Vi har kommit en bra bit sedan vi gjorde upp eld med en pinne och lite fnöske. Flinta och tändstickor i all ära men engångständaren i plast hade nog grottmänniskan betraktat som ren magi. Idag används denna pryl i miljoner varje dag som sedan slängs när dom är förbrukade. Som storrökare tidigare använde jag dessa tändare dagligen och när mina arbetskollegor gjorde likaså, passade jag på att samla på dessa. Just for fun. Här kan ni betrakta dom i ett kort videosvep
Vill ni titta på dom närmare har jag bloggat och avbildat dom i ett tidigare inlägg den 18.9.2010. Klicka här
Samlingen avbröts för cirka 10 år se´n och står där till ingen nytta och samlar damm. Är i bästa fall ett tidsdokument. Så även en massa andra plastföremål vilket jag fick höra häromdagen i programmet Kobra. Susan Feinkel fick berätta om sin bok ”Plastic – a toxic love story”.
Så här ser hon ut när hon framträdde i programmet. Har själv inte läst boken men den är säkerligen tänkvärd. Plastens nytta och plastens förbannelse. Plast i en pace-maker eller plast från en hamburgerkedja. Nyttan med en engångständare som samtidigt är en miljöbov. I programmet berättades om alla plastsopor som virvlar runt i en stor malström i Stilla Havet (Bermudatriangeln?) Där är en tummelplats för albatrossar som gladeligen sväljer en och annan plastbit för att ge till ungarna. Utgången är troligen ofta som på den här bilden som visades i programmet
När jag såg bilden sneglade jag belåtet snett upp mot taket och tänkte att mina tändare i alla fall inte hamnat i Stilla Havet , än mindre i magen på en albatross. Men FAN – och nu svär jag – det finns ju så mycket engångsmaterial och annat plastskräp! Bara vid det lilla bordet framför mig nu finns allt jag behöver och det är gjort av plast:datan, skrivaren, telefon, extern hårddisk, tangentbord och webkamera. Till och med en billig kulspetspenna. Vi snackar om en yta på 70x120 cm! Gå runt i huset så får ni se.
