Alplandskap

Varje årsskifte skickade leverantörerna väggalmanackor till mig som jag  fördelade bland arbetskamraterna med löfte om att få bilderna tillbaka året därpå. Bilderna samlade jag på mig som material för collager av papper. Speciellt almanackorna från Schweiz innehöll i regel naturscenerier  som lämpade sig bra som bakgrundsbilder till mina collager. Ofta hade man även tillgång till flera exemplar av samma bild så att man kunde skapa olika  varaianter.

När man har sett dessa vyer från Schweiz i decenier och dessutom jobbat med bilderna var det inte så konstigt att  man fotograferade liknande motiv under semesterresorna. Gick ju inte heller att undvika eftersom landskapet nu finns där som en kitschig almacksbild. När jag nu tittar på några av dessa semesterbilder, känns dom igen från de färgglada kalendersidorna.

Även om mina egna diabilder bleknat i förhållande till de tryckta bilderna, har minnena inte bleknat , vilket ger dom en extra dimension.

Rhenfallet vid Schaffhausen

Långt tillbaka i tiden har jag varit vid ett riktigt vattenfall som inte frysit till. Det var vid två tillfällen och då på sommaren. Inte lika  storslaget som Niagara- eller Viktoriafallen , men ändå -  Rhenfallet vid Schaffhausen i Schweiz.

En mäktig syn att se det vitskummande vattnet  forsa fram mellan några klippor  och brusa fram  nästan under ens fötter.

Bilderna är gamla diabilder från första besöket. Då var det betydligt mer vatten  i floden än senare när jag videofilmade  sceneriet. Men inte mindre imponerande för det.

kossor arbetsgivare i Schweiz

Aftonbladet hade dock en annan rubrik i gårdagens upplaga-

 ”Res till Schweiz och bli ko-lugn”. En bonde där hade kommit på ett helt nytt koncept genom att erbjuda stressade stadsbor att vistas tillsammans med hans kor. S.k. ekosemester.

Man får välja en ko för 2000:- per säsong eller dubbelt upp för 4 månader för att bli kompis med en ko och pyssla om den.

Vad sägs om denna skönhet! Tänk att få klappa och rå om en egen kossa en hel semester. Själv kan jag tänka mig betydligt  andra skönheter för att stressa av.  Men om det är några  som nappar på ko-idén  har bonden  hittat det ultimata konceptet. Inte nog med att han får in  pengar på  detta erbjudande, han får även  4 timmars graits arbetskraft varje dag. I avstressande syfte får semesterfirande även  utföra dagliga sysslor såsom räfsa hö eller hugga ved.

Artikeln förde mig osökt in på några andra bilder från Schweiz som jag tog  samma år som i gårdagens inlägg.  Nu dock i en annan region som heter Rigi , intill Vierwaldstättersee.

Där promenerade kossorna på  vägen  och de var lika avstressade som turisterna bara genom att glo på varandra.

Hade man ledsnat på  koskällornas pinglande kunde man vandra runt i området och njuta av utsikten.. Det rådde dock soldis och först senare kunde man skönja sjön nere i dalen.

På närmare håll fanns dock den artrika alpfloran att titta på

Tessin d.ä.

Nä nä, jag ska inte skriva om arkitekten som byggde drottningholms slott eller andra byggnader. Inte heller om stden Tessin i Mecklenburg i norra Tyskland. Ett helt annat område som ligger betydligt längre söderut. Långt nere i Schweiz intill den italienska gränsen. Där gjorde jag en  dagsvandring med barnen på 70-talet. Utmed smala vandringsvägar i slingrande serpentiner utmed bergssidorna där man kunde se små byar som klängde fast sig intill bergväggen.

Frånsett all vacker natur och storslagna vyer var det framför allt bebyggelsen som tog mitt största intresse. Husen som uppförts i denna region var säregna. Helt gjorda i sten.

Det är inte många platser där man kan se att befolkningen har använt sig av lokala byggnadsmaterial. Sten fanns här i överflöd. I närheten har brusande bäckar frilagt mängder av sten i olika storlekar och former. En del lämpliga att lägga även tak med

Vintertid krävdes nog en hel del eldning för att hålla husen varma kan tänkas . Jag vet dock inte hur husen såg ut inuti och hur de var isolerade. Men till det yttre så  satte dom en prägel på regionens arkitektur  och smälte väl samman med omgivningen. Liksom ljudlöst smyga sig in om uttrycket tillåtes.

glaciären som försvann

Igår plockade jag bland mina gamla urblekta diabilder för att göra en insats att bevara dom åt eftervärlden. Vem nu kan ha något intresse av dessa bilder. Om inte annat är dom en egen liten nostalgitrip  och  kan då och då bli en halvdan illustration i bloggen. Men hellre det än hundra inlägg om mode, fitness och  hälsa.

Första paret ut är två bilder på en glaciär som jag tog genom fönstret på en bergbana i Schweiz. Tåget hade stannat mitt framför den.Men inte för att resenärerna skulle kunna ta bilder på sceneriet utan för att tåget helt enkelt inte orkade uppför berget hela vägen.

Efter en stund backade tåget. Lutningen kändes inte helt bekväm. Tänk om bromsarna släpper!  Men tåget backade sakta men säkert och tog sedan ny fart. Så kom vi förbi glaciären en andra gång och det blev en andra bild

Sedan försvann den. Och troligen  har den försvunnit för gott genom den globala uppvärmningen. Det är många av dom mindre glaciärern som  gjort det i alperna.