Lergroparna

Efter att ha strosat runt bland både övervuxna och välskötta odlingslotter  gick jag vidare till lergroparna som man höll på att schakta  en bit längre bort. I den största hade man nu rullat ut  den armerade plasten nere  på botten av  gropen och höll på att lägga stenkross ovanpå.

Detta hade jag inte förväntat mig när jag räknade med att det skulle bli några dammar. Skulle det byggas någon fastighet här i alla fall? Men min dammbyggsteori hölls ändå vid liv när jag  i andra änden av byggplatsen såg hur man röjde sly för att kanske gräva sig fram mot det lilla diket intill.

En bit av gång- och cykelvägen som gick över detta röjningsområde fick maka på sig och man höll på att ställa i ordning en ny sträckning.

Eftersom jag inte har en aning om vad  syftet med allt bökande är, är det bäddat för en spännande fortsättning. Eller så mynnar allt ut i ett antiklimax. Men än är det spännande att följa utvecklingen.

landskapsarkitekter

Strosade runt på våra gång- och cykelvägar  i närheten och la märke till att man varit framme och röjt växtligheten utmed en del sidor. Trädgårds- eller landskapsarkitekten i kommunen har väl haft vissa synpunkter på  hur vår närmiljö skall gestaltas. Troligen var det rätt årstid att ta itu med detta arbete för överallt låg det högar av  nedsågade små träd och grenar.

Syftet måste ju vara att gallra bland all slyn för att  främja  tillväxten av kvarvarande träd och buskar. Som amatör  i den egna lilla trädgårdstäppan har man en viss uppfattning hur man bäst kan gagna växtlighten och hur det  blir mest estetiskt tilltalande. Även om denna uppfattning inte kan jämföras med den storskaliga landskapsarkitekturen som några kommunalarbetare presterade utmed vägarna, tyckte jag nog att jobbet inte verkade vara helt professionellt. I vilket fall  blev det ingen snygg rensning. På tallar och aspar fanns det kvar en mängd döda, torra grenar  i huvudhöjd som lätt hade kunnat kapas av. Intill ett staket hade grenar och stammar kapats  i höjd med inhägnaden  oavsedd om det fanns nya skott eller ej. Bort med rubbet bara det inte fanns något som hängde utanför inhägnaden! Vid en cykelväg hade 2 ståtliga björkar som stod intill banan  jämnats med marken. Purfärskt virke som sågytorna skvallrade om.

Den ena björken stod alldeles ensam och hade kunnat  växa sig riktig stor. Den stod visserligen nära cykelvägen men borde inte ha utgjort något hinder för renhållningen. Det har den i alla fall inte gjort de sista 35 åren så länge vägen funnits. Nu är 2 av de fåtal kvarvarande björkarna borta och med dom även båda markeringarna för vandringsleden. Upplandsleden tror jag det är.Jag gick vidare och funderade över vem som kommer att ta hand om den fina brasveden. Vid nästa gångväg  fanns det fler rishögar. Här har man röjt bland asparna.

Röjt och röjt. I mitt tycke såg partiet fortfarande  ganska risigt ut och  kunde ha gallrats väsentligt mer. Men jag kan ha fel. Är  ingen landskaps- eller trädgårdsarkitekt  utan bara en vanlig flanör. Men så mycket förstod jag att  även om man inte  gav sig på de unga träden, borde man åt minstone kapat av ett heldött träd (se gula pilen). Eller tänkte man på hackspetten?