Det blir alltid lite halt på vägarna när första snön kommer. Speciellt när den kommer innan man bytt till vinterdäck. Men även när man gjort det i god tid, är frosthalkan att se upp med. Värst är dock underkyld regn. Så förrädiskt när man hela tiden kör på regnvåt asfalt tills man kommer till ett ställe med blankis som dock inte skiljer sig från vattnet på vägen man kört på metrarna innan. Då vill det till att sandbilen kommer fort. Numera heter det inte längre sandning. Många vanliga ord har ju bytts ut till något som byråkraterna och experterna anser vara mera passande. Så det heter halkbekämpning nu. Ordet sand försvann väl i samma veva som sanden i våra ändmoräner tog slut eller blev alldeles för dyr att bar slänga ut på våra vägar. I vårt område har vi några gröna lådor som tidigare varit fyllda med riktig sand och varifrån jag kunde hämta en liten hink sand för att strö ut framför brevlådan så att den cykelburna brevbäraren inte hamnade i häcken. Sanden har bytts ut mot smågrus som mest består av små stenar vilka fastnar i vinterstövlarnas räfflade sulor och hamnar i bästa fall på dörrmattan. Det handlar om stenkross/stenflis av denna storlek
Sedan i höstas ligger ett stort antal sandlådor här och väntar på reparation och påfyllning för att sedan fraktas till olika strategiska uppställningsplatser. Märk väl att jag säger strategiska. Vi talar ju här om bekämpning J! Det fanns dock ett antal lådor som var bortom alla reparationsmöjligheter.
Men de som var reparerade och fyllda med småsten , stod nästan militäriskt uppställda i rader för att fraktas iväg. Hoppas att en av dom åter hamnar på vår vändplan.
Tidigare körde man lådorna ner till Sahara eller någon annan öken där det fanns gott om sand. Trots att man räknade in inbesparade höftfrakturer och sjukhuskostnader blev denna långväga hämtning en alldeles för dyr historia och man fick nöja sig med det inhemska stenkrosset i stället..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar