Det fryser på

Det blir alltid lite halt på vägarna när första snön kommer. Speciellt när den  kommer innan man bytt till vinterdäck. Men även när man gjort det i god tid, är frosthalkan att se upp med. Värst  är dock underkyld regn. Så förrädiskt när man  hela tiden kör på  regnvåt  asfalt tills man kommer till ett ställe med blankis som dock inte skiljer sig från  vattnet på vägen man kört på metrarna innan. Då vill det till att  sandbilen  kommer fort. Numera heter det inte längre sandning. Många vanliga ord har  ju bytts ut  till något som byråkraterna och experterna  anser vara mera passande. Så det heter halkbekämpning nu. Ordet sand försvann väl i samma veva som sanden i våra ändmoräner tog slut eller blev alldeles för dyr att bar slänga ut på våra vägar. I vårt område har vi några gröna lådor som tidigare varit fyllda med riktig sand och varifrån jag kunde hämta  en liten hink sand för att strö ut framför brevlådan så att den cykelburna brevbäraren inte hamnade i häcken. Sanden har bytts ut mot smågrus som mest består av små stenar  vilka fastnar i vinterstövlarnas  räfflade sulor och hamnar i bästa fall på dörrmattan. Det handlar om stenkross/stenflis av denna storlek

Sedan i höstas ligger ett stort antal  sandlådor här och väntar på reparation och påfyllning för att sedan fraktas till olika  strategiska uppställningsplatser. Märk väl att jag säger strategiska. Vi talar ju här om bekämpning J! Det fanns dock ett antal lådor som var bortom alla  reparationsmöjligheter.

Men de som var reparerade och fyllda med småsten , stod nästan militäriskt uppställda i rader för att fraktas iväg. Hoppas att en av dom åter hamnar på vår vändplan.

Tidigare körde man lådorna ner till Sahara  eller någon annan öken där det fanns gott om sand. Trots att man räknade in inbesparade  höftfrakturer  och sjukhuskostnader blev  denna långväga hämtning en alldeles för dyr  historia och man fick nöja sig med det inhemska  stenkrosset  i stället..

Decembergolf

Årets sista dag. Några minusgrader och rimfrost i gräset. Det hindrar dock inte ett gäng entusiastiska golfspelare att ge sig ut på banan och svinga klubban.

En munter skara  vars tjo och tjim hördes vida omkring i den annars så tysta  vinterkylan. Glädjen  kunde bero på samvaron med  övriga golfspelare. Eller enbart det faktum att kunna spela på årets sista dag och på så vis kunna utnyttja årskortet maximalt. Eller så hade man börjat  nyårsfesten  med en champagnefrukost  innan man begav sig iväg hemifrån. Några golfbollar som hamnade långt utanför den föreskrivna banan  lät tyda på en ringa överförfriskning. Det var riktigt skönt att se och höra detta glada gäng som tog golfen på lek istället för den vanliga sammanbitna jakten på nya banrekord.

Ishall

När jag nu bloggat om is  i Calgary och  is  som håller på att lägga sig ,är nu turen kommen till isen som ligger i vår egen ishall här hemma. Under jullovet passade ungarna på att testa isen. Jag följde med, denna gång utan skridskor. Men kameran var med och det blev några bilder därifrån. Som dessa fötter. Ett par trötta och ett par  pigga

Mammor som håller ett  halvt öga på sina telningar medan dom ………. Ja, just det , snackar barn.

Utanför rinken och under läktaren pågick ett  försenat nyårsfyrverkeri. För några var det första skridskoturen sedan förra vintern och  skrillorna behövde en ny skålslipning.

Mina gamla hockeyrör  behövde slipas ofta när man förr i tiden spelade på en spolad grusplan. Då var det ofta cykelhandlaren som med tungan rätt i mun höll skenan mot en slipsten och försökte få en rak skåra..Nu har man som synes instrument där  man kan ställa in rattar för mikrometerprecision

Efter en timme eller så fick alla lämna rinken. Det skulle spelas match och ny is skulle läggas på. Eller snarare vatten som  skulle frysa på den befintliga konstisen. Maskinen rullade in från kortsidan och gjorde sina  förbestämda varv

Läggdags

Efter en frostnatt gick jag bort till den lilla dammen som finns i närheten. Den och olika tillflöden ligger alltid utmed mitt promenadstråk  eftersom de i regel bjuder på några fotomotiv. Även nu efter nyår när allt tycks vara dött och stilla. Nu var det själva isläggningen som intresserade mig.

På större vattenytor fryser det inte till  som i pölarna och iskristallerna bildar inte heller samma mönster som t.ex. på en glasruta. Med en slow-motion kameran skulle man kunna följa processen men nu hade jag bara min lilla digitalkamera med mig och fick nöja mig med några frysta frusna bilder. På sjön blir det inte ett spegelblankt , homogent istäcke utan här och var  blir det små knottriga mönster

    

Bäst i världen

Egentligen hade jag tänkt att skriva något helt annat. Men efter nattens händelser blir det inte så. I stället är det en historisk händelse som måste uppmärksammas. Det var så stort att det även var värt att offra en natts sömn på. Det började vid 2-tiden på natten när jag normalt brukar gå och lägga mig. Men när jag tidigare på kvällen fick se att Kanadas juniorlandslag i ishockey fick sina bronsmedaljer, förstod jag att något stort var på gång. Jag hade inte följt tourneringen något nämnvärt men visste att Sverige var i final. Mot ryssarna fick jag veta da. Så i stället för att krypa till kojs begav jag mig till Calgary och följde matchen. Det blev en längre tillställning än jag tänkt mig eftersom det  inte föll några  mål under alla tre perioderna. Sudden death och förlängning. Man kan tycka att en mållös hockeymatch inte var något att offra en natts sömn på, men "Småkronorna" dominerade så gott som hela matchen igenom, varför spänningen bara ökade alltefter tiden gick i förlängningen. Skulle det gå ända till straffläggning? En straffläggning där man lika väl kan ta till en tombola och lottdragning. Nu behövdes dock inga straffar för Sverige gjorde till slut guldmålet!
Det är synd att våra hockeyjuniorer uppmärksammas så lite. Det är ju dom som  framöver skall kämpa i
Tre Kronor eller NHL och föra svensk hockeytradition vidare. Att nu vinna ett VM var stort. Speciellt med tanke på att matchen gick i hockeyn´s  förlovade land utan värdnationen i finalen. Dessutom hejade den alltid kunniga publiken på dom svenska grabbarna som om dom vore ett kanadensiskt lag. Det blev en annorlunda dröm den här natten.

isväxter

För att runda av  sviten med de ”misslyckade” bilderna på ispölarna  har jag här valt några som jag  i ögonblickets ingivelse tyckte vara intressanta. Kristaller har jag alltid tyckt att de är ett slags förstadium till något levande. Inte minst när jag tittade på dessa bilder där man med lite fantasi kan urskilja former som finns i naturen.

Ekblad eller något liknande?

Den här bilden har jag vänt på och då  liknar den skott som kommer ur jorden. Kanske knoppar eller rentav sparris?

Den här liknar definitivt ett blad. Det är inte ett riktigt blad som legat under isen och täckts av rimfrost utan  det är former som bildats i pölen när den frusit till. Leo tyckte i en kommentar till gårdagens isbilder att en liknade  ett ormbunksblad. Det fick mig att tänka på  ett  collage jag gjorde för några år sedan där jag kombinerade riktiga ormbunksblad med isblommor på ett fönster. Där ser man en slående likhet. Undrar om det är samma fysiska lagar som gäller när det bildas kristaller och när det växer ormbunkar.

Gripa efter ett halmstrå

Liksom i gårdagens bilder lägger sig rimfrosten även på annat än bara isen på pölarna. Det var dock som att gripa efter ett halmstrå för att få bättre bilder i det gråmulna vädret. Även  på olika grässtrån och andra växtdelar blev det inte mycket bättre resultat än så här.

För att få betydligt bättre bilder skulle jag förståss väntat på bättre ljusförhållanden, använt mig av stativ och   annan utrustning till att  börja med. Det är dock alldeles för jobbigt att  alltid sträva efter det  optimalt perfekta. Glädjen blir faktiskt större när man ibland överraskas  av att ha uppnått något som liknar det perfekta. Även om det inte är det. Med dagens teknik och utrustning tenderar  foton att bli allt skarpare och detaljrikare så att de liknar vetenskapliga avhandlingar ibland. I all denna perfektionism drunknar ofta  det artistiska skapandet. Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Huvudsaken är att man är nöjd med det man själv har skapat.

Borstar

Det var en råkall och trist dag  före jul som jag gick ut för att hitta några fotomotiv. Ibland kan det bli vackert och finstämt  vid mulet väder. Men ska man ta bilder på is och iskristaller, bör det nog vara lite sol för att få fram den rätta lystern. Därför är bilderna  här nere ganska entoniga och dessutom inte med full skärpa. Jag kallar den kalla sviten för ”borstar”. Det kan vara allt från tandborstar, flaskborstar eller små borstar för ögonfransar.

Kul (a) i förbifarten

När jag skulle ladda över några bilder från kameran till datan  passerade jag julgranen i rummet och i förbifarten  passade på att ta en bild på en av julgranskulorna när jag ändå skulle tömma kameran. Det var på den ”röda sidan”. Barnbarnet hade fått för sig att klä granen med röda kulor på den ena sidan och bara blå på den andra. Bilden jag tog kom aldrig med i något inlägg kring julen. Det får den göra nu trots att julen är över och ett nytt år börjat.

Denna röda kula  blev guldglittrande från rummets alla lampor. Det är dock inte färgändringen som är det speciella med denna bild. I vanliga fall när man tar en bild  mot en speglande yta, brukar det inte gå att undvika att man själv kommer med på bilden. Så blev det även här till en del. Hela jag kom dock inte med och kameran saknas helt och hållet. I stället finns det en kula  där. En kula som minsann inte hänger mitt i dörröppningen till köket. Hur kunde det bli så där? Jag har en egen teori.

Gott nytt år

Ett nytt år kräver också en ny bild. Var ute i grannskapet och passade på att ta en del nya bilder. Den här hittade jag på busskuren hos oss där isblommorna hade slagit sig ner på glaset. Tyvärr hade solen redan  försvunnit bakom granarna på andra sidan vägen och  det blev inga sprakande  reflexer i glas och is. Jag får väl vänta till nyårsnatten när fyrverkeriet sprakar igång. Däremot lyckades jag med en båge i texten vilket jag aldrig gjort tidigare.( Tack Pia för inspirationen.)

 Nyårsnatten kom och med den alla fyrverkerierna. Samt även tio minusgrader vilket gjorde det ännu besvärligare att ta bilder på hela tillställningen. Det går helt enkelt inte att ta sådana bilder med en enkel pocketkamera. Den hinner inte med och det blir alldeles för skakigt. Men jag fick  ändå  en pangbild på det nya året.

Det var nog av en ren slump som jag tryckte av i exakt rätt sekunddel för att  fånga raketens färd mot  natthimlen. Bilden  åskådliggör  även  uttrycket eldkvast rätt bra. Men bilderna mot skyn blev lika  dåliga som förra året. Här i alla fall en där det fastnat något.