Malta – Valletta

Maltas huvudstad skulle vi förstås också besöka. Inte bara en gång. På ön fanns ett  vidsträckt bussnät  och det var lätt att ta sig in till huvudstaden. Billigt var det också. Kanske för att bussarna var från 50-talet eller äldre. Det gällde att välja den rätta av alla gröna bussar annars kunde  resan kanske ta en halv timme längre om man hamnade på en skramlande buss som gick i snigelfart. Numera har bussarna skiftat färg till gult vilket jag såg på några bilder  när jag googlade.

Alla bussar går till den stora terminalen  i vars mitt  den stora Tritonfontänen reser sig.

Triton var son till Poseidon  enl. den grekiska mytologin och en manlig motsvarighet till en sjöjungfru. Tritonfontäner finns lite här och var i olika städer som t.ex. i Rom. Även Carl Milles har en tritonfontän i Vänersborg.

I några avseenden liknar Valletta Stockholm med  allt vatten - the grand harbour. Där fanns även en ”Katarinahissen”.

(den står dock rakare än vad bilden visar) Under arkaden  på toppen  hittade jag flera motiv.

Vad kvinnorna hade för sig  där i den svalkande skuggan kunde jag inte lista ut varken då eller nu. Var nog inte bingo.

Malta – St. Julian

Någon av de första dagarna beslöt vi att följa kustvägen till närmaste stad som heter St. Julian. Vi promenerade iväg  mitt på dagen  när det var som varmast. Frånsett att vi inte hade någon tanke på att hyra en hästdroska  (se inlägg  nedan) ville vi inte heller väcka kusken. Men redan efter  1 km ångrade jag att jag tagit träskorna på mig. Sådana  där  flata med bara en  tårem. Inte lämpliga för långpromenader.

Fick gå ner till vattnet och svalka fötterna då och då. Vägen utmed vattnet bjöd på  en fin utsikt över havet och den kringliggande bebyggelsen. Den liknade den som fanns vid hamnen i Sliema varför några av bilderna kan vara ihopblandade efter alla dessa år.

Ett pittoreskt inslag var alla färggranna fiskebåtar som låg  i hamnar eller utmed kustvägen

Malta – hästdroskor

Torget i Sliema  låg mittemot fiskehamnen. Där höll droskägarna till med sina kärror och hästar.

Som vilka andra taxichaufförer satt dom  tillsammans i väntan på eventuella kunder. Mitt på dagen  och när man tröttnat på att vänta, tog man siesta. Eller vad  en sådan tupplur nu kan kallas på denna ö. Såg inte alldeles bekvämt ut

En som däremot inte slumrat till var ”byfånen”. Han satt där varje dag på samma plats och  tittade på allt som hände på torget.

Fiskaren sålde sin fångst direkt vid kajen. Det var nog maltesisk abborre.

Malta – Dragonara

Vårt enkla  hotell hade ingen egen pool  utan  vi var hänvsiade till ett annat hotell i närheten som hade en. Oftast fördrog vi dock  en liten vik vid havet  med  en liten sandstarand som vi kallade för barn-beachen. Den låg innanför ett område med en pampig byggnad. Ett internationellt casino som hette Dragonara

Vi kikade in där en kväll och såg en massa enarmade banditer  vid bortre änden av entréhallen. Men vi kom aldrig längre än till tröskeln. En vakt upplyste mig om att jag inte hade någon slips på mig. Det hjälpte inte  ens  med att säga att vi bara skulle rycka några gånger i spelautomaterna. Så vi  undvek att  spela bort semesterkassan (Clark Griswold fanns inte än) och jag kunde gå omkring i värmen med öppen kragknapp.

Barn-beachen var långgrrund och man fick vada länge innan man kunde doppa sig helt. På väg ut till djupare vatten fanns mängder av  tomma skal från  sjöborrar  som låg på den vita sandbotten.

Jag tog med mig hem en hel  kartong och fortfrande efter  40 år hänger minst hälften kvar på ett snöre på en spik i redskapsboden.

Utanför den lilla lugna viken  mötte udden dock  ibland ett stormande hav.

Malta – Sliema

Du är den 1000:e besökaren sedan jag fortsatte här i början på året efter Metrobloggen.

För att mina reseminnen inte skall blekna  lika mycket som dia-bilderna, har jag försökt att rädda dom så gott jag kunnat. Som ett  extra minnesstöd lägger jag ut dom även på bloggen med  texter medan jag ännu  kan minnas platser och händelser. Jag gör detta för egen del. Den som vill ha bättre kvalitet på bilderna kan  alltid googla fram dom på nätet.

Min blivande fru och jag hade bokat en 3-veckors semester på Malta där vi hamnade på ett enkelt hotell i Sliema. En pittoresk liten fiskeby med oändligt många fotomotiv.

Ett vanligt motiv var alla fiskare som höll på att se över sina nät. Nät som skulle hängas på tork, nät som skulle rensas och nät där maskorna behövde lagas

Genom det här fångstredskapet fångade jag  några av de färggranna båtarna i den lilla hamnen.

Smågrabbarna testade fiskelyckan inne i hamnbassängen

Glad påsk

Det blev inget påskgodis i  år för påskharen kunde inte komma.

Men det  räcker med en massa gult både ute och inne. Påskliljorna och forsytian blommar för fullt och en fin påskbukett  står på bordet. Dels med gula tulpaner men även några andra blommor som jag inte sett tidigare och inte heller vet namnet på. Här några närbilder på  dom

Och här har ni hela buketten

Rara bär

Sedan någon dag har jag satt in en ny header som bättre passar årstiden.Skulle gärna vilja att den  endast tillämpas från den dagen man applicerar den och att tidigare motiv blir kvar på dom äldre inläggen. Skulle underlätta orienteringen.

Den senaste tiden har jag varit rätt frikostig med bilder varför det blir bara en bild idag. Inte för att jag saknar bilder utan denna är ett collage som jag gjort senast här i datan  och det blev inga fler då

Udda bilder

Med tiden samlas en hel del  bilder som inte har tagits i ett visst sammanhang eller blivit över. Dom ligger bara där och skvalpar till ingen nytta. Eftersom jag dock en gång tagit dessa bilder  och sparat  en del,  måste det ha varit någon tanke bakom. Flera gamla  var ursprungligen dia-bilder som jag velat spara på hårddisken.

Här gäller full koncentration att skapa dagens konstverk

Kastanj i höstskrud på Adelsö

Havets läckerheter någonstans i en fiskehamn vid Medelhavet

Under en lunchpromenad på Kungsholmen kom jag förbi en  redskapsbod. Genom den öppna dörren såg jag  en mängd olika redskap. Närmast dörren  stod spadar och skovlar,järnspett och en och annan kofot. Gubben som höll på med något längre in i kuren kom fram och  jag frågade om han kunde tänka sig att sälja  en kofot eftersom han hade flera. Fick en för en femma. Vi var på väg till banken för att  ta ut pengar på lönen  och som den värsta inbrottstjuven  la jag kofoten på disken för att fylla i checken. Kofoten har jag kvar än i dag och den gör  mig ovärderliga tjänster varje år.

En nytagen bild som inte platsade någonstans och inte heller var något  fotografi att  spara.

Likaså med den här bilden som inte fick plats i ett tidigare inlägg. Nu när jag har dom i bloggen kan jag äntligen sortera bort en del och  slänga andra i papperskorgen.

½ år senare

Bergborrarnas drill  har tystnat och bergsprängarnas salvor har slutat att eka mellan husen. De pneumatiska mejslarnas (eller vad man nu kallar dom med  fackspråket) rytmiska hamranden har också upphört och  grävskopornas gnisslande hörs inte heller längre från skogshöjden. Annat var det när jag skrev om allt detta här och ännu tidigare här. (tänk att dom skulle strypa musiken i detta inslag!)Nu är allt lika tyst som förr. Även tystare än förr. Det hörs inget fågelkvitter längre nu när all skog är borta. Intill den  kvarvarande lilla biten skog reser sig en grå och trist jordhög. Bilder som jag kunde ta  när jag igår kom in på området från andra sidan.

Och lite längre bort  reser  sig nu en  stor plåtlåda som ska bli en terminal för ett logistikföretag.

 Framför  ingången till själva kontorsbyggnaden har man dock sparat ett enda träd från den ursprungliga skogen där jag plockat  blåbär och odon i decenier.

Tänk att man  kunde positionera detta träd så exakt  i skogen så att det kunde hamna precis framför entrén till byggnaden! Kunde man ha fixat det utan GPS? Var det t.o.m. så att man valde den snyggaste tallen i skogen och  placerade därefter kontorsbyggnaden framför den? Man kunde gott ha sparat  en hel del skog  i samband med planeringen av området så som man gjorde när liknande skog i de blivande  villaområden  i trakten exploaderades.

Hela det jättelika området är lång ifrån färdigställt. Av lyktorna att döma ska här kanske bli en stor parkering  för både långtradare och personbilar.

Denna lilla spillra av den ursprungliga floran  kommer väl inte heller att spira nästa vår när  antingen gräsmatta eller  asfalt  täckt denna slänt.