga.

Det lär väl inte bli mindre sork  när man nu ställler i ordning flera dammar  alldeles intill. Mer om detta i morgondagens inlägg.

PS: Denna gång blev det ovanligt många små bilder i dagens inlägg. Du vet väl att du kan klicka både en och två gånger på bilden för att få den större! Rentav helskärm om man vill titta på detaljer. DS

Händer och fötter

Idag blir det några table-top bilder som jag hittade. När dom inte råkar vara ett rent stilleben, blir dom i regel lite surrealistiska

Minnesmärke och frimärke

Den övertäckta bron i Luzern är kanske den finaste bland liknande broar  so finns lite här och var i Schweiz. Ett typiskt fotomotiv för turisten  där jag senare även gjort ett svep med videokameran.

Den 18 augusti 1993 brann dock denna bro dock ner genom att någon kastat en brinnande fimp. Därmed försvann ett av stadens mest kända landmärken. En bro som stått sig sedan 1300-talet. Så viktigt var detta minnesmärke att man beslöt att bygga upp  Kapellbron igen. Men man gav även ut ett minnesmärke över detta minnesmärke när bron åter hade byggts upp

Ett frimärke är inte bara en liten klisterlapp som man  tidigare smackade på ett brev utan många har även något att berätta.

En ny lergrop

Sedan jag förra veckan hade upptäckt en stor lergrop  en bit hemifrån, har det  grävts upp ytterligare en grop. Grävskopan röjde först en del sly  och schaktade sedan en mindre grop.

Det var just på det stället där jag hade min första kollonilott som kommunen ställt i ordning. Där fanns fantastisk fin svart mylla, nästan som torv. Lättarbetad. Där var det ett nöje att  odla även om ogräset växte lika bra. Tills det kom ett omfattande åskväder med störtregn. Så mycket att  ett dike intill svämmade över och dränkte inte bara gångstigen utan även hela kollonilotten. När jag cyklade  dit för att inspektera efter regnet fick jag se potatisblommorna simma  uppe på vattenytan. Efter  denna malör ställdes nya lotter i ordning  högre upp.

När man tidigare grävt  i den lösa myllan  kunde man inte ana att det fanns smetig blålera en halv meter längre ner. Se bara vilken härlig fet gäggamoja! Kanske något för en krukmakare.

Men intill gropen hade man lagt upp flera rullar med markplast

 

Och en bit därifrån hade man redan rullat ut ett antal metrar var denna plastväv. Skulle det trots allt bli några dammar här? Allt började tyda på det. Om inte annat för att samla upp vatten  från nästa  stora regnväder. Vi får väl se vad landskapsarkitekten hittar på.

Scrapple from the apple

Det är sån´t som jag i allmänhet kallar överblivet skräp. Sån´t som ingen vill ha och som ska kastas. Finns även på min HD. Men det är även titeln på  en standard jazz-låt  i be-bop-stil av Cahrlie Parker. Passar kanske inte allas musiköra även om man  kan lyssna på jazz i allmänhet. Har här valt en  kortare pianoversion som ni kan lyssna på medan ni betraktar dessa överblivna bilder  som inte har platsat någonstans tidigare. Nu vill jag bli av med dom

 http://youtu.be/jFkO1YhhL3Q

Det är inte  någon bild som jag har tagit utan den ingick i ett kort  bildspel som jag fick via mejl för länge sedan.  En bild som inte kan betecknas annat än  GULLIG.

Våran gamla katt som ligger på soffan och snarkar (faktiskt). Hade tänkt ha bilden i något annat sammanhang som aldrig blev av

En överbliven bild på ett ensamt hus någonstans på en ort i Medelhavet. Kunde vara var som helst. Minns inte

Några barn som leker vid badstranden. Fick inte ihop det till en sammanhängade berättelse eller någon  bra  enstaka bild

Den här magnetspolen kanske känns igen? Det var den som jag la in i en tulpan. Bläddra tillbaka till den 14:e  maj så  ser du

Maskin-expo 2011 dag 2

När jag vandrade runt mellan tälten slog det mig att det mesta som ställdes ut har var ”vardagsöverdimensionerad” Titta bara på dom här borstarna. Inte direkt några diskborstar.

Färggranna var dom också

Eller den här uppkäftiga saken. Inte heller någon vanlig hovtång

Tur att dom här däcken inte sitter på  personbilen där man måste byta två gånger om året

Den här  apparaten i kolossalformat ser man inte heller  så ofta till vardags. Tror att det är en  alfaltläggningsmaskin. En  liknande som jag bloggade  om förra året när kommunen la ny asfalt på våra huvudleder.

Även dom här transportbanden ställer du nog inte upp i villaträdgården hemma heller. Det verkade dock inte vara något större intresse för dom. Inga kunder syntes till och säljaren satt ensam och övergiven  framför maskinerna.  För att  han skulle få lite sällskap kopierade jag in honom en gång till. Spegelvänt så att han kunde prata med sig själv.

Mera jordnära och förankrat i  den egna vardagen var det med dom här maskinerna.

Den här självgående maskinen rönte viss uppmärksamhet. I princip programmerar man väl denna precis som en  självående gräsklippare eller dammsugare. Kanske bra för att slippa ifrån vibrationerna vid manuellt framförande.

Här en  kort filmsnutt till när dom stora killarna leker i sin egen sandlåda

Efter att ha gått runt på området var det många som passade på att ta en bit mat eller släcka törsten på denna uteservering. Det som slog mig var att  det var en utställning för ”dom stora grabbarna”. Cowboyhattar och countrymusik i högtalarna. Väldigt få kvinnliga besökare eller barn. (förutom de två  som syns på gårdagens bilder).Märkligast av allt var att  den största delen av all personal var svartklädd! Även många besökare. Bara en gång såg jag några värdinnor i  klatschiga blå uniformer. När jag hade tröttnat på allt det storslagna längtade jag efter det som syns på den här bilden

Detta var ”Pictures at an exhibition”  Men det går det även bra att lyssna till en klassisk pianosvit med samma titel av den ryske kompositören Mussorgskij. Välj i så fall ett lugnt stycke på YOU TUBE

Maskin-EXPO 2011– dag 1

Nästan framme vid den stora rondellen fick jag syn på en massa vita tält ute på det numera nerlagda flygfältet. Det var för många tält för att vara en cirkus. Det stora antalet fick mig att tänka på  alla vitklädda väderkvarnar som jag en gång såg  i ”vindarnas dal” på Kreta. (se sista bilderna  från ett inlägg apr.-2009 här.)

Jag tog sedan reda på att det var  Nordens största maskin utställning som pågick. Dagen efter cyklade jag dig för att titta närmare på det hela. Inte för att jag var  speciellt intresserad av stora maskiner utan mest av ren nyfikenhet. Det närmaste jag varit i kontakt med denna bransch var när jag ett år på 60-talet sålde pneumatiska ventiler till bl.a. grävskopor.

Det var en härlig solig försommardag och  en snäll securitas-vakt  hade få invändingar att jag  gjorde lite reklam åt hans företag och mässan som sådan i min blogg.

Jag har aldrig tidigare varit på någon liknande utställning. Alla  tidigare  jag besökt genom åren var inomhus. Då handlade det  ofta om medicinsk utrustning, foto, data  eller  hushåll. Så, stora maskiner  som används inom byggbranschen, entreprenad, skogsnäringen, vägbygge,lantbruk eller renhållning  låg långt bortom min intressesfär. Jag ville först och främst göra ett bildreportage så som jag  upplevde  detta arrangemang.

Här var det inte tal om någon pridefestival utan  en av  de 578 utställare hade  här blåst upp denna båge. Jag blev dock mer imponerad av  kranen till vänster i bilden. Med dess många ledade armar liknade den snarare ett sci-fi monster.

Några besökare och potentiella kunder fick sig en gratistur upp i det blå. Instinktivt riktade jag kameran på högkant vilket jag inte skulle ha gjort. Tänkte inte på att  kameran återger video rättvänt  endast när man tar video  i  horisontalläge. Här blev missen  dock nästan till  en fördel så att  sekvensen fick en dramatisk touch. Tagningarna är från 2 olika skyliftar.

Dom här fick jag ha med i tankarna när jag gick runt på området. Miljöaspekterna.

Förmodligen en blivande grävmaskinist. Det var något annat än den lilla skopan i sandlådan. Här var det riktiga doningar tyckte grabben och  ryckte i spakarna.

En annan yngre besökare blev intervjuad och filmad på storskärm. Vad kunde väl denna tuffa tjej i rosa skor och jacka samt tajta gula byxor tycka om alla dessa fantasktiska män med  sina fantastika maskiner?