Vårt enkla hotell hade ingen egen pool utan vi var hänvsiade till ett annat hotell i närheten som hade en. Oftast fördrog vi dock en liten vik vid havet med en liten sandstarand som vi kallade för barn-beachen. Den låg innanför ett område med en pampig byggnad. Ett internationellt casino som hette Dragonara
Vi kikade in där en kväll och såg en massa enarmade banditer vid bortre änden av entréhallen. Men vi kom aldrig längre än till tröskeln. En vakt upplyste mig om att jag inte hade någon slips på mig. Det hjälpte inte ens med att säga att vi bara skulle rycka några gånger i spelautomaterna. Så vi undvek att spela bort semesterkassan (Clark Griswold fanns inte än) och jag kunde gå omkring i värmen med öppen kragknapp.
Barn-beachen var långgrrund och man fick vada länge innan man kunde doppa sig helt. På väg ut till djupare vatten fanns mängder av tomma skal från sjöborrar som låg på den vita sandbotten.
Jag tog med mig hem en hel kartong och fortfrande efter 40 år hänger minst hälften kvar på ett snöre på en spik i redskapsboden.
Utanför den lilla lugna viken mötte udden dock ibland ett stormande hav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar