Den gamla drivbänken hade gjort sitt efter ca 15 år. Den hade legat på samma ställe sedan den tillverkades. Det var 2:a generationen med bara 3 fönster mot den första lådan som var på 4 sektioner. När jag nu lyfte upp och vände på den, såg man att de tjocka planken var totalt genomruttna.
Träet var så smuligt att gråsuggorna och tjocka larver trivdes bra i denna miljö
Att få isär drivbänken var inte några problem. Var bara att ställa hela ramverket på högkant och hosta någon gång på ramen så rasade hela härligheten ihop. Kvar blev baren en liten hög med ruttna plank och en gavelbit som kunde återanvändas. Sedan länge hade jag samlat på mig 5 cm tjocka plank som legat på förrådstaket. Men hur få ner dom utan stege? Den gamla rangliga kökspallen vågade jag inte ställa mig på och skulle dessutom behöva hiva upp mig en bra bit till. Men klarar katten att ta sig dit upp ska väl även jag kunna det. Men kattvägen hade jag aldrig tidigare prövat på. Via äppelträdet! Grenarna höll. Även dom som vuxit över taket. Det var bara att våga ta det lilla sista skuttet över. Vilket jag även lyckades med. Men att ta sig ner samma väg var inte att tänka på. Det var bara att hänga ner från kantn och försöka få ena foten på dörrhandtaget för att sedan nå pallen längre ner. Men dörrhandtaget gick inte att nå. Dörren hade jag lämnat öppen och den hade dessutom häktats fast. Där stod jag nu på förrådstaket och kunde inte komma ner. Frugan hade visserligen kommit hem igen men hörde inte mina rop. Roade mig så länge med att plocka mossa och förtorkade äppelskrutt från takpappen. När jag till slut åter kom ner till jorden satte jag igång med bygget.
Det fick bli mitt ute på gräsmattan där det var soligt och varmt. Dagen innan hade jag jagat runt för att få tag i spik. Olika stormarknader var inte att tänka på och inte en av de större byggfirmona hade långa spikar. Fick nöja mig med 4-tum. Vilket kanske var tur för om dom hade varit längre hade dom även varit ännu klenare. Efter 3-4 hammarslag vek sig spiken.
Som tur var hade jag dock sparat dom rostiga spikarna ur den murkna drivbänken. Det var bara att räta ut dom. Trots rost och små böjar tålde de alla hammarslagen utan att vika sig. Hela konstruktionen är ju inte precis finsnickeri och här och var blev det lite snedsågning och därmed lite glapp. Till slut var allt klart och då började nästa utmaning – att få åbäket från gräsmattan bort över landet och intill husväggen. Kunde inte bära bänken ensam men med hjälp av några kullerbyttor fick jag den till slut på plats.
Därvid råkade jag skrapa armbågen mot ena kanten så att huden gick sönder och det började blöda. På med ett plåster och fortsätta göra klart. Så här ser såret ut när plåstret kom av efter några timmar.
I morgon ska jag fylla på med kompostjord och lägga på fönster för att förvärma jorden. Det kändes riktigt skönt att ha fått jobba med händerna igen efter vintern och fått bekräftat att gamle gubben orkade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar