Det är sällan jag missar ”Uppdrag granskning”, "Debatt" eller andra samhällskritiska program på TV. Även om de ibland kan tyckas vara lite tillspetsade, visar de alltid ”sometning is rotten in the state of – ja i detta fall Sverige. Gemene man, ansvariga myndighetspersoner och politiker, alla är rörande ense om att något är fel ( och skall utredas, skall inte upprepas, rutinerna skall ses över, skall tillföras mer resurser o.s.v.). När stormen väl har lagt sig är det åter business as usual. Inget händer i grunden. I förgår visades ett program om rattfylleri och återfallsförbrytare som får åtalseftergift och kan ostraffade vandra vidare på brottets bana. Detta kom som en fullständig överraskning för mig. Mygel, korruption, maktmissbruk eller en massa annat kan man ofta ana sig till, men detta var något nytt som jag inte ens kunnat tro kunde existera i ett land med lagar och förordningar.
Jag har alltid gått i den tron att man ”åker dit vid tredje resan”. Vad det än gäller så har man förbrukat förtroendet och får tar sitt straff. Det behöver inte bli som i USA att påföljden av olika brott läggs på varandra och man döms till 180 års fängelse. Eller som i vissa muslimska länder att man mister ett finger eller hela handen eller stenas. Men att kunna begå nya brott med allas goda minne ter sig cyniskt. Hur vore det om politiker, jurister och andra ansvariga kommer ner från sina elfenbenstorn och själva börja granska samhället på gräsrotsnivå? Jag hatar ordet regelverk som man ideligen kryper bakom. Det ska inte behövas år av utredningar för att kunna ändra uppenbara luckor i lagen. Men juristerna har nog gått vilse i denna snårskog av lagar och förordningar så att de inte längre ser det uppenbara – sunt förnuft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar