Stenrik

Här kommer fortsättningen av inventeringen av diverse stenar i vitrinskåpet. Ingen sten är större än att man greppa den om handen. Den här är den tyngsta av alla. En bit järnmalm som jag tagit med från någon hytta i Bergslagen

En annan svart sten som dock bara väger bråkdelen av järnmalmen. Det är nog en bit stenkol vad jag tror trots att den väger mindre än vad jag minns från barndomen då  man eldade med kol och koks i köksspisen..

Egentligen är det ju förstenade växtdelar och  således inte någon mineral. Den här blåsvarta biten  glänste vilket  är svårt att fånga med kameran. Lika knepigt som att fotografera ljusreflexer i glas.

Hur man än höll stenen fick jag inte fram  den rätta lystern eller att få ytan att reflektera så att den nästan bländade. Det är glimmer eller kvarts som oftast  glänser i stenar som innehåller olika mineraler. Som den här där vita ränder är insprängda. Om man slipar till och polerar upp den, kan det nog bli en ovanlig smyckesten.

Den här rödbruna stenen  är också rätt blank på ytan och  har en antydan till kristallinisk struktur. Kommer en att tänka på brun marmor.

Den här lätta biten ser ut som ett månlandskap. Antingen är det  en bit stelnad lava eller så har hålen formats av havet.

Den här stenen kallar jag för ”snöklädd Matterhorn ”.

Till sist  den ädlaste stenen i vitrinskåpet – några bitar av ametyst