Skotten på Utöya

I samband med utbrottet av första världskriget  pratar man om ”skotten i Sarajevo”. Ett politiskt iscensatt mord där prins Ferdinand av Österrike och hans hustru sköts ner. Även skotten på Utöya  hade politiska förtecken när en ensam galning sköt ner oskyldiga ungdomar på ett sommarläger. Även dessa skott kommer att resultera i ett krig. En fortsatt kamp mot terrorism.

En vecka efter händelsen mejlade  jag några deltagande rader till min norske vän. Direkt efter hade  man inga ord och lite senare bara ” det är bara helt fördjävligt” eller något liknande.

Min norske vän kommenterade  med några korta rader som fick mig att uppleva händelsen igen som dom första bilderna på TV och jag blev åter berörd

” Hei Arne,
Takk for dine varme tanker i en vanskelig tid. Alle var sjokkerte og alle gråt og gråt til vi ikke hadde flere tårer igjen. Vi kjente noen som var på Utøya, deriblant sønnen av et vennepar, men det gikk bra med de, den ene svømte, den anre gjemte seg bak noen stener. Vi var i Oslo forleden for å legge på våre roser og se på blomsterhavet foran Domkirken, det var enormt. Vår sønn var også tilstede på Rådhusplassen på mandag, han var svært rørt.”

Det har  utförts många terrordåd de senaste decenier  men ingenstans har man sett en sådan nationell samling och manifestation som i Norge.  Efter 9/11 slog sorgen om i vrede som sedan dess har resulterat i flygrestriktioner och  medborgares övervakning. Andra våldsdåd  blev  en vecka lång mediebevakning  och ”glömdes” sedan bort. Efter bomben i Stockholm blev det några manifestationer och man tände ljus. Men ingenstans har man tidigare sett en sådan manifestation  som utanför domkyrkan i Oslo. Jag har tagit mig friheten att kopiera en bild som  Maria Haals  lagt ut på sin blogg i förhoppning om ett tyst medgivande.