På stubben

När jag är ute och letar matsvamp, stöter jag ibland på ovanliga svampar på ovanliga ställen. Inte bland mossa och löv  som normala svampar ska hålla till utan på  stubbar. Honungsskivling är en sådan  svamp  som jag  plockar  dom åren när den finns. Som mat betraktad är den vilken  annan matsvamp som helst trots att den tagit sin näring ur gamla trästubbar. Man ska ju äta fiberrik kost, sägs det J. Men oftast är det små, spinkiga svampar man hittar på stubbar.

Här är samma svamp en gång till. Något äldre och blötare

Det här var en annorlunda svamp som jag aldrig sett tidigare. Kanske inte så konstigt. Den växte på barken av en  ruttnande ek vilket inte heller är så vanligt förekommande.

Förmodligen är det en slags ticka. Den fanns på flera ställen i den grova barken

Kolla in den svarta tumnageln till höger! Det är faktiskt också en svamp och inte min stortå.

Den mest spartanske svampen hittade jag dock på denna stubbe. Mitt på stubben hade det kommit upp en rejäl svamp med skaft och hatt. Hur den kan hämta näring ur en torr gammal stubbe hör svamparnas mystiska värld till. Vid  skaftet till  asplövet kan man även skönja ytterligare svampar som håller på att växa upp.

Fina zwampen

Helgen bjöd på perfekt svampplockarväder. Det hade klarnat upp efter allt regnande och  det var bara att  bege sig  ut i skogen. Fick ena barnbarnet med mig så att  svampkunskaperna från förra året kunde återupplivas.  Det han med bestämdhet kunde identifiera var denna röda svamp

Eftersom jag  bara känner till ett dussin ätbara svampar  som jag plockar, blev det många som  fick stå kvar. ”Bara skräpsvamp” eller ”inget att ha” blev  ofta mina svar på den vetgirige ungens frågor. De var dock vackra att titta på.

Men även många  ätliga svampar åkte inte ner i korgen när dom visade sig vara maskätna eller vuxit sig alltför stora. Så t.ex. denna björksopp

Vi hittade även en svamp som inte såg ut som en svamp. Den liknade ett haröra  som den även  faktiskt  heter.

Haröra 1+4

Lyckan blev dock total när vi hittade några fina ställen med dom första trattkantarellerna. Det är då man ska ha en skarpsynt 6-åring med sig. ”Men morfar, du står ju på dom!” Då hade jag lättare att upptäcka stolt fjällskivling, karljohan och andra soppar på håll.

Det blev dock inte bara de första trattkantarellerna för året utan även det första fästingbettet. Så här års brukade jag alltid  ha  fått tiotals fästingar  på mig efter alla promenader  i markerna. Vet inte varför jag fick bara en på mig och här  så här sent på året när dom hela tiden sagt att det fanns många i år  och att många  insjuknat i borrelia. Mitt i natten fick jag gå upp, tända ljuset, ta fram en kraftig lupp för att se den lilla pricken som kliade på huden och  sedan nypa bort elakingen med en  spetsig pincett  som på läkarspråk heter Feilchenfeld.

Svampsäsongen har börjat

Nu talar jag inte om sådana läckerheter som kantareller och karljohansvamp utan några oidentifierade, mystiska svampar. Det är över huvud taget något mystiskt med svampar. Kommer nästan alla bara på hösten, har alla möjliga färger och former som avviker från allt annat som växer ovan jord. Inga rötter har dom heller. Svampar som nu kommit fram har jag hittat både inomhus och i trädgården.

I den ena krukan med julkaktusen  har det kommit upp några svampar. Dom växer fort och jag hann inte upptäcka dom förrän dom hade fått både skaft och hatt och höll redan på att vissna.

Dom försvinner också lika fort som dom kommer upp. Förra året  kom samma typ av svamp upp i en annan blomkruka där vi har ett litet träd. Verkade då mer naturligt eftersom svamp lever i symbios med träd och buskar. Nu dök dom dock upp hos en kaktus. Dessutom på dagen när. Det kunde jag se i datan  där det finns en tidsangivelse till bilden.

Lika regelbundet kommer det upp en svamp i trädgården bland odlingarna. Bland blommor i slänten och på nordsidan samt alltid  vid tomaterna. I år kom det dock upp flera  även bland jordgubbarna

Det är inte riktigt vad man förväntar sig i jordgubbslandet. Kanske gynnar  dom jordgubbarna men jag tog bort dom i alla fall. Dom är stora som en 5-krona och väldigt lätta. När man gräver upp dom ser man tydligt all vit mycel. Luktar mycket svamp om den

Och i genomskärning  ser man att den är fylld av en blågrå  skumplastliknande massa. Kunde nästan vara en bild ur en anatomibok.  Jag tror att det är en slags röksvamp trots att den inte har några luftburna sporer vad jag kunna upptäcka se´n tidigare.