Summa sidvisningar

fredag 6 april 2012

nu flyttar jag igen

Från att ha börjat blogga på Metrobloggen 2008 gick jag senare över till bloggspot där jag fram till igår kunnat göra mina dagliga inlägg utan problem. När jag nu skulle lägga in några bilder kom det som en stor överaskning för mig att jag fyllt kvoten  på 1 GB fri lagring. Jag anmodades köpa mer lagringsutrymme eller lägga bilder på picasa. Ingetdera tilltalade mig. Jag hade dock en parallelblogg som i stort var inaktiv och som nu skulle kunna ersätta min dagliga blogg.

Så därför fortsätter jag på å http://digimagesphoto.blogspot.se


Hoppa över dit och se dagens inlägg på den nya sidan. Förutom headern är allt som tidigare. Hoppas ni följer mina förehavanden som tidigare.

torsdag 5 april 2012

Venusfällan


Den lätt chauvinistiske gubbpensionären kommer kanske inte att tänka på filmtiteln, utan på Venus som steg ur havet eller Venus från Milo. Kanske underbara, vackra sirener som försöker locka en i fällan med sin sång. Men den här venusfällan är allt annat än ljuvlig.


Så här ser den ut. En julklapp som stått oöppnad tills nu. En liten lerkruka, en bit  torkad och pressad kompost och en plastpåse. Aha! En liten trolleriask! Och visst blev det magic. Tabletten av den pressade komposten skulle läggas i ett glas med lite ljumt vatten. Den låg några sekunder nere på botten tills den plötsligt börjar svälla upp och växa i glaset som fylldes till hälften av jord.

Venusfällan-3

Vad kunde man göra med innehållet i plastpåsen då? Ett annat trolleritricks? Nyfiket höll jag upp påsen mot ljuset och upptäckte en massa små  korn. Hundratals nästan mikroskopiska små saker som låg i botten på påsen. Alla ljuva funderingar var nu som bortblåsta och odlaren inom mig började vakna. Jorden skulle in i krukan och fröna strös ut.

Venusfällan 5

 Det här skulle helt enkelt bli en dödsfälla.

Venusfälla-2

Den tjusiga presentförpackningen innehöll ett odlingskit för en köttätande växt som kallas venusfälla.

Jag följde instruktionerna och nu är det bara att avvakta om det hela rör sig om ett skämt eller om det verkligen kommer upp något i krukan. I så fall blir det fortsättning följer. Hur det går med bilderna i fortsättningen vet jag inte efterom jag tydligen har fyllt min kvot på 1GB och tänker inte köpa utrymme.

PS: Jag bandade för länge sedan en annan film som heter ”en livs levande Venus”. En underbar liten film om ett antal ungar på den franska landsbygden som får se just det som titeln antyder.

onsdag 4 april 2012

dam vid blå vattenfall

Bildmaterialet börjar tryta. Några vårbilder har det knappast kunnat bli när nöbyarna avlöste varandra i flera da´r. Dessutom lite vanskligt att linka omkring med kryckor i sådant väder. Då får man skapa sina egna bilder i stället. Det var dessutom länge sedan jag gjorde något collage. Från ett eget gamalt foto som ingår i mitt bildspel "blueglass" och en bild ur någon tidning, blev det denna bild.



Den nerlagda mödan står kanske inte i relation till resultatet. Är ändå nöjd med bilden tack vare enkelheten och färgvalet. Fick dessutom lite datapraktik på köpet.

tisdag 3 april 2012

ny bildgåta


Även om det är en närbild. är det nog inte så svårt att gissa sig till vad den föreställer. Tittar du på nästa bild faller nog fjällen från dina ögon!


Jag är kanske inte fena på att fotografera rökt sik men det är vad bilderna föreställer. Kanske något vilseledande, eftersom jag fotograrat rätt genom plastförpackningen vilket gjorde fjällen lite blankare.



Ville bara kolla hur färg och form ter sig i bild. " guldpläterade grankottsliknande fjäll" .
Gissa vad det blir till lunch idag! Med stuvade nässlor.

måndag 2 april 2012

Hassel


Eftersom jag aldrig tidigare vistats på sjukhus har den senaste tidens resa genom sjukvårdsapparaten efterlämnat en hel del intryck och funderingar. Därför har det även blivit en del inlägg om detta samtidigt som jag inte varit lika rörlig att fotografera i andra miljöer och sammanhang. Mellan skurarna passade jag dock på att ta en bild på några hängen från vår trollhassel.

Också ett vårtecken. Efter snösmältningen hann jag rensa bort en del löv under trädet för att ge luft och ljus åt krokus och snödroppe. Bland löven  hittade jag då flera hasselnötter som trillat ner vid lövfällningen. Under hela året hade jag spanat efter dom i trädet utan att hitta en enda. De är väl gömda i det krulliga grenverket och de veckade bladen. Till skillnad från tidigare år blev det bara en liten handfull med nötter.

Tänk att det av det långa, mjuka hänget kan bli en liten rund träkula med en nöt inuti!

söndag 1 april 2012

Snö blir droppar


Snön som i går låg kring blommorna under hasselbusken hade tinat bort nu på morgonen. Kvar blev bara några  små vattendroppar som satt fastklistrade på krokusens impregnerade blomblad.


Alldeles utmed marken intill höstens vissna blomställning från kärleksörten hade de nya bladen redan hunnit komma upp. Tjocka, vaxartade blad  som suculenter. Där hade vattendropparna samlats i större mängd.


I en viss vinkel glittrade dropparna trots att solen inte var framme. Hur jag än försökte lyckades jag inte fånga  de glasklara dropparna så som jag såg dom med blotta ögat. Vatten, is och glas har alltid varit  min tuffaste  fotoutmaning. Att ta denna bild med ett stelt ben bidrog inte heller till dom bästa förutsättningarna.

lördag 31 mars 2012

Déjà vu


P.g. av knäskadan sover jag i 2-timmars-pass och tassar omkring mellan varven för att få lite blodcirkulation i det inpackade benet. När jag således var uppe vid 4-tiden, såg jag att det snöade ute. Då infann sig samma känsla som för cirka en månad sedan när jag också vid denna tidpunkt  såg det granna snölandskapet utanför. Även nu for tanken att ta några bilder genom huvudet på mig. Samtidigt  även hur detta slutade förra gången.
Medan morgonkaffet skulle få svalna lite, tog jag på mig mina träskor och gick ut på altanen och tog dessa bilder


Bara en mikrosekund infann sig déjà vu känslan  att kunna halka. Det fanns dock ingen halkrisk som förra gången när det  nu var slask och inga dolda  isfläckar fanns. Lika riskfritt var det  på baksidan av huset där några våririsar  stod och huttrade i nysnön


fredag 30 mars 2012

Glassbägare och paraplydrink på sjukhus


Under min vistelse på sjukhus och efterföljande rehabilitering  kom Sofi på Ortopeden en dag med en glass som hon specialkomponerat enbart åt mig. Hon fick heta ”glassbomben” hädanefter. (se inlägg 21 mars). Min dotter på besök förevigade denna skapelse. (glassen alltså)


Det serverades  även en speciell drink varje dag. Den kom dock inte i ett fint glas med paraply och citronskiva.

I stället var det ett vanligt dricksglas med vatten där man smaksatt drycken med följande ingredienser:
                       Polyetylenglykol
                       Natriumklorid
                       Natriumbikarbonat
                       Kaliumklorid

Drycken smakade ännu värre än vad det låter om ovanstående innehållsförteckning. Den heter OMNICOL och ska hålla magen igång och förhindra  förstoppning. Ingen populär drink bland patienterna. Hade inte ens  blivit godare med ett paraply  i glaset.

torsdag 29 mars 2012

Läxförhör


Häromdagen hade jag besök av en sjukgymnast eller om dom nu också  kallas arbetsterapeuter. Troligen var on både ock. Jag fick rådet att göra några enkla gymnastiska rörelser med mitt stela ben men även det mera positiva beskedet att  arbeta. Och nog finns det arbete ute i trädgården så här års. Köra jord med skottkärra från komposten till drivbänken på andra sidan av huset hade hon inget att invända emot. Det lät för bra för att vara sant varför jag utsatte henne för ett litet läxförhör. Var hon verkligen en utbildad sjukgymnast/arbetsterapeut? Jag frågade henne om hon visste vad en goniometer var. Ett mätinstrument  som jag skrivit om för flera år sedan som ni kan läsa här. Denna gradskiva ser ut så här och har använts vid positionering av höftledsimplantat.



Min sjukgymnast kände emellertid också till detta instrument. Hon hade t.o.m. ett sådant med sig i väskan ifall hon skuule behöva mäta böjningsvinkeln på mitt opererade knä. Så hon fick godkänt  och därmed även pyssla om mitt ben.

onsdag 28 mars 2012

Dröm  137

Under tiden jag låg på sjukhus efter knäskåloperationen,  fick jag dagligen smärtstillande mediciner. Allt från vanliga  Alvedon  till långverkande  Dolcontin. Ibland även Morfin.
I alla dessa mediciner finns  det troligen hallucinogena ämnen som min kropp aldrig tidigare varit utsatt för. Detta gav sig tillkänna nattetid då jag i omgångar hade de mest bisarra drömmar – d.v.s. sådana som som man minns efter uppvaknandet. Den här drömmen utlöstes som så ofta av yttre faktorer:
Mitt i natten hördes ljudet av ett gnisslande, skrapande fordon utanför. Jag var för trött och medtagen för att kliva ur sängen och titta ner på gatan. Trodde att det var en stor byggkran på larvfötter som skulle till en byggarbetsplats intill.

la
Detta åbäke hade i drömmen förvandlats till något annat utanför mitt sovrumsfönster hemma. Samma gnisslande ljud hördes fortfarande. Nu var det även starka strålkastare  vars ljuskäglor trängde genom fönstret och korsade varandra. Jag gick upp ur sängen och  ut   altanen på baksidan av huset för att se vad som försiggick där. Många människor hade samlats där. En kvinna kramade om mig när jag kom ut med kramar och riktiga pussar och ville träffa mig senare. Mitt på allmänningen hade en grävskopa schaktat  ut stora hål och i ett av dom låg redan  en stor container. Man hade utan tillstånd av de kringboende startat en  anläggning för att återvinna hushållsavfall. Eller om det var för längre tids förvaring. Jag protesterade för att olika vätskor skulle kunna tränga in under husgrunden. Alla andra grannar, som märkligt nog  alla var anonyma, protesterade  mot tillvägagångssättet, lukt och andra olägenheter. De hade samlats kring ett  stort bord där några tjänstemän i vita skjortor och slips gjorde anteckningar. På altanen upptäckte jag nu en massa glassplitter.

glass
 Jag fick då veta att det hade varit inbrott i huset när jag låg på sjukhuset. Det var ingen som hade talat om  detta för mig när jag kom hem. Att ligga ensam hemma efter en operation, få en avfallsanläggning inpå knuten och underrättas om ett inbrott i huset var nog mer än jag tålde och jag vaknade därför.
Mellan 1998-2008 hade jag en intensiv drömperiod där jag drömde ofta drömmar som var så intensiva att jag kom ihåg dom på morgonen. Då nertecknade jag dom vilket gav upphov till en drömsamling  på hittills 136 olika titlar.

tisdag 27 mars 2012

Bildgåta



På den tiden jag fotograferade med en systemkamera och  bälgtillsats, kom man extremt nära motivet. Så nära att man  bara såg vissa detaljer men  inte helheten. Ett antal sådana bilder gav en gång upphov till en frågesportstävling bland medlemmarna i min fotoklubb. Även med den digitala tekniken  kan man förstora detaljer  ur ett sammanhang, Ovanstående bild är dock i naturlig storlek. Ser du vad det är?
När jag skulle damma av ett skåp  som står intill ett vädringsfönster, hittade jag denna tingest. Gissade du på metkrok? Nej, det är en klo från vår nyligen avlidna katt. Hon brukande hoppa in genom fönstret och över skåpet. Vid  någon av de sista utflykterna måste hon ha tappat denna klo. Hon var gammal (18 år) och sjuk.I vanliga fall tappar katter inte klorna. Inte ens när de "vässer" dom på klösbräda eller trädstam

måndag 26 mars 2012

Rainbow Warrior


Varken promenad eller fäsrska bilder idag. Hittade istället två regnbågsbilder i stället med helt olika utseende. Blir därför aningen krystat att para ihop dessa. Greenpeace-båten Rainbow Warrier dök upp i min skalle men  dagens inlägg har inget med regnbågen eller någon Greenpeace-aktion att göra. Möjligen warrior = krigare. Jag har nämligen kämpat som en krigare med mitt blåmärke under höften som jag fick efter fallet. Detta blåmärke på låret har nu antagit alla regnbågens färger

Fysikaliskt riktiga regnbågsfärger hittade jag för en månad sedan  på diskmaskinens nerfällda lucka.

Varken el- eller solljus fanns men likväl hade något glas i någon av korgarna ovanför reflekterat detta spektrum. Inga distinkta avgränsningar mellan färgerna utan de flöt ihop till en fin blandning. Jag lät datan räkna antalet färger i den sista bilden och svaret 297403 kom upp.
Ja, tänk så mycket svammel man kan få ihop av ett par bilder.

söndag 25 mars 2012

Fotojakt på vårtecken


I det varma vädret igår gjorde jag första långpromenaden med en krycka runt kvarteret. Såg då i grannens slänt minst 5 nässelfjärilar som kalasade på krokus och andra vårblommor. När jag hade linkat upp dit idag efter lunchen, syntes det dock inte till en enda fjäril. Morgonen kanske hade varit för kylig för att dom skulle våga sig fram ur sina gömmen. Modstulen gick jag tillbaka till tomten och upptäckte de första blåsipporna bland alla eklöven som samlats i häcken.

Det var inte det lättaste att ta närbild på dom långt där nere på marken. Armarna liksom inte räckte till. Fick knäa på mitt friska ben och sträcka ut det stela i en slags halvspagat. Därefter var det tur att jag hade kryckan i närheten så att jag kunde hiva mig upp. Samma procedur blev det när jag hittade en annan blomma i trädgården


Den här tusensköna ska egentligen inte finnas än. Hör väl inte direkt till vårprimörerna. De stod intill slutet av altanen där jag alltid lägger upp snövallar. Kan det vara så att de börjat knoppa under snön och slår ut när solen väcker dom?

Därefter stapplade jag till ena änden av gaveln och såg att  det i år kommit upp hela 6 st än bara den enda förra året
 

lördag 24 mars 2012

sista vinterbilderna

Bara timmarna efter att dessa bilder tagits, hade snö och rimfrost försvunnit och därmed hela det trolska vinterlandskapet.


















Nu skulle våren kunna hålla sitt intåg. Två snödroppar hade jad redan visat i bloggen och fler vårbilder tänkte jag hitta framöver. Men 2 veckor på sjukhus spolierade detta. Å andra sidan tycktes våren vänta på min hemkomst. Inget hade hänt under den tiden. De två snödropparna stod kvar och varken krokus eller vintergäck vågade blomma. Så håll till godo med ytterligare några vinterlandskap




fredag 23 mars 2012

Sista vinterdagen

På den ödesdigra dagen såg det ut så här tidigt på morgonen.

Före-4

Små iskristaller föll ur nattens dimma och gnistrade i solstrålarna som höll på att jaga bort dimmolnen. När jag denna morgon var uppe tidigare än vanligt, kunde jag bara inte låta bli att gå  ut en sväng med kameran i rockfickan. Tanken var att lägga ut bilderna i dagens blogginlägg  så fort jag kommit hem




I stället blev det ambulans till sjukhuset som framgått ur föregående inläggen. Även om vårsolen värmer nu, vill jag ändå inte undanhålla er dessa bilder och för egen del minnas denna morgon.


torsdag 22 mars 2012

Känsliga personer varnas för detta inlägg


Det var dags att säga adjö till flickorna  på ortopeden. Arbetsterapeuten  hämtade alla hjälpmedlen som hon ställt bredvid sängen eftersom jag inte skulle hem än. Tanja hade några administrativa telefonsamtal och Sofi bjöd på sista glassen. Vid 13-tiden skulle jag få lämna mitt lilla skyffe där nätt och jämt en säng fick plats. Jag väntade, personalen väntade. Inget hände på 4 timmar. Till slut kom två stadiga killar in med en bår och bar mig ut ur byggnaden. Den ene som körde båren, föreslog att släppa mig nerför den långa rullstolsrampen. Tur för för honom, annars hade han inte kunnat diskutera med mig om allt som var så mycket bättre förr. Till och med Serier och Walt Disney tyckte han. Kunde inte säga emot eftersom jag inte läser serier. Efter en kort färd genom Kungsholmen lämpade dom mig till slut av vid Stiftelsen Stockholms Sjukhem. In i en hiss där en dam medlidsamt tittade ner på mig som om jag var på det yttersta. Genom en stor matsal där det satt flera patienter och åt middag. Sedan rakt fram och in i en öppen dörr. Grabbarna stjälpte av mig på sängen i det stora rummet som om jag var en säck potatis, dock med varsamma händer. Nu befann jag mig i slottet. Stort som ett hotellrum med besöksstolar intill ett stort fönster, gardrober och en angränsande toalett och dusch.

 Även här en TV utan fjärrkontroll. Man rullade dock snabbt in en ny TV med matchande fjärrkontroll senare på kvällen. Trots att maten var betydligt bättre på ”slottet” saknade jag dock en lättöl till maten som jag alltid kunde få på KS. Skämtsamt hade jag sagt innan  att man kanske rentav kunde få slottstek på söndagen. Söndagen kom och gissa vad som stod på menyn? Just det,  SLOTTSTEK. Trots att sjukhusrutiner skiljer sig från dom man är vana vid hemifrån, anpassade jag mig förvånadsvärt  bra. Fanns ju inte heller något större  handlingsutrymme med brutet knä. Koncentrerade mig därför att  klara av dom enklaste sakerna så fort som möjligt på egen hand.
Från att helt ha varit hänvisad till andras hjälp, har jag under denna vecka  försökt att komma tillbaka till  det mest elementära – att stå på benen. Med hjälp av olika gånghjälpmedel kan jag numera även förflytta mig kortare sträckor. I  och med detta kan jag även inta måltider med andra i matsalen som ligger utanför mitt rum. Den största triumfen firade jag dock när jag kunde säga adjöss till kissflaskan och åter pinka som en karl rätt in i toaletten. Nästa steg var att även kunna utföra övriga naturbehov vilket jag lyckades med igår.
För att skippa mera skitsnack, har det gått relativt fort  att komma tillbaka utan att vara alltför beroende av andra. Sista dagen inför utskrivningen la man om ortosen och trädde en ny strumpa över benet. Då passade jag på att ta några bilder på det skadade knäet. Det ser faktiskt värre ut än vad det är. Ett illa isytt blixtlås?


Men klamrrna (staples) måste ju följa snittet och anpassas efter huden. I skrivande stund sitter jag hemma vid min egen PC och väntar på sjuktransport till KS där man skall ta bort alla staples - (22 st). Lär vara enklare än en vanlig gammaldags sutur. Borttagningen känns som ett myggstick sa någon till mig. Vilket kan vara svårt att tro när man tittar på bilden ovan.

onsdag 21 mars 2012

Under kniven


På något sätt kändes det vemodigt att behöva  lämna alla tjejerna som passat upp mig och pysslat om mig under några dagar. Där fanns Anna, Christa och Lena och ett dussin till. Alla lika rara. Eftersom jag aldrig tidigare  vistats på ett sjukhus hade jag ingen aning heller vilket  underbart arbete de utför förutom den rent professionella rollen. Nattsköternskan som gick av från sitt skift innan jag skulle rullas iväg till operation, kom extra in till mig och önskade mig lycka till med operationen  och  med mitt foto till bloggen. Det värmde. Nästan så att man kunde slappna av. Det gjorde  jag faktiskt redan tidigare när  ortopeden berättade att jag inte behövde något implantat.  Jag  köpte sådana på den tiden de utvecklades  och operationsmetoden då  var inte lika  förfinad som att sätta in höftproteser Läs mer  härSom tur var hade höften klarat sig i fallet och efterlämnat bara ett rejält blåmärke.
Min knäskål som spruckit mitt itu skulle bara lappas ihop med några häftklammer eller någon skruv. Som om man snabbt lagar nåt hemma med lite tejp och häftklammer. Så lät det i alla fall inför denna rutinoperation.
Efter ett antal korridorer och hissar hamnade jag till slut på ortopeden. Jag trodde dock att jag hamnat i Iran eller annat muslimskt land. Alla sprang omkring där i sina märkliga huvudbekädnaderna.  Man såg varken hår eller ögon eller kunde avgöra vem som var man eller kvinna. Narkosläkaren var i alla fall en han och vi diskuterade  bedövningssättet en stund. Under  min yrkesverksamma tid har jag köpt in mängder med  kanyler. Även  punktionskanyler för spinal-eller  epidural anaestesi. Och visste lite om detta. Troligen för många negativa saker varför jag var lite rädd för att bli stucken i ryggen. Men även  en helnarkos kan gå snett – så  wtf ! Dessutom var jag nyfiken och ville se vad dom gjorde med mitt knä. Men det fick jag inte. Mellan  huvud och bålen hade dom byggt upp en slags vall som omöjliggjorde vidare insyn mot dom nedre regionerna. Men jag överlistade dom allt! Här skulle inga ben kapas eller något annat otillbörligt. Jag följde med så gott jag kunde i en spegelbild som jag kunde se i OP-lampans reflekterande hölje. En ALM-lampa som redan  på min tid konkurerade  med  Heraeus-lamporna från Hanau/Tyskland vilka jag köpte in. Allt gick fort. Jag han inte  ens se om man hade lagt mig på ett OP-bord som jag kanske själv köpt en gång från Firma Maquet i Rastatt/Tyskland.

Här ett collage på OP-utrustning som jag klippt ihop från olika broschyrer för länge sedan

Sedan rullade man in mig till ett eget rum där jag fick ligga några dagar. Efter röntgen kunde man bedöma att det tunga gipsförbandet  kunde slitas av  och ersättas med en mycket bekvämare ortos – d.v.s. en typ av skena som ska hålla över- och underbenet utsträckt och därmed fixera knäskålen.


 Nu var der nya flickor som tassade omkring mig. Tanja som åkte slalom mellan sängar och rum, Sofi som kom med efterlängtad glass en dag och hädanefter  fick heta  glassbomben , en färggrann tattooerad arm som hjälpte mig upp ur sängen och en tjej som  listade ut att det även dolde sig en  födelsedag i mitt personnummer. Barn och  barnbarn på besök bjöds denna dag på äppelkaka. Tack peronalen på Ortopeden! Ute i korridoren var det alltid liv och rörelse och ibland hittade även andra än personal in till mitt lilla bås. En läkarstuderande tjej som hade 2 år kvar på sin utbildning, gjorde en intervju med mig och ville veta hur det var att ligga här med brutet knä. Hon skulle sedan hålla  ett föredrag. Vi pratade dock om allt annat än den medicinska verkligheten så jag kan inte ens gissa vad hennes föredrag kom att handla om. En annan gång kom en sjukhustekniker in och började mäta i rummet. En dag senare uppenbarade sig en tjej med verktyg och började skruva fast en manick på väggen där kollegan tidigare satt ut några  mätpunkter. Såg genast att hon kunde hantera en skruvmejsel och ganska fort hade hon  skruvat fast en sensor på väggen. För en del finjusteringar krävdes fler mätningar. Killen tidigare hade använt sig av en tumstock från träslöjden  men tjejen föredrog ett måttband från syslöjden. Installationen var ett piloprojekt där en sensor (eller fler) skulle registrera om en patient rörde sig utanför vissa sektorer kring sängen  och därvid avge en signal till det vanliga manuella larmet. Tanken är att personal skulle kunna hinna fram när en patient håller på att trilla ur sängen. Min tanke däremot är hur ska personalen kunna veta om patient tryckt larmet för att få ett glas vatten eller om patienten  ligger på golvet när det går samma typ av larm? Hoppas att det blir ett slags hyperlarm från sensorerna. Att halka på en isfäck och bryta knäet tar några millisekunder.Ramla ur sängen går kanske inte lika fort men hinner personal fram när larmet går? Enheten kostar i alla fall ca 4000:-. Man hinner att fundera över ett och annat även när man ligger på sjukhus.

tisdag 20 mars 2012

Resans  början

Sköterskor tassade in och ut. Ibland för att sköta om min granne i sängen bredvid eller för att ge  mig medicin  och ännu  fler piller, ta blodtryck, puls, temp eller blodvärden. Något vilohem är det inte fråga om. I båset bredvid  fick jag höra hur en anhörig varit med om att trilla ner i ett gapande hål  som plötsligt   öppnades vid en konsert på Globen  och drog med sig ytterligare  ett    25-tal ungdomar i fallet. Den ” stenrika” killen i sängen bredvid som ville bli av  med några irriterande stenar  i gallgången fick ofta besök av sin fru eftersom hon jobbade  på en annan avdelning på KS. Praktiskt arrangemang när man inte behöver ta hänsyn till besökstider eller annat. Inför operationen kunde dom t.o.m. dela säng med varandra. Snorig, hostande och förkyld som hon var. Vilket jag tyckte  inte stod i  relation till alla hygienföreskrifter som rådde på sjukhuset med handsprit, engångsförkläden och handskar.
Även när jag skulle tvättas två gånger inför operationen, kom antiseptisk tvål till användning. Medlen fanns redan inne i en tvättsvamp som bara behövde blötas. Jag jobbade  på företaget som lanserade  denna svamp som vi kallade Hibiscrub och köpte in dessa svampar i tusental .Då  var dom gula och större och skickades ut till patienten före operation. Det var roligt att höra namnet igen efter decenier. Ännu roligare att dessutom bli intvålat av två flickor från top till tå.
Eftersom jag var en  uteliggare och inte hörde till gastro-avd. hade jag försvunnit  i hanteringen. Det upptäcktes först när min dotter skulle informera sig om när operationen skulle ske. Man lyckades hitta mig till slut i datorerna och en dag senare skulle jag  då opereras.

PS. har tyvärr ingen bild på tvagningen inför operatioen

måndag 19 mars 2012

Back on track


Ni som ibland följer min blogg har kanske märkt att det inte kommit några nya inlägg de senaste 2 veckorna. Från att varje dag i 3 års tid kommit med nya bilder och texter, blev det ett ofrivilligt  tvärstopp. En del olyckliga  omständigheter gör att jag inte kommer åt min egen blogg. Vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Och vet man inte det brukar det vara bäst  att börja från början:
Efter inlägget om vår 40:nde brölloppsdag, tänke jag ta några vinterbilder eftersom det kommit lite snö under natten. Egentligen hade jag hoppats på  fina vårbilder, men den fina vinterlandskapet  denna morgon kunde man ju bara inte ignorera. Tog ett tiotal bilder i grannskapet och var på väg hem. Skulle bara snedda över parkeringsplatsen när jag inte upptäckte isen som dolde sig under ett tunt lager av pudersnö. Troligen hade det inte heller hjälpt för på några millisec låg jag  på marken. När jag skulle resa mig, lydde dock inte mitt  vänstra ben. Det  var liksom borta. Och tungt. Det var då jag begrep att jag  måste ha brutit benet när jag inte kunde resa mig. Inte för att jag gjort det tidigare, men sunda förnuftet sa så. Ingen människa var ute denna morgon och jag försökte hasa mig med ändan före över den stora parkeringen. Det var kallt med snö på  marken och förflyttningen gjorde ont vid varje rörelse. Som tur var kom frugan som just skulle  till garaget för att handla maten till vår planerade  familjemiddag. Folk anlände efter ett tag och fick mig på benen. Det var då jag kavlade upp byxbenet för att se om det stack ut några benpipor, om det blödde  eller hur det ser ut. Knäet hade gått av mitt itu!  Det  fick jag veta  från en av flickorna som kommit med ambulansen. Knäskålen var bruten. Så här såg hon ut.


Sofia från Bromma lindade om ett blödande finger på vänster där jag hade fått några lättare skrubbsår. Sedan tyckte hon kanske  i jämlikhetens namn att  det även borde vara en bild på mig i ambulansen  också.

Väl framme vid akuten, sällade sig resten av familjen kring  sängen dit man hade flyttat mig.Ytterkläder, stövlar och de blodiga jeansen åkte av och ersattes till en del med Landstingets rena motsvarigheter. Nu hade det gått ett tag efter olyckan och knäet gick inte längre att känna igen.
Allt detta gömdes dock snabbt under bandage och stadgande material.

 Därefter blev  jag  en ”uteliggare”. Så kallar man patienter som inte får plats på den  orinarie avdelningen. Efter att ha rullat genom ändlösa korridorer, hamnade jag till slut på Gastro i ett rum med 2 sängar Därifrån fortsatte den långa resan genom den svenska sjukvården. Eftersom jag aldrig tidigare legat på sjukhus, såg jag med viss spänning  fram emot de närmaste dagarna. Dels för att få veta hur det kommer att gå med mitt ben men även  hur det kommer att kännas med en längre sjukhusvistelse. Den var jag mer rädd för än själva skadan/åkomman.

söndag 4 mars 2012

Bröllop utan rubiner


Idag har jag varit gift i 40 år! Med samma fru. Det firade vi med barn och barnbarn när jag dessutom skulle fylla år om några da´r.

När man har varit gift i 40 år kan man fira rubinbröllop. Eftersom det alltid uppstod diskussioner om vilket bröllop man firar vid vissa  år, skrev jag upp dom en gång. Senare hittade jag även en tysk motsvarighet och som ni kan läsa här nedan  har man där ibland andra attribut och fler varianter.


                                                                                                            
  1 år             bomullsbröllop                    vigsel             grüne Hochzeit                       
 2 år              pappersbröllop                   1 år               Papierhochzeit
 3 år              läderbröllop                        5 år               hölzerne Hochzeit
 5 år              träbröllop                           6 år               Zinnerne Hochzeit              
 7 år              yllebröllop                           7 år               Kupferne Hochzeit
10 år             porslinsbröllop                    8 år               blecherne Hochzeit
12 år             sidenbröllop                        10 år             Rosenhochzeit
15 år             kristallbröllop                     12 år             Nickelhochzeit
20 år             bronsbröllop                       15 år             Veilchenhochzeit  
25 år             silverbröllop                       20 år            Porzellanhochzeit
30 år             pärlbröllop                          25 år             Silberne Hochzeit
40 år             rubinbröllop                        30 år             Perlenhochzeit
50 år             guldbröllop                         35 år             Leinwandhochzeit
60 år             järnbröllop                         37 år            Aluminiumhochzeit
75 år             diamantbröllop                   40 år             Rubinhochzeit
                                                    50 år             Goldene Hochzeit
                                                                 60 år             Diamantenhochzeit
                                                                 65 år             Steinerne Hochzeit
                                                                 70 år             Gnadenhochzeit
                                                                 75 år             Kronjuwelenhochzeit

lördag 3 mars 2012

I vårsolens glans


Den här rubriken dök bara upp i skallen. Tyckte att det lät bra. Till och  ned bekant. Jag var inte säker om det var en strof ur någon sång och googlade fram texten. Första träffen där var dock en blogg som heter ”med fingrarna i (j)orden” som handlar om trädgårdsskötsel. Först längre ner kunde man läsa att texten var tagen ur en vårsång. När någon annan nu hade kommit på samma rubrik, kunde jag inte låta bli att läsa lite i bloggen. Den var intressant eftersom jag själv skrivit inlägg om  trädgården  ganska ofta. Kommer därför att länka till denna sajt. Nu till min egen rubrik och dagens inlägg:
När jag i förgår satt ute invid husväggen och lapade sol och tog några klunkar öl ur sejdeln, passade jag på att titta ut över trädgården. Snön som jag hade skottat upp tidigare under vintern,  låg kvar i några högar och egentligen ska det inte finnas mycket mer att se än. Fröställningarna från höstastrarna hade ännu inte rensats bort. I det starka solljuset  glänste de silkesmjuka topparna som nya blommor.

Längre bort i kryddlandet låg det fortfarande kvar en del snö. Kring den kvarvarande växtligheten där hade det bildats hål i snön som om växterna själva smält snön underifrån. Persiljan ville absolut  ha mera ljus och  fjolårets blad  var lika gröna som om de vore  nya skott. Inramade av snökristaller såg de riktigt aptitliga ut

Alldeles intill husväggen har solen väckt liv i tulpanlökarna och fått dom att spira. De har legat på samma ställe i jorden minst 10 år och fått knoppa av sig bäst de ville. Av smålökarna blir det bara blast. Men något större lökar producerar varje år grandiosa svarta tulpaner.

fredag 2 mars 2012

Premiär


I förgår kom våren hit. Kanske bara ett kortvarigt besök. Desto större anledning att ta detta tillfälle tillvara. Solen som gassade mot husväggen fick termometern att stiga till väl över 20 grader. Da var det premiär att hälla upp ett glas öl och sätta sig ute på altanen en liten stund. Utemöblerna låg fortfarande under presenningen. Dom kommer fram efter att all snön är borta och värmen  kommit på allvar.

Men intill husväggen står en av mina hemsnickrade bänkar året om. Min favoritplats de första vårdagarna.








För att understryka vårkänslan fick jag syn på den första (och enda)  snödroppen som vågat sticka nosen över marken.