Sjökanten

Igår upptäckte jag ett nytt ställe som säkerligen funnits i över 30 år. Jag har visserligen känt till platsen men inte vetat vad stället heter. Det ligger inom ett inhägnat område till en industrifastighet dit man tidigare aldrig kom. Namnet är något förledande eftersom det inte finns någon sjö där. Däremot en anlagd damm intill  en restaurang  med namnet ”Sjökanten”.  Ursprungligen  byggdes fabriken av ASEA-HAFO där man bl.a. även  tillverkade elektroniken till pacemakern som tillverkades på företaget där jag jobbade  på den tiden. Det var dock  inte dessa komponenter jag köpte  och  hade således ingen kontakt med ASEA-HAFO. Däremot sökte jag jobb som inköpare där en gång eftersom  fabriken låg på gångavstånd hemifrån. Andra företag tog sedan över fabrikslokalerna och därmed även lunchrestaurangen för personalen. Den är belägen på baksidan av fabriksbyggnaderna där man skapat en trevlig parkanläggning. Sedan ett par år tillbaka är restaurangen även öppen för allmänheten. ”Sjökanten”  alltså. Från ett konstgjort litet vattenfall forsar  vattnet  vitskummande över  runda stenar ner i en damm .

När jag gick ut på en liten brygga för att ta bilden plaskade det till i vattnet runtom. Stora karpar simmade omkring i dammen och  snappade efter luft med sina stora pussläppar.

Det där med luft och pussmunnar är bara  bildligt  talat. Mitt i dammen låg en  liten  konstgjord ö i form av en helikopterplatta. Dit ledde en  svängd träbro vilket bidrog till den idylliska bilden av hela parkanläggningen. 

Fler bilder  (och mindre text) följer i morgon

Lyx i ladan

Den stora dörren på  ladans långsida var öppen. Inte bara den på gaveln varifrån jag tittat in i ladan tidigare en gång. Nu fanns chansen att  kika in från ett annat håll.

Det fanns dock inte mycket att se. Bara en traktor som avtecknade sig som en silhuett mot öppningen på gaveln. Däremot var det mera spännande med den glesa beklädnaden  högre upp mot taknocken.

Men det var något som fattades. Lite glamour och lyx skulle väl passa  i denna trista miljö. Så jag gick och hämtade några  lampor från bilderna jag tog i lampaffären och satte upp dom i  ladans tak.

Den dyraste sorten som jag inte kunde ha hemma där det  inte var tillräckligt högt i tak. I ladan  skulle dom kanske komma bättre till sin rätt

Testade även med en annan  skapelse i glas och glitter  och la även in en modedocka för att understryka  den glamourösa touchen i ladan. Visst blev det lite surrealistiskt?

Den svarta pricken

På väg hem efter promenaden. Solen kastade allt längre skuggor  och det  fanns nog inte mer att fotografera. Var ju nästan hemma. Det var då jag upptäckte den svarta pricken. Något mörkt på ett ställe där det inte skulle finnas. Såg den mystiska svarta pricken redan från långt håll utan att först  hunnit identifiera föremålet. Synapserna kopplade dock ihop nervbanorna rätt så snabbt och det gick snart upp för mig att det måste vara en katt som satt uppkrupen  på en planka till staketet kring fårhagen. Slängde snabbt iväg  en bild för att sedan gå lite närmare och ta fler bilder. Men då hade katten redan  hunnit hoppa ner. Så det blev bara denna enda bild.

Först tänkte jag kasta den. Vadå? En sketen katt på ett plank. Det var väl inget att plåta. Än mindre att visa. Men ju mer jag tittade på bilden, började jag gilla den. Kompositionen och djupet i bilden. Den omisskännliga silhuetten av katten som avtecknar sig mot  den torra gräsängen. Det  var då jag såg  katten som tålmodigt  satt  på sin utkiksplats  i kanske en timme och spanade ut  bland grässtråna. Kanske skulle något enstaka strå röra på sig och avslöja en liten sork eller skogsmus som var ute och provianterade. Det skulle vara ett lämpligt kvällsmål och nog  så värt att vänta på.

Lyser i höstmörkret

Visst är det mörkt och trist i november. Speciellt när man inte sett solen på mer än en vecka. Senast detta hände var på en kort promenad  då jag försökte fånga lite höstlöv med kameran.

Smög bakom några ekstammar för att fånga löven i motljuset. Effekten motsvarade dock inte verkligheten. Fick gå lite närmare och i en annan vinkel för att få löven att lysa bättre

Men visst lyser löven upp höstmörkret som här i ett mörkt skogsparti där ett ensamt löv träffades av en strimma sol och lyste  lika stark som gatlyktan i gårdagens inlägg

Mest intensiv lyste dock de gula löven från en vildapel. Mest beroende på att trädet stod inklämd mellan flera mörka granar  så att  löven kunde avteckna sig mot den mörka bakgrunden.

Även utan sol tycks höstlöven  ha en inneboende lyskraft. Vi kanske bara uppfattar det så  i den karga och mörka omgivningen men för mig är dom som små solar.

Gatlyktor

Så här i november sänker sig mörkret  och  gatlyktor på bil- och gångvägar tänds  allt tidigare. Däremot händer det allt som oftast att dessa lyktor är tända mitt på dagen. Även på sommaren. Råkar man ha glömt att släcka en lampa i något rum hemma, släcker man ju ljuset helt automatiskt. Det sitter liksom i ryggmärgen. Även om man skulle ha råd med att låta en

60-wattslampa brinna några timmar  i ett solupplyst  rum, tycker man att detta skulle vara  mer än slöseri. Nästan som en hädelse.

Så tänker  dock inte vårt el-bolag  som tillhandahåller strömmen till vår gatubelysning.

I sommar tog jag denna bild mitt på dagen. Kanske mest för att se hur elljuset stod sig mot den blå himmeln och denna gång mindre som en protest mot el-slöseri.

Däremot reagerar jag som så många andra över just tänd gatubelysning mitt på dagen. Jag har nog även läst  en förklaring varför man gör så  men varken förstått eller accepterat detta. Redan för ett par år sedan tog jag upp detta ämne i min blogg – läs här . Men allt är sig likt.

Vill man kontrollera om alla lamporna lyser på varenda stolpe får man väl avpatrullera vägarna med bil och cykel och rapportera in eventuella fel ifall man inte har byggt in något form av övervakning i systemet. Kanske  en blinkande lampa som  i ett kärnkraftverk när det uppstått en störning i systemet. Varför inte låta allmänheten rapportera? Den är ofta villig att klaga  när saker och ting är fel. Hur det än är med den saken, slukar elnätet på våra gator och torg  ofta en hel del energi i onödan .

På min senaste höstpromenad stötte jag på en annan gatlykta som dock var släckt. Eller var den det?  Hemma i datan såg  jag något som lyste på lampan.

Ett intensivt lysande klot uppe på lampan och ett mindre under den i  själva klykan. Det är inte solen jag fångat utan måste vara någon slags reflex. Blev iaf  en kul effekt. Vill man se dessa klot bättre går det tydlingen inte längre att klicka en eller ett par gånger på bilden som tidigare för att få en större bild. I stället får man gå omvågen över "show original" och därefter förstora bilden.

Ensamma träd

Vet inte om jag trivs bäst i öppna landskap men träden gör det säkerligen. Några sådana hittade jag på min senaste höstpromenad  för någon vecka sedan innan  det gråmulna vädret sänkte sig över nejden. Ta dom för vad de än kan symbolisera – landskap, höst, träd eller rentav en vacker bild.

Europas gyllene chans

Lika sällan som jag kommenterar världshändelser eller politiska utspel, framträder numer Göran Persson i media. För egen del kan andra skribenter och bloggare skriva om politiska händelser bättre än jag (t.ex signaturen ”Stockholmsflanören” m.fl.) vilket dock inte utesluter att jag har egna synpunkter  på det mesta. När nu Göran Persson  efter lång tids frånvaro i den offentliga debatten plötsligt tar till orda är redan detta anmärkningsvärd i sig. När euron och skuldtyngda EU-länder överskuggat nyhetsförmedlingen den senaste tiden tar Göran Persson plötsligt till orda. Märk väl – inte Håkan Juholt! Och Reinfeld säger med allvarlig min bara det man redan vet eller kan räkna ut själv.

 Hela nyhetsinslaget på TV4 kan ni lyssna på här  http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=goran_persson_sagar_eu_s_ledare&videoid=2091599  efter relaminslaget

Som så många andra statsministrar och partiledare har även Görans uttalanden på sin tid alltid präglats av  politiskt  tjuv-och-rackarspel om jag får uttrycka det så. Därför var det så befriande att lyssna till ovan angivna  nyhetsinslag. Kloka ord och frän kritik mot hela EU-etablissemanget  som egentligen borde ha kommit ur Håkan Juholts mun för att  om inte annat bättra på sitt något skamfilade rykte och profilera sig mera statsmanamässist. Var finns alla rakryggade politiker? Måste man först  bli godsägare och borta från politiken för att ta bladet från munnen?

I stort överensstämmer Göran Perssons  uttalande med min  uppfattning  som jag hyst sedan länge och många med mig. Det började väl med  när Bryssel hade synpunkter på krokiga gurkor, hela jordbrukspolitiken, parlamentarikernas löner och hela den enorma byråkratiska apparaten. Inte ens Margot Wallström , som ensam tjej i detta gubbvälde, förmådde skapa någon större öppenhet inom EU. Det går inte att implementera skandinaviska modeller i mer eller mindre korrupta medelhavsländer. Min idé  har alltid varit att dela in Europa  i löst sammansatta regioner – Skandinavien – Centraleuropa- Syd- och Östeuropa men ändå hålla Europatanken vid liv. Vi kan  kanske inte  mäkta över världsekonomin. Den  för ett eget liv. Men  när nu EU skakas i sina grundvalar och  Euron och hela ekonomin står på spel, borde det finnas ett gyllene tillfälle att rasera allt som gått snett och bygga upp något nytt. Bort med alla byråkrater och myglare – in med vanlig  bondförnuft. Hur det än går med Grekland  att börja med, måste det till flera förändringar. Det hela handlar dock inte bara om ekonomi även om det mesta tycks kretsa kring detta.

Börjar se aningen skrynklig ut

Håller tidtabellen

Det finns dock några blommor i trädgården som ska blomma vid den här årstiden. Just nu är det två sorters astrar som står lite här och var för att  fåt lite blomprakt bland allt det nervissnade.

Den här tidiga  bleklila sorten  blommar alltid rikligt och brukar dra till sig många insekter. Hittade dock en liten eftersläntrare  även här. Den ”riktiga” höstastern  är betydligt blåare i färgen och blommar nu . Jag saknar dock  den  rödvioletta sorten i trädgården

Det som absolut ska blomma nu är kärleksörten. Den har fört en tynande tillvaro under hasseln.  Dessutom var den helt kringvuxen av små smultronplantor och annat. Hoppas att den tar sig lite bättre nu när  rabatten rensats.

Eftersläntrare

Nu är vi redan  några dagar in i november. Grönsakslandet har jag grävt om och även kalkat  så att man fick en liten föraning om den första snön. Men den tycks dröja. I stället  blommar det fortfarande för fullt i rabatterna. Flera eftersläntrare har fortsatt att blomma eller rentav börjat om igen.

Nästan som en sommaräng. Lejongap och malva, ringblomma och tagetes. Allt blommar än

Den ena rosen intill husväggen har börjat blomma nu för tredje gången

På flera ställen blommar  blåklockorna.

En liten tusensköna  har stuckit upp ur gräset och blommar bredvid ett gult krulligt löv från trollhasseln.

På norrsidan slog hässleklockorna ut igen  för ett par veckor sedan. Både den vita och den blå som dock håller på att vissna nu. Den har blivit hemvist för  ett par sniglar. Även jag försökte krypa in med kameran. Mest förvånad blev jag dock att smultronen blommade än.

Fortsätter det varma vädret  kanske det blir smultron till jul? I vilket fall kan man  fortfarande  uppleva lite sommarkänsla i trädgården även om man inte längre springer omkring halvnaken.

Maja

Får jag presentera våran katt Maja. Trots att den nu har tassat runt i och kring huset i hela

18 år, är det konstigt att jag bara har en handfull bilder på honom och inte heller visat något på bloggen tidigare. Detta har troligen att göra med att jag genom åren videofilmat katten från att den var liten unge, fick egna ungar och fotsatt att filma av bara farten. När han fångat möss och fåglar, klättrat i träd och hustak och slagits med andra katter. Allt finns på 4 timmar video. Så vad  mer skulle jag fotografera med stillbildskameran?

En  ganska intetsägande bild som jag  dessutom borde ha beskurit en del. Av någon anledning blev den kvar i gömmorna. Kanske för att katten alltid vässer  klorna vid  roten intill eken. Det skulle jag fotat i stället och  i närbild med  utspända vassa klor. Kattbilder finns i miljoner och alla överträffar varandra. Troligen det mest populära fotomotivet bland våra husdjur.  Speciellt alla söta kattungar i overkliga situationer. Blir ofta bara kitschigt. Dom här två bilderna passar kanske också in i den kategorin

Den sista bilden jag hittade var när en annan katt kom på besök. Även här skulle det ha kunnat bli bättre bilder när katterna började slåss  bara sekunden senare.

Jag såg ju redan att de var stridsberedda och på helspänn. Med väsande skrik  flög dom i pälsen på varandra så att jag höll på att tappa kameran. Nej, kattbilder är nog inte min grej längre. Inte när man filmat allt i kattväg tidigare. Men klart att Maja ska få  ett eget litet inlägg i min blog.  Det är hon värd den gamla damen. I motsvarande människoår fyller hon nu 92!