Nästa gång vi åkte in till Valletta skulle vi utforska staden ytterligare. Det bar sig dock inte bättre än att vi överraskades av ett våldsamt skyfall.
Vi fick söka skydd under en pelargång medan vattnet forsade nerför gatan. På andra sidan gatan satt en mängd valaffischer uppsatta på husfasaden. Dom Mintoff syns på dom flesta och väl hemma igen fick vi senare även höra att han hade blivit vald till premiärminister. När regnet hade upphört, begav vi oss ut igen för att titta närmare på de tre städerna som Valletta är sammanvuxen med.
De tre städerna heter Vittoriosa, Senglea och Cospicua.
När vi hade passerat en mäktig befästning och ett brovalv, kom vi in till ett av de tre städerna. Någonstans i en gränd kände vi den aromatiska doften av nybakat bröd. Vi hade hoppat över frukosten på hotellet för att komma iväg tidigt och hungern gjorde sig nu påmint.
Vi gick in och köpte en stor limpa för en liten peng. När jag bar den under armen kände man fortfarande värmen genom tidningspappret. Vi gick mot havet och hade kanske kommit till nästa stad utan att egentligen veta om det. Molnen hade skingrats och det började åter kännas medelhavslikt i värmen. Intill vattnet mitt bland sopor och skräp, satte vi oss bland några stenar och betongblock. Vi halsade var sin öl som vi också hade handlat på vägen och knaprade på brödet . Ett bröd som aldrig smakat godare än då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar