Verifierad TV-rapportering

För några dagar sedan berättade någon på TV att han har hittat höstkantareller i skogen. Det kan låta sensationellt så här års när hösten är ett minne blott och vi redan haft lite snö ett tag. På mig imponerade dock inte denna nyhet eftersom jag för 2 år sedan plockade både höst- och vanlig gul kantarell  den 1:a december vilket jag skrev då  här. Därför ville jag nu se efter om svampen klarat sig under snön och under en tids kallare period. Men den ovanligt varma perioden  den senaste tiden borde ha gjort det möjligt för svampen att klara sig under frostnätter och några dagars snö en månad längre än vid tidigare fynd. Här kommer bildbevisen från årets plock två dagar före nyår!

Nu efter snösmältningen och regn är dom rätt vattninga och lite ledsna men går fortfarande att steka upp. Den gula kantarellen är något fastare men innehåller också mer vätska än normalt. I vilket fall kan jag se emot  en svampomelett på stekt toast i kväll

Även stormen Dagmars härjningar kunde jag iaktta när jag var ute i svampskogen. Visserligen inte lika förödande som på andra håll, men så hade vi ju inte drabbats av blåsten lika hårt. Några svaga träd föll dock  offer för stormen och böjde sig nyfiket över  motionsspåret

Liksom på Värmdö lär det väl dröja även här innan belysningen fungerar igen i löparspåret. Som f.ö. enligt ett gammalt anslag får användas på egen risk. Vilket har accentuerats nu ytterligare. Men nu är ytterligare ett vildsint fruntimmer på väg som heter Berit så vi får väl se vad hon kommer att ställa till med. Svampen har jag bärgat i alla fall.

Tänk att kunna bekräfta två skilda nyhetssändningar på en och samma promenad!

Fröken kantarell i slokhatt

I fredags traskade jag iväg till närmaste skogsdunge  för att eventuellt hitta några höstkantareller. Lagom innan regnet och frosten kom några dagar senare. Vid det enda stället jag känner till i den lilla skogsdungen hittade jag en hel del trattisar som nu hade blivit riktigt stora. I tur och ordning letade jag därefter upp mina kantarellställen. Om jag inte känner till dessa är det snudd på omöjligt att hitta kantareller bland alla dessa gula löv från asp och björk,

Man ser kantareller överallt.  Vid ett annat ställe där jag ofta hittar kantareller finns alltid bara multnande löv som är helt svarta. Där är det minsann inga problem med att upptäcka   ”skogens guld”.

Efter de första fynden  var det bara att vittja  resterande ställen. Nu var det inte längre små ynka kantareller utan de var fullt utvecklade. Med årets sista ”fångst” i svampkorgen var det bara att bege sig hem igen och börja rensa. Hällde innehållet på en gammal tidning och tog fram kniv och borste.

Det var då jag upptäckte fröken kantarell med slokhatten bland alla andra gula och bruna hattar.

Tänk om jag redan hade hittat henne ute i skogen! Vad skulle hustrun sagt om jag kommit hemsläpandes med detta fynd?

I efterhand

När jag tittat på en del bilder samt även tagit nya, märker jag att de är komplementeringar till tidigare inlägg.

Denna vilda blomma visade jag för ett tag sedan. Namnet på denna vållade en del huvudbry eftersom  jag alltefter jag letande  gick från fibbla till slåttergubbe och till slut fastnade för  ängshaverrot. Vanligt förekommande växter har ofta  regionala benämningar (blåeld kallade man  t.ex. för horpiska på Gotland)  Därför är oftast det latinska namnet  i kombination med bilder en bra lösning att hitta rätt. När jag skulle lägga in bilden ovan även på min fotosida -digimages photo – började namnsökandet igen. Denna gång på engelska.  Via targopogon prutensis kom jag fram till meadow salsify.  Men den hade även andra lustiga namn som showy goat´s beard och  Jack-go-to-bed-at-noon. Det måste vara en  fantasieggande växt i flera länder när den fått så många olika namn

Häromdagen visade jag  även stolt upp  mina kålplantor på landet . Nu är det minst 4 kålfjärilar som regelbundet avpatrullerar området. Det är några äggstinna honor som har lättat på bördan och lagt små ägg tätt intill varandra på undersidan av flera blad. Dom tar jag         kål på (J innan dom hinner utvecklas.

Får jag syn på en guldbagge, kan jag inte låta bli att ta en bild på den. Förra sommaren satt en på blommorna  från  ligusterhäcken och årets satt på en ängsblomma. På alla mina bilder syns det skador  på den guldgrön skimrande pansaren. Jag misstänker att den här otympliga flygaren  krockar lite här och var och  därför  skaver sitt keratinskikt.

På skämt sa jag förra veckan i bloggen att svampsäsongen var här. Men i går fick jag bekräftelse på att så verkligen var fallet. Jag kom hem med årets första kantareller.

En annan premiär jag också berättade om var årets  första potatis. Vad jag däremot missade var skörden av världens minsta potatis.

Trots att jag avbildade den med jämförande bakgrund, ser den ändå stor ut i närbild. Måttbandet  var inte till hands just då. Undrar om den kan få komma med i Guinness rekordbok?