Äntligen fick vi lite regn. ”De´ är bra för potatisen” är mitt stående uttryck. Och visst var det så. Två potatisar hade jag satt i potatislandet långt före dom andra i förhoppning om att kunna skörda den första potatisen till midsommar. Nu efter regnet hade det kommit upp några gröna blad.
Solen kom fram mellan skurarna och jag passade på att gå en vända utmed mina upptrampade stigar. Efter regnet kommer sniglarna fram. Här en vinbergssnäcka som kalasar på en maskrosblomma
Regndropparna låg kvar på bladen och gnistrade till så fort solen kom fram bakom några moln.
Inne i ”mörka skogen” plöjde en solstråle en ljus gata mellan granarna. I slutet av denna gata stod den här ormbunken och visade stolt upp sina blad som den rullat ut för några dagar sedan
Den här ormbunken däremot hade ännu inte hunnit med att veckla ut bladen. På varje top var dom fortfarande ihoprullade som en biskopskräkla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar