Prylar, prylar och åter prylar

Häromdagen var det prylmarknad i ishallen.

Där var det ”dukade bord” i långa rader. Med prylar som olika idrottsföreningar samlat ihop i förhoppning om ett tillskott till klubbkassan. Prylar som folk har ledsnat på, prylar som folk inte längre behövde eller hade för mycket av. Prylar som bara tog plats. Prylar som aldrig användes och  skräpade på vinden eller i skrubben. Precis som hemma. Skulle själv kunna fylla ett helt bord med allehanda föremål. Kanske flera bord eftersom jag är den där synd-att-kasta-typen.

Det mesta var riktigt billigt. Långt under nyvärdet. Ibland såg man några saker som var dyrare som  t.ex. denna praktpjäs för 80 kronor. Kan det vara något som dyker upp på antikrundan senare? Eller kommer denna pjäs att stå i någon annans skåp eller hylla och samla damm?

Själv gjorde jag mitt livs fynd. En livrem!   

Mina illa sittande jeans  kanade ideligen ner och hade gjort så länge. Irriterande när man är på prylmarknad. Då fick jag syn på två eller tre bälten vid ett av borden. Ett av plast. Det ratade jag  med en gång. Läder skulle det vara  även om det blev dyrare. Kostar över 100:- i affären vilket jag  alltid tyckt var för mycket för en  bit läder med några hål i. Som man dessutom fick göra själv eftersom jag är  ganska smal om midjan. Nu skulle jag kanske kunna få en äkta läderrem för  halva priset. Jag valde den som  hade några år på nacken (kan man säga så om ett bälte?) Den hade rätt patina som dom brukar säga på antikrundan. Mitt livs köp beroende på att jag verkligen behövde den och  att  den kostade inte bara halva priset utan var minst 20 gånger billigare än vad en ny rem skulle ha kostat. Jag fick den för en femma!

Här kunde jag ha kollat hur byxorna satt efter att ha trätt  på den nyförvärvade remmen.

Annars tyckte jag mig se inte någon större kommers. Några grabbar bakom bordet  började få tråkigt när inga kunder ville köpa något. De fick själva hitta på något roligt i stället.