Nästan på årsdagen när gjorde jag samma vårpromenad till samma trakter. Det upptäckte jag när jag bläddrade tillbaka till ett inlägg i Metrobloggen förra året vilket ni kan läsa här. Det är liksom en fotsättning
På en liten kulle intill fågelsjön och träskmarkerna omkring. Där stod dom trip-trapp-trull med sina stativ och kikare och spanade ut över landskapet framför sig. Ornitologerna alltså. Dom stora killarna som kan allt om fåglar och som nu stod och letade efter sällsynta arter som kommit från fjärran länder. Men jag släpade inte på något stativ med tub. Hade bara en enkel digitalkamera i rockfickan och blev minst lika glad att få syn på en häckande duva ovanför en fönsterlucka.
Egentligen var jag inte heller ute för att fågelspana men den ena pippin efter den andra råkade komma i min väg. Ett bra tillfälle att testa zoom-funktionen i kameran. Liksom jag tog även denna mås en vårpromenad på grusvägen
I och kring alléträden råkade det finnas råkor som välvilligt poserade framför kameran. Dessutom var färsk hästspillning betydligt intressantare än att bry sig om en flanör.
En skata kom flygandes med en kvist i näbben för det stundande bobygget. Men den missade jag att ta kort på i flykten innan den försvann i grenverket och själva skatboet. Däremot tog jag några bilder på mera lättfångade fåglar som fågelskådarna på kullen inte alls brydde sig om. Dom stod väl alldeles för nära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar