I fredags traskade jag iväg till närmaste skogsdunge för att eventuellt hitta några höstkantareller. Lagom innan regnet och frosten kom några dagar senare. Vid det enda stället jag känner till i den lilla skogsdungen hittade jag en hel del trattisar som nu hade blivit riktigt stora. I tur och ordning letade jag därefter upp mina kantarellställen. Om jag inte känner till dessa är det snudd på omöjligt att hitta kantareller bland alla dessa gula löv från asp och björk,
Man ser kantareller överallt. Vid ett annat ställe där jag ofta hittar kantareller finns alltid bara multnande löv som är helt svarta. Där är det minsann inga problem med att upptäcka ”skogens guld”.
Efter de första fynden var det bara att vittja resterande ställen. Nu var det inte längre små ynka kantareller utan de var fullt utvecklade. Med årets sista ”fångst” i svampkorgen var det bara att bege sig hem igen och börja rensa. Hällde innehållet på en gammal tidning och tog fram kniv och borste.
Det var då jag upptäckte fröken kantarell med slokhatten bland alla andra gula och bruna hattar.
Tänk om jag redan hade hittat henne ute i skogen! Vad skulle hustrun sagt om jag kommit hemsläpandes med detta fynd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar