isgrottan

När jag ändå var i närheten ville jag även kolla ”isgrottan”. Det där frysta vattenfallet som jag skrev om den 8:e mars. Nu när det hade töat i flera dagar men frysit på under natten, trodde jag att det kanske bildats fler istappar. Kanske fanns det en chans att få  lite bättre bilder än förra gången. Egentligen är det ingen riktig grotta utan bara en klippvägg som buktar lite inåt. Det gör att man  kan klättra in bakom istapparna vissa år om det inte är för halt eller blött.

Vårvärmen hade dock gått åt hårt åt  isen. Mer än vad som bildades under nätterna  varför hela sceneriet hade krymt.  Det här lilla stenbrottet ligger  nästan alltid  i skugga och det är svårt att fånga lystern i isen om solen inte ligger på.

Bilderna blev  därför  även denna gång grå och platta. Liksom snön har även isen här blivit smutsig  och hade även med solens hjälp inte blivit helt glasklar.

Under istapparna hade det i alla fall bildats några små stalagmiter

Söndag den 20:e mars 2011 kl. 11.32

Inte vilken dag som helst. Det var den dagen som termometern klättrade över 20 graders strecket i solskenet på altanen vid denna tidpunkt. Det var då jag även passade på att ta mitt första glas öl ute på den hemsnickrade bänken intill husväggen.

För att ölet inte skulle hinna bli ljummet, ställde jag glaset  i den kvarvarande snödrivan framför mig. F-ö. samma glas som jag  köpte 2 st för en guldtia hos Myrorna. Kan du läsa här .Jag är inte den som dricker en sejdel öl i ett svep. Här skulle jag  minsann bara sitta i vårsolen och njuta  och ta en klunk då och då.  Under tiden tittade jag  på snön där kristallerna gnistrade i solen . Passade på att ta en bild på snön kring ett nerbäddat löv.

I datan tog jag senare ut ett par bilder från denna med  enstaka detaljer

töfenomen

Händelser som jag såg igår när jag gick lilla rundan. Det som kan hända när det fryser på under natten och  åter töar på dagen. Dessa temperaturskillnader är spännande i ordets rätta bemärkelse. Vatten som åter fryser till is under natten  har fått asfalten på denna gångväg att rämna i en lång spricka.

Som bredast var sprickan där jag kunde stoppa ner hela näven.  Men även i kvarvarande is uppstår spänningar och bildar  olika mönster. Ofta i kristallform och denna dag även blandad med snö och rimfrost.

                       

Här ett annat fenomen kring ett nerfallet eklöv som  hamnat på isen. Den mörka färgen absorberar solvärmen mer än den omgivande ljusare  isen  och när lövet värms upp avger den sin värme till den närmaste omgivningen. Isen smälter runtom och det lilla eklövet  har på så sätt fixat en egen liten badbalja åt sig själv.

Dom här groparna tror jag beror på samma fenomen. I stället för ett löv har det kanske legat mörka små stenar eller grus  uppe på isen. Solens värme fick även dessa föremål att värmas upp fortare  än den kringvarande isen så att de sjönk ner  ner genom den. Kvar blev bara  tubformade hål som vittnar om  hur  föremålet sjunkit igenom isen. Det är dock bara en teori jag har. Fenomenet kan vara något helt annat.

Mest spektakulärt blev dock smältvattnet i detta dike som  efter  nattens stränga kyla aldrig hann tina upp. Isen blänkte fint i det kraftiga motljuset. Ett flöde som stannat upp i ett fruset ögonblick.