ny bildgåta

Även om det är en närbild. är det nog inte så svårt att gissa sig till vad den föreställer. Tittar du på nästa bild faller nog fjällen från dina ögon!

Jag är kanske inte fena på att fotografera rökt sik men det är vad bilderna föreställer. Kanske något vilseledande, eftersom jag fotograrat rätt genom plastförpackningen vilket gjorde fjällen lite blankare.

Ville bara kolla hur färg och form ter sig i bild. " guldpläterade grankottsliknande fjäll" .

Gissa vad det blir till lunch idag! Med stuvade nässlor.

Hassel

Eftersom jag aldrig tidigare vistats på sjukhus har den senaste tidens resa genom sjukvårdsapparaten efterlämnat en hel del intryck och funderingar. Därför har det även blivit en del inlägg om detta samtidigt som jag inte varit lika rörlig att fotografera i andra miljöer och sammanhang. Mellan skurarna passade jag dock på att ta en bild på några hängen från vår trollhassel.

Också ett vårtecken. Efter snösmältningen hann jag rensa bort en del löv under trädet för att ge luft och ljus åt krokus och snödroppe. Bland löven  hittade jag då flera hasselnötter som trillat ner vid lövfällningen. Under hela året hade jag spanat efter dom i trädet utan att hitta en enda. De är väl gömda i det krulliga grenverket och de veckade bladen. Till skillnad från tidigare år blev det bara en liten handfull med nötter.

Tänk att det av det långa, mjuka hänget kan bli en liten rund träkula med en nöt inuti!

Snö blir droppar

Snön som i går låg kring blommorna under hasselbusken hade tinat bort nu på morgonen. Kvar blev bara några  små vattendroppar som satt fastklistrade på krokusens impregnerade blomblad.

Alldeles utmed marken intill höstens vissna blomställning från kärleksörten hade de nya bladen redan hunnit komma upp. Tjocka, vaxartade blad  som suculenter. Där hade vattendropparna samlats i större mängd.

I en viss vinkel glittrade dropparna trots att solen inte var framme. Hur jag än försökte lyckades jag inte fånga  de glasklara dropparna så som jag såg dom med blotta ögat. Vatten, is och glas har alltid varit  min tuffaste  fotoutmaning. Att ta denna bild med ett stelt ben bidrog inte heller till dom bästa förutsättningarna.

Déjà vu

P.g. av knäskadan sover jag i 2-timmars-pass och tassar omkring mellan varven för att få lite blodcirkulation i det inpackade benet. När jag således var uppe vid 4-tiden, såg jag att det snöade ute. Då infann sig samma känsla som för cirka en månad sedan när jag också vid denna tidpunkt  såg det granna snölandskapet utanför. Även nu for tanken att ta några bilder genom huvudet på mig. Samtidigt  även hur detta slutade förra gången.

Medan morgonkaffet skulle få svalna lite, tog jag på mig mina träskor och gick ut på altanen och tog dessa bilder

Bara en mikrosekund infann sig déjà vu känslan  att kunna halka. Det fanns dock ingen halkrisk som förra gången när det  nu var slask och inga dolda  isfläckar fanns. Lika riskfritt var det  på baksidan av huset där några våririsar  stod och huttrade i nysnön

Glassbägare och paraplydrink på sjukhus

Under min vistelse på sjukhus och efterföljande rehabilitering  kom Sofi på Ortopeden en dag med en glass som hon specialkomponerat enbart åt mig. Hon fick heta ”glassbomben” hädanefter. (se inlägg 21 mars). Min dotter på besök förevigade denna skapelse. (glassen alltså)

Det serverades  även en speciell drink varje dag. Den kom dock inte i ett fint glas med paraply och citronskiva.

I stället var det ett vanligt dricksglas med vatten där man smaksatt drycken med följande ingredienser:

                       Polyetylenglykol

                       Natriumklorid

                       Natriumbikarbonat

                       Kaliumklorid

Drycken smakade ännu värre än vad det låter om ovanstående innehållsförteckning. Den heter OMNICOL och ska hålla magen igång och förhindra  förstoppning. Ingen populär drink bland patienterna. Hade inte ens  blivit godare med ett paraply  i glaset.

Läxförhör

Häromdagen hade jag besök av en sjukgymnast eller om dom nu också  kallas arbetsterapeuter. Troligen var on både ock. Jag fick rådet att göra några enkla gymnastiska rörelser med mitt stela ben men även det mera positiva beskedet att  arbeta. Och nog finns det arbete ute i trädgården så här års. Köra jord med skottkärra från komposten till drivbänken på andra sidan av huset hade hon inget att invända emot. Det lät för bra för att vara sant varför jag utsatte henne för ett litet läxförhör. Var hon verkligen en utbildad sjukgymnast/arbetsterapeut? Jag frågade henne om hon visste vad en goniometer var. Ett mätinstrument  som jag skrivit om för flera år sedan som ni kan läsa här. Denna gradskiva ser ut så här och har använts vid positionering av höftledsimplantat.

Min sjukgymnast kände emellertid också till detta instrument. Hon hade t.o.m. ett sådant med sig i väskan ifall hon skuule behöva mäta böjningsvinkeln på mitt opererade knä. Så hon fick godkänt  och därmed även pyssla om mitt ben.

Dröm  137

Under tiden jag låg på sjukhus efter knäskåloperationen,  fick jag dagligen smärtstillande mediciner. Allt från vanliga  Alvedon  till långverkande  Dolcontin. Ibland även Morfin.

I alla dessa mediciner finns  det troligen hallucinogena ämnen som min kropp aldrig tidigare varit utsatt för. Detta gav sig tillkänna nattetid då jag i omgångar hade de mest bisarra drömmar – d.v.s. sådana som som man minns efter uppvaknandet. Den här drömmen utlöstes som så ofta av yttre faktorer:

Mitt i natten hördes ljudet av ett gnisslande, skrapande fordon utanför. Jag var för trött och medtagen för att kliva ur sängen och titta ner på gatan. Trodde att det var en stor byggkran på larvfötter som skulle till en byggarbetsplats intill.

la

Detta åbäke hade i drömmen förvandlats till något annat utanför mitt sovrumsfönster hemma. Samma gnisslande ljud hördes fortfarande. Nu var det även starka strålkastare  vars ljuskäglor trängde genom fönstret och korsade varandra. Jag gick upp ur sängen och  ut  på  altanen på baksidan av huset för att se vad som försiggick där. Många människor hade samlats där. En kvinna kramade om mig när jag kom ut med kramar och riktiga pussar och ville träffa mig senare. Mitt på allmänningen hade en grävskopa schaktat  ut stora hål och i ett av dom låg redan  en stor container. Man hade utan tillstånd av de kringboende startat en  anläggning för att återvinna hushållsavfall. Eller om det var för längre tids förvaring. Jag protesterade för att olika vätskor skulle kunna tränga in under husgrunden. Alla andra grannar, som märkligt nog  alla var anonyma, protesterade  mot tillvägagångssättet, lukt och andra olägenheter. De hade samlats kring ett  stort bord där några tjänstemän i vita skjortor och slips gjorde anteckningar. På altanen upptäckte jag nu en massa glassplitter.

glass

 Jag fick då veta att det hade varit inbrott i huset när jag låg på sjukhuset. Det var ingen som hade talat om  detta för mig när jag kom hem. Att ligga ensam hemma efter en operation, få en avfallsanläggning inpå knuten och underrättas om ett inbrott i huset var nog mer än jag tålde och jag vaknade därför.

Mellan 1998-2008 hade jag en intensiv drömperiod där jag drömde ofta drömmar som var så intensiva att jag kom ihåg dom på morgonen. Då nertecknade jag dom vilket gav upphov till en drömsamling  på hittills 136 olika titlar.

Bildgåta

På den tiden jag fotograferade med en systemkamera och  bälgtillsats, kom man extremt nära motivet. Så nära att man  bara såg vissa detaljer men  inte helheten. Ett antal sådana bilder gav en gång upphov till en frågesportstävling bland medlemmarna i min fotoklubb. Även med den digitala tekniken  kan man förstora detaljer  ur ett sammanhang, Ovanstående bild är dock i naturlig storlek. Ser du vad det är?

När jag skulle damma av ett skåp  som står intill ett vädringsfönster, hittade jag denna tingest. Gissade du på metkrok? Nej, det är en klo från vår nyligen avlidna katt. Hon brukande hoppa in genom fönstret och över skåpet. Vid  någon av de sista utflykterna måste hon ha tappat denna klo. Hon var gammal (18 år) och sjuk.I vanliga fall tappar katter inte klorna. Inte ens när de "vässer" dom på klösbräda eller trädstam

Rainbow Warrior

Varken promenad eller fäsrska bilder idag. Hittade istället två regnbågsbilder i stället med helt olika utseende. Blir därför aningen krystat att para ihop dessa. Greenpeace-båten Rainbow Warrier dök upp i min skalle men  dagens inlägg har inget med regnbågen eller någon Greenpeace-aktion att göra. Möjligen warrior = krigare. Jag har nämligen kämpat som en krigare med mitt blåmärke under höften som jag fick efter fallet. Detta blåmärke på låret har nu antagit alla regnbågens färger

Fysikaliskt riktiga regnbågsfärger hittade jag för en månad sedan  på diskmaskinens nerfällda lucka.

Varken el- eller solljus fanns men likväl hade något glas i någon av korgarna ovanför reflekterat detta spektrum. Inga distinkta avgränsningar mellan färgerna utan de flöt ihop till en fin blandning. Jag lät datan räkna antalet färger i den sista bilden och svaret 297403 kom upp.

Ja, tänk så mycket svammel man kan få ihop av ett par bilder.

Fotojakt på vårtecken

I det varma vädret igår gjorde jag första långpromenaden med en krycka runt kvarteret. Såg då i grannens slänt minst 5 nässelfjärilar som kalasade på krokus och andra vårblommor. När jag hade linkat upp dit idag efter lunchen, syntes det dock inte till en enda fjäril. Morgonen kanske hade varit för kylig för att dom skulle våga sig fram ur sina gömmen. Modstulen gick jag tillbaka till tomten och upptäckte de första blåsipporna bland alla eklöven som samlats i häcken.

Det var inte det lättaste att ta närbild på dom långt där nere på marken. Armarna liksom inte räckte till. Fick knäa på mitt friska ben och sträcka ut det stela i en slags halvspagat. Därefter var det tur att jag hade kryckan i närheten så att jag kunde hiva mig upp. Samma procedur blev det när jag hittade en annan blomma i trädgården

Den här tusensköna ska egentligen inte finnas än. Hör väl inte direkt till vårprimörerna. De stod intill slutet av altanen där jag alltid lägger upp snövallar. Kan det vara så att de börjat knoppa under snön och slår ut när solen väcker dom?

Därefter stapplade jag till ena änden av gaveln och såg att  det i år kommit upp hela 6 st än bara den enda förra året