Vida vyer

Varje år till midsommar har det varit tradition att klättra uppför den branta skidbacken intill festplatsen. Barnbarnen skuttade uppför backen med lätta steg. För dottern gick det lite saktare och  själv blev jag påmint om att jag inte längre var sjutton. (för att nämna något årtal) Flåset och knäna var inte som förr. Då och då stannade jag  upp som en fönstertittare. Men i stället för ett skyltfönster  bredde ett betydligt större panorama ut sig. Nästan som en ursäkt för att jag stannade upp några gånger mitt i backen  tog jag några bilder. Inget märkligt. Bara lite blommor och blader med sjön i bakgrunden. Finns bättre bilder i Metrobloggen som jag  lagt ut tidigare men inte orkar länka till nu.

 

Även om fotoutbytet  knappast  blev sensationellt, fick jag mig iaf  lite motion

Rättelse
På tal om blommor så fick jag  ett nytt uppslag vad blomman i gårdagens inlägg kan heta. Från en biolog i utlandet fick jag förslag på det latinska namnet tragopogon pratensis  och det svenska namnet är då
ängshaverrot.  Tittar  man på den bilden liknar den faktiskt mest den blomman jag fotograferat. Trots att jag gillade  namnet slåttergubbe får jag nog ändra mig

Slåttergubben

För någon vecka sedan tog jag den här bilden på denna gula blomma. Kanske för att det satt en geting på den. Om det nu är en geting. 

Men när jag skulle namnge blomman  var det tomt i bollen. Det var extra retligt eftersom jag tidigare vetat namnet på den. Även  visste att man kunde  äta den, och att                den har en fröställning som liknade maskrosens, fastän större.  Men vad hette växten? Jag grubblade i flera dagar. Tanken bara malde. Troligen även undermedvetet, för rätt som det var från ingenstans så dök ordet fibbla upp i huvudet. Det första jag gjorde när jag kom hem, var att leta en bild på en fibbla på webben. Och visst var det en fibbla jag hade fotograferat. Eller? Kanske ändå inte. Ingen som jag såg bilder på liknade  min. Inte helt. Ståndarnas virrvarr.  där insekten nästan tycks bli snärjd, såg jag inte på någon av bilderna. Jag hamnade sedan på blogger där signaturen Inger Ekströmer hade avbildat en fibbla utan att heller veta namnet på den. I samma blogg där man hittar  sajter som   Käringafällan  och Nature Footstep  (någon slags helig treenighet eller ett triumvirat?) dyker fibblan upp igen. Nu kallas den slåttergubbe och liknar mer  fibblan  här ovan. Kan även heta hästfibbla. Men  namnet slåttergubbe gillar jag mer. Låter mera gammaldags från tiden då det fanns slåtterängar. Om sådana och beteshagar gick  det samtidigt ett program på TV där även slåttergubben svischade förbi som hastigast. Programmet var inte bara intressant  utan uppvisade även ett fantastiskt fint foto.