I den isfria delen av viken – se sista bilden från igår – höll bl.a. även några svanar till. Jag såg inte alla förrän jag kom närmare och då höll de till mitt ute i viken och vid den andra stranden.
Då tyckte jag att annat var roligare att fotografera än några svanar mitt i viken och jag ägnade dom inte längre någon uppmärksamhet. När jag dock senare kom tillbaka, hade svanarna kommit närmare land intill den kala berghällen vid udden.
Det var ett vuxet par med 2 ungar som ännu inte ruggat. Jag är dålig på svanar (och fåglar generellt) och kan därför inte avgöra om det är knölsvanar, sångsvanar eller rentav vanliga Mälarsvanar. (Pia vet nog) För mig är stora, vita fåglar med lång hals bara svanar. Liksom små grå fåglar alla är sparvar.
Halsarna i den här bilden hade nästan kunnat bilda ett hjärta om jag hade inväntat rätt ögonblick. Har nog sett ett sådant ”kärlekskort” någon gång, vill jag minnas. Svanarna hade kommit närmare när dom såg mig ute på udden. Troligen tiggde dom mat. Men alla pensionärer matar inte fåglar. När jag dessutom inte tänkt att stöta på några halvtama fåglar dessutom, stoppade jag inte på mig några brödbitar heller. Dom gör jag förresten skorpmjöl av.
*hi hi* Du är rolig du! Härliga bilder på dina knölsvanar med ungar!
SvaraRaderaKnölsvanen har en svart knöl ovanför den orange näbben. Sångsvanarnas näbbar är bara till hälften gula, resten svarta.
Tjusiga isbilder också! Jag har inte tagit en enda sådan denna vintern!
Hälsningar Pia