Bergborrarnas drill har tystnat och bergsprängarnas salvor har slutat att eka mellan husen. De pneumatiska mejslarnas (eller vad man nu kallar dom med fackspråket) rytmiska hamranden har också upphört och grävskopornas gnisslande hörs inte heller längre från skogshöjden. Annat var det när jag skrev om allt detta här och ännu tidigare här. (tänk att dom skulle strypa musiken i detta inslag!)Nu är allt lika tyst som förr. Även tystare än förr. Det hörs inget fågelkvitter längre nu när all skog är borta. Intill den kvarvarande lilla biten skog reser sig en grå och trist jordhög. Bilder som jag kunde ta när jag igår kom in på området från andra sidan.
Och lite längre bort reser sig nu en stor plåtlåda som ska bli en terminal för ett logistikföretag.
Framför ingången till själva kontorsbyggnaden har man dock sparat ett enda träd från den ursprungliga skogen där jag plockat blåbär och odon i decenier.
Tänk att man kunde positionera detta träd så exakt i skogen så att det kunde hamna precis framför entrén till byggnaden! Kunde man ha fixat det utan GPS? Var det t.o.m. så att man valde den snyggaste tallen i skogen och placerade därefter kontorsbyggnaden framför den? Man kunde gott ha sparat en hel del skog i samband med planeringen av området så som man gjorde när liknande skog i de blivande villaområden i trakten exploaderades.
Hela det jättelika området är lång ifrån färdigställt. Av lyktorna att döma ska här kanske bli en stor parkering för både långtradare och personbilar.
Denna lilla spillra av den ursprungliga floran kommer väl inte heller att spira nästa vår när antingen gräsmatta eller asfalt täckt denna slänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar