Utmed gång- och cykelvägen finns ett område med kolonilotter som kommunen ställt i ordning för länge sedan. Själv har jag haft en lott på 100 kvm där i 25 år sedan 1974 och odlat olika grönsaker. Där var ursprungligen gammal åkerjord och bara man höll efter kvickrot och tistel så fick man rikliga skördar. Alla orkade inte med det år efter år varför ogräset tog över ganska snart. När en odlingslott inte hade brukats över ett år var det nästan omöjligt att gräva upp allt igen. Man delade kvickroten bara i mindre bitar som då förökade sig ytterligare. Jag har tittat på andra koliniträdgårdar i anslutning t. ex. Görvelns slott, Hässelby slott och Säby Gård där markägarna har haft större krav på skötseln av området så att det skulle passa in bättre i den omgivande miljön. När jag nu – 40 år senare – passerar området kan jag konstatera att bara halva den odlingsbara arealen återstår. Resten har vuxit igen och blivit gräsmatta. Dessutom har en del byggen och en massa plast gjort att området ser en aning ”skräpig” ut.
Både vit och svart täckplast för att skydda det nysådda från frost eller uttorkning. Men plasten trasas sönder och flyger omkring.
Här höll några av mina tidigare grannar till som flitigt skötte om sina täppor. Planterade syren och allehanda blommor. Några blev för gamla och orkade inte längre sköta landet och andra ledsnade helt enkelt. När ingen ny odlare tog över snabbt, hade naturen sin gång och allt blev övervuxet året därpå..
När jag nu hade vägarna förbi passade jag på att leta rätt på min egen kolonilott. Bland flera gräsbevuxna plättar hittade jag till slut min rabarber bland alla maskrosorna och på själva tomten hade man ställt några plaststolar och bord som den dagen hade blåst omkull. Jag övergav odlingarna där när jag ställde i ordning en mindre plätt hemma på villatomten för att dagligen kunna sköta om odlingarna och ha allt i fred.
En annan övergiven lott ligger straxt bakom tappstället. Kvinnan där flyttade till en annan odlingslott och jag fick ta hand om några växter som hon inte ville flytta. Bl.a. några iris och en rosenbuske som hon lovordade. Det var en gammal sort som inte längre fanns många exemplar av. Det lät spännnande och jag tog hem ett skott till tomten hemma. Dom här blev kvar på originalplatsen. Hemma blev det en stor buske med enkla vita nyponblommor som inte såg mycket ut för världen. Jag tog bort den efter några år men det går inte att ta kål på växten. Flera år senare kommer det fortfarande upp nya skott.
Går man runt bland de kvaravarande odlade lotterna ser man direkt vilka som odlas av svenskar eller av invandrare. Svenska odlare har alltid potatis och/eller jordgubbar. Invandrare lök och åter lök.
När jag ändå var i området och såg någon längst bort i ytterkanten som höll på att pyssla om sina odlingar, passade jag på att prata med honom. Han hade liksom jag varit med från början men hållit ut i hela 40 år. Det syntes även på hans täppa där det inte fanns ett enda grässtrå eller en enda maskros. Vi pratade om gamla tider och jag fick veta att det kommit både mördarsniglar och sork sedan jag hade slutat odla där. Sorken som ger sig på potatisen hade jag ingen aning om men såg sedan på vägen hem att de grävt hål och gångar lite här och var. Så dom var nog en plåga.
Det lär väl inte bli mindre sork när man nu ställler i ordning flera dammar alldeles intill. Mer om detta i morgondagens inlägg.
PS: Denna gång blev det ovanligt många små bilder i dagens inlägg. Du vet väl att du kan klicka både en och två gånger på bilden för att få den större! Rentav helskärm om man vill titta på detaljer. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar