Rattfylla och andra brott

Det är sällan jag missar ”Uppdrag granskning”, "Debatt" eller andra samhällskritiska program på TV. Även om de ibland kan tyckas vara lite tillspetsade, visar de alltid ”sometning is rotten in the state of – ja i detta fall Sverige. Gemene man, ansvariga myndighetspersoner och politiker, alla är rörande ense om att något är fel ( och skall utredas, skall inte upprepas, rutinerna skall ses över, skall tillföras mer resurser o.s.v.). När stormen väl har lagt sig är det åter business as usual. Inget händer i grunden. I förgår visades ett program om  rattfylleri och återfallsförbrytare som  får åtalseftergift och kan ostraffade vandra vidare på brottets bana. Detta kom som en fullständig överraskning  för mig. Mygel, korruption, maktmissbruk eller en massa annat  kan man ofta ana sig till, men detta var något nytt som jag inte ens kunnat tro kunde existera i  ett land med lagar och förordningar.

Jag har alltid gått i den tron att man ”åker dit vid tredje resan”. Vad det än gäller så har man förbrukat  förtroendet och  får tar sitt straff. Det behöver inte bli som i USA att  påföljden av olika brott läggs på varandra och  man  döms till 180 års fängelse. Eller som i vissa muslimska länder att man mister ett finger eller hela handen eller stenas. Men att  kunna begå  nya brott med allas goda minne ter sig  cyniskt. Hur vore det om politiker, jurister och andra ansvariga kommer ner från sina elfenbenstorn och själva börja granska samhället på gräsrotsnivå?  Jag hatar ordet regelverk som man ideligen kryper bakom. Det ska inte behövas år av utredningar för att kunna ändra uppenbara luckor i lagen. Men juristerna  har nog gått vilse i denna snårskog av lagar och förordningar så att de inte längre ser det uppenbara – sunt förnuft.

Silhuetter

Det var sena eftermiddagen när jag lämnade bilen i diket åt sitt öde. Korsade den stora leden och gick bort mot kälkbacken för att se vad ungarna hade för sig. En hade gett sig av med skidorna  och  andra kanade nerför en slänt.

Där passade jag på att ta några bilder i motljus. Solen  hade ännu inte gått ner utan  kikade fram mellan trädstammarna. Några skidåkare avtecknade sig som silhuetter mot den blå himlen.

På krönet en ensam vandrare/ skidåkare  mitt i det magiska ljuset.

Hade jag väntat någon timme till skulle jag  ha fångat solnedgången. Det gjorde jag  en iskall vinterdag för några år sedan just på denna plats.

…….slank ner i diket

På natten hade det kommit lite snö. Jag menar lite. Man kunde ana ett litet täcke men det var inte ens värt att  greppa efter snöskoveln. För andra var det dock någon snöflinga för mycket. När jag skulle korsa den stora leden utanför, såg jag något rött bland träden som inte skulle finnas där.

Jag pulsade genom snön för att ta mig en närmare titt på eländet. Det är ju inte var dag man hittar en bil som kört av vägen utanför porten. Bilen hade hamnat i diket tvärt emot färdriktningen. Antingen hade den snurrat runt ett eller flera varv  slungats ner i diket eller så hade den voltat  ett helt varv och efter en vådlig luftfärd hamnat på rätt köl igen..

Gamla Stockholmsmiljöer

När jag ändå bläddrade bland gamla svartvita fotografier och det var enkelt att kopiera dessa i den nya scannern, kan jag lika gärna fortsätta med att lägga in några bilder i bloggen. Även dessa är tagna på 50- och 60-talet när jag strosade runt i Stockholm just för att fotografera. Flera av följande bilder har jag inte längre den blekaste aning om var de togs. En del finns troligen inte ens kvar och andra känns kanske fortfarande igen.

Gamla bilder kan man hitta överallt – på vykort, andras fotografier, museer eller på nätet för den som är nostalgisk eller  vill beskriva en viss plats. Mina bilder skänker mig endast en viss känsla av  en tidsanda  som rådde då jag  såg platserna och att man var ung och rask i bena.

Årstabron

Förr i tiden gjorde jag  långa strövtåg och utforskade olika delar i Stockholm. Kameran var i regel med – en Contaflex  som jag sparat ett halvt år till. Många av bilderna har tagits på

50- och 60-talet  och visar miljöer som inte finns längre eller har förändrats. Även om jag inte har någon speciell anknytning till  flera av dessa stadsdelar, är de ändå ett tidsdokument. Här några bilder som jag måste ha tagit när jag vandrade runt i Tantolunden men utsikt  mot Årstabron. Den nya bron var nog inte ens påtänkt

Uppkäftigt

För en tid sedan fotograferade jag akvarier i en zoo-affär. Jag kom då underfund med att min enkla lilla digitalkamera inte klarade av fiskarnas rörelser samt att  man fick se upp för reflexer från lampor. Jag var dock mest intresserad av  miljön i akvarierna. Små artificiella landskap som skulle kunna lämpa sig som bakgrund till olika collager. När jag hade rensat bort dom värsta reflexerna hade jag tre bilder där det låg krokodilkäftar på ”havsbotten”. När inspirationen  infann sig,  på passade jag på att befolka  undervattenlandskapet.

Andra indianer

Man hajar alltid till vid märkliga, oförklarliga sammanträffanden. När jag  såg bilder på indianer förra månaden – se inlägget här  - tyckte jag att det var märkligt eftersom man inte ofta ser sådana här i Sverige och speciellt inte målade på en lastbil. Än mer förvånad blev jag i förgår när jag  fick ett bildspel med mejlen som också handlade om indianer. Det verkade som rena rama lobbyverksamhet från någon hemlig  indianorganisation. Klart att man reagerade när det åter dök upp indianer kort tid efter man bloggat om dom. Denna gång  var dom avbildade som skulpturer

Det fanns ett tiotal bilder som alla hade indianer som ett gemensamt motiv. Frånsett ovanstående var det inte mer med det  skulle man kunna tro. Snygga skulpturer med fina detaljer. Men hemligheten är att alla är gjorda av papper!  Ett otroligt fint arbete som enligt uppgift på bildspelet  utförts av Allen och Patty Eckman. Om de står för skulpturerna eller enbart fotot  framgår inte.

Även om jag varken har skulpterat eller fotograferat vill jag härmed förena dessa konstformer i ytterligare  en visuell dimension.

Andra kristaller

Om jag minns rätt så var det utanför Alicante som jag tittade på några salinas. Där man ledde in havsvattnet i stora bassänger och lät vattnet dunsta bort med solens hjälp.

Saltet i havsvattnet kristalliserades så småningom  och till slut  kunde man ”skörda” det rena saltet som hade lagt sig i flera lager i bassängerna

Den här högen räcker nog att fylla åtskilliga saltströare med

Den grekiska våren

För ett tag sedan tittade jag på  Alexandra Pascalidou som gjort ett  heltäckande TV reportage om den ekonomiska krisen i  Grekland.. Mycket förtjänstfullt och med mycken mänsklig värme och engagemang. Som alla vet upplever Grekland inte precis någon ekonomisk vår. Därför har jag tagit fram några  riktiga vårbilder från Grekland som får en att glömma allt elände som följer i krisens spår. Samtidigt även en vision om en hägrande vår när  det snöar för fullt utanför fönstret.

För drygt ett år sedan visade jag  3 inlägg med dia-bilder från en dagsutflykt till Delfi. Dessa vårlika bilder värmer skönt i vinterkylan

Det var nästan så att antikens skönhet bleknade inför naturens sceneri. En grönskande dal med olivlundar blommande träd.

Dubbel snökristall

När jag nu äntligen fått igång  min nya PC, måste jag även bekanta mig med operativsystemet Windows 7 som är nytt för mig. Det och även andra program som också är senare versioner, gör hanteringen lite ovant. Flera saker har dock blivit bättre som utför vissa arbetsmoment snabbare. Samtidigt när jag ändå satt på PC-skolbänken, sneglade jag på Photoshop och hittade där  några saker som jag testade. Här en ”kakform” med vilken jag kunde stansa ut en bild och fylla den med svart bakgrund för att bättre passa in i bloggen.

F.ö. besiktigade jag vår 12 år gamla bil igår och efter alla testmomenten fick jag till slut åter ett vitt papper i handen där det inte stod en enda anmärkning, Sådana besiktningsprotokoll gillar jag. Speciellt efter alla elektronikinköp. Innan jag lägger ut detta på nätet har jag  lagt nätkabeln utanför huset så att vi inte längre behöver snubbla över sladden i hallen, köket, matrummet,vardagsrummet och mitt datarum.I stället för 10 cm för kort fick jag nu en meter över. Och anslutningen fungerade. Hoppas nu bara att inlägget inte fryser fast på vägen utan når Mr. Blogger.