I vårsolens glans

Den här rubriken dök bara upp i skallen. Tyckte att det lät bra. Till och  ned bekant. Jag var inte säker om det var en strof ur någon sång och googlade fram texten. Första träffen där var dock en blogg som heter ”med fingrarna i (j)orden” som handlar om trädgårdsskötsel. Först längre ner kunde man läsa att texten var tagen ur en vårsång. När någon annan nu hade kommit på samma rubrik, kunde jag inte låta bli att läsa lite i bloggen. Den var intressant eftersom jag själv skrivit inlägg om  trädgården  ganska ofta. Kommer därför att länka till denna sajt. Nu till min egen rubrik och dagens inlägg:

När jag i förgår satt ute invid husväggen och lapade sol och tog några klunkar öl ur sejdeln, passade jag på att titta ut över trädgården. Snön som jag hade skottat upp tidigare under vintern,  låg kvar i några högar och egentligen ska det inte finnas mycket mer att se än. Fröställningarna från höstastrarna hade ännu inte rensats bort. I det starka solljuset  glänste de silkesmjuka topparna som nya blommor.

Längre bort i kryddlandet låg det fortfarande kvar en del snö. Kring den kvarvarande växtligheten där hade det bildats hål i snön som om växterna själva smält snön underifrån. Persiljan ville absolut  ha mera ljus och  fjolårets blad  var lika gröna som om de vore  nya skott. Inramade av snökristaller såg de riktigt aptitliga ut

Alldeles intill husväggen har solen väckt liv i tulpanlökarna och fått dom att spira. De har legat på samma ställe i jorden minst 10 år och fått knoppa av sig bäst de ville. Av smålökarna blir det bara blast. Men något större lökar producerar varje år grandiosa svarta tulpaner.

Premiär

I förgår kom våren hit. Kanske bara ett kortvarigt besök. Desto större anledning att ta detta tillfälle tillvara. Solen som gassade mot husväggen fick termometern att stiga till väl över 20 grader. Da var det premiär att hälla upp ett glas öl och sätta sig ute på altanen en liten stund. Utemöblerna låg fortfarande under presenningen. Dom kommer fram efter att all snön är borta och värmen  kommit på allvar.

Men intill husväggen står en av mina hemsnickrade bänkar året om. Min favoritplats de första vårdagarna.

För att understryka vårkänslan fick jag syn på den första (och enda)  snödroppen som vågat sticka nosen över marken.

Söndag den 20:e mars 2011 kl. 11.32

Inte vilken dag som helst. Det var den dagen som termometern klättrade över 20 graders strecket i solskenet på altanen vid denna tidpunkt. Det var då jag även passade på att ta mitt första glas öl ute på den hemsnickrade bänken intill husväggen.

För att ölet inte skulle hinna bli ljummet, ställde jag glaset  i den kvarvarande snödrivan framför mig. F-ö. samma glas som jag  köpte 2 st för en guldtia hos Myrorna. Kan du läsa här .Jag är inte den som dricker en sejdel öl i ett svep. Här skulle jag  minsann bara sitta i vårsolen och njuta  och ta en klunk då och då.  Under tiden tittade jag  på snön där kristallerna gnistrade i solen . Passade på att ta en bild på snön kring ett nerbäddat löv.

I datan tog jag senare ut ett par bilder från denna med  enstaka detaljer