skogen brinner

Det är inte så dramatisk som rubriken ger sken av. Bara en enkel skogsbild som manipulerats. Tål att förstoras

filateli

När slickade du senast på ett frimärke? När skickade du senast ett brev för den delen? Nu när  nästan all korrespondens går som e-post. Och har du till äventyrs köpt ett frimärke så är det säkerligen ett självhäftande. Postombuden idag säljer bara ett litet urval av den årliga frimärksutgivningen och då företrädesvist  dom vanliga självhäftande märken. Slicka får man när man köper ett block. Som det här som kom ut förra året

Antingen river man ut dessa 3  märken ur blocket eller man uppsöker någon som har en St.Bernhardshund.

Den minskande frimärksförsäljningen försöker man möta i dom flesta länderna numera med att ge ut just sådana block som innehåller  flera märken. Här råkade jag få ett från Ukraina som hade lite svensk anknytning

Man försöker  även på andra sätt att göra frimärken attraktiva genom att  utforma dom runda, trekantiga eller  avsmalnande. Med små stjärnliknande hål i märket eller med en liten upphöjd ”diamat” som jag fick från Österrike. Därifrån fick jag ett brev igår med detta märke

Ett broderat märke! Även i grannlandet Schweiz hade man redan tidigare idéer om anorlunda utformning av frimärken. Där gav man ut ett textilmärke flera år tidigare som var vävd och senare ett märke av trä

Man har även gjort frimärken i PVC där man gjutit in ett skikt så att bilden framstår  tredimensionellt. Frågan är bara vad  man kommer att hitta på  härnäst. Märken tryckta på tunn plåt? Bilder på ölburka brukar ju kunna bli rätt snygga, så varför inte frimärken? Kanske bädda in  något elektroniskt budskap eller varför inte en vinnande eurovisionsschlager? Där ni postverket: Där har ni fått några uppslag alldeles gratis

en slipad tjej

Precis som löpsedlar eller feta tidningsrubriker  ska det stå något slagkraftigt som lockar läsaren. Den här rubriken  är förståss lika vilseledande eftersom inlägget inte handlar om någon hyperbegåvad tjej. Utan det som är slipad är ett lock till en glasburk.

Tog ett par bilder på föremålet för att se om det kunde ingå i min samling glasbilder. Färger och reflexer blev inte riktigt vad jag hade hoppats på men bilden kunde kanske användas för annat. Det är här som tjejen kommer in i bilden – bildligt talat!

berg av snö

Vid senaste snöröjningen blev det vallar utmed vägen på ömse sidor. Stannade man utanför porten kunde bara en person kliva ur bilen. Men häromdagen kom snöplogen igen och tog hand om snövallarna. En del tippades på baksidan av huset där det finns en allmänning.

På andra sidan allmänningen bredvid en vändplan växte snöberget ytterligare. Ändå hade vi en töperiod tidigare där det efter en vecka börjat skymta lite barmark. Men se´n så snöade det igen.

Kolla sandlådan. Jag gick bara runt kvarteret och hittade snöberg lite här och var. Ett högt staket intill parkeringen hade försvunnit

Dom här bilderna är endast några minnesanteckningar åt mig själv. För en norrlänning måste dom  te sig löjeväckande. För att inte tala om ryssar i Sibirien. Här några bilder som jag har tagit ur bildspelet ”Winter in Russia”. Nu snackar vi SNÖ!

leksaker för äldre pojkar

På en gammal industritomt har några entusiastiska  killar med sina fjärrstyrda bilar byggt en racerbana. Redan på långt håll kunde man höra bilarna när de kördes runt i banan eller trimmades.  Det lät inte som mullrande vuxna bilar utan  dessa små hade inte ens kommit i målbrottet än.

Från en läktare som man byggt upp med  lastpallar i flera lager hade man en bra vy över banan och kunde fjärrstyra sina klenoder därifrån. Om det var regelrätta tävlingar eller försök att slå hastighetsrekord kom jag inte underund med när jag tog bilderna.

Då och då togs bilarna in till depån för översyn  eller tankning. Med den förhållandevis våldsamma framfarten, som snarare liknade en motorcrosstävling, fanns det alltid något att rätta till. Inte heller räckte bränsletanken för flera mils körning utan behövde fyllas på med den flyktiga vätskan. Eter eller vad det nu kunde vara för blandning.

Både aktiva och åskådare följde bilarnas vådliga färd runt banan med intresse. Villiga händer  vände på bilarna när de hade kanat av banan eller vurpat.

Detta får du inte se på Mantorp eller Nürnburg Ring

vad var´e jag sa!

Utrikesnyheterna igår handlade  förståss mest om galningen Gaddafi (Khadaffi) men bland inrikesnyheterna fick vi höra om hur det gått med jobbcoachningen. När jag lyssnat ett tag och fått mig inslaget upprepat några gånger i olika nyhetskanaler kände jag igen tongångarna. Samma resonemang som jag bloggade om här.
När jag hade läst igenom hela inlägget kändes det tillfredsställande att jag, lilla jag kunde förutsäga detta fiasko redan för mer än ett år sedan!

Bilden skall symbolisera alla dom  jobbcoacher  som skickar dom arbetslösa rätt ner i sysslolöshetens träsk.
När man lanserade denna desperata och meningslösa åtgärd var jag förståss inte ensam om att rynka på näsan. Man behöver inte vara politisk skolad utan här handlar det mest om sunt förnunft. Men varför ser man inte detta oftare hos våra styrande? Hur kan dom ha hamnat i en värld som helt saknar verklighetsförankring?
Hur kan man  överge sina ideal och sugas in i denna atmosfär av makt och girighet?

ancient sun

Alltsedan jag  fick min lilla digitalkamera som alltid är med i rockfickan, har det blivit många bilder. Bilder på nästan vad som helst. En del behövs som illustrationer i bloggen, andra är experimentella, kanske bara vackra eller om någon tycker rent av  konstnärliga. Lägger man dessutom till ett tusental gamla diabilder, några hundratal collager för att inte tala om alla videofilmer, står jag inför mission impossible. Bildmaterialet omspänner ett alltför stort fält för att kategoriseras för att datan skall kunna hålla reda på allt.  Datan klarar det nog men det egna minnet sätter stopp. Därför raderar jag många  ointressanta bilder som tagits enkom för ett blogginlägg. Som den ena bilden på gårdagens färgflaskor t.ex. Den andra var emellertid mera originell och gick inte samma öde till mötes. Så ligger många bilder på hårddisken med titlar som hittats på med stundens ingivelse och som man glömt bort dagen efter. För några år sedam tog jag en serie spegelbilder genom ett fönster  och ett av bilderna  återfinns nog även i digimages metrobloggen  under rubriken rutigt. Jag jobbade dock senare vidare med  denna bild och klippte in en  en grekisk gud från en staty. Nu bytte bilden namn från rutigt till Adonis  och fanns i flera varianter. Till  slutversionen  aktiverade jag dock en belysningfunktion som gav bilden en helt ny karaktär. Då fick den ytterligare ett nytt namn som matchade bättre med det nya innehållet. Inte att undra på att jag inte  hittade just detta PC-collage när det bytt namn ett antal gånger. Man står ju handfallen när man inte kan ta fram ett sökbegrepp. Det var bara att bläddra igenom en massa bilder – i vilken mapp kunde den ligga? – tills man  hittade det man sökte. Därför är det mig ett  extra stort nöje kunna visa just detta bortglömda collage

sliror

Ett ovanligt ord (från ty Schlieren) som används vid felaktigheter i glaset på t.ex. instrument för ögondiagnostik. Detta inlägget  ska dock vara mindre teknisk och vi säger väl slingor i stället. Sådana  skapade jag tillsammans med mitt barnbarn för ett tag sedan med hjälp av olika hushållsfärger som blivit över

Med en pipett droppade han olika färger ner i vatten och tack vare hans hjälp kunde jag samtidigt fotografera händelseförloppet.

Kanske inte det mest spännande för en 6-åring  men ändå ett litet experiment. Var dock svårt att få in skärpan  varför detta  kräver en fortsättning för att få fram användbara bilder.

PS

snacka om trög dator: tog mer än 7 min att föra över den lilla videosnutten från HD till dagens inlägg

så luras väljarna

Nu har det gått flera månader sedan valet förra året och de flesta löften som avgavs då är nog glömda. Löften och bilden på Fredrik Reinfeld slank ner i diket och täcktes av höstens löv  och senare av vinterns snö nästan symboliskt  för att gömmas undan.

Många löften  har infriats  men en hel del har också inneburit försämringar  för vissa grupper i samhället. Som pensionär tänker jag förståss på denna grupp. Men denna grupp går lätt att köra över. Ungefär som man gör med gruppen konsumenter. Ingendera har någon egentlig makt bakom orden trots att de är många. Man blidkade pensionärerna med att lova  även skattesänkningar för dom fast inte lika mycket som för dom som  förvärvsarbetar.Är väl okey. Sossarna t.o.m. bjöd över. Så när man  fick höra hur många procent skatten skulle sänkas förväntade man sig  att äntligen få mer i pension. I början på året skickades då ut uppgifterna om den nya pensionen. Naiv  som jag är trodde man att en skattesänkning skulle  innebära mer i plånboken.  Döm om min besvikelse  när jag  såg att pensionen  minskat i stället! Det man pratade högt om under valrörelsen var just skattesänkningen men mindre att man samtidigt även sänkte pensionerna så att så att det blev plus/minus noll.

Min pension grundar sig helt  på det gamla pensionssystemet som infördes 1960 och klubbades igenom i riksdagen med (1 !) rösts övervikt. På grundval av 30 års förvärvsarbete skulle de 15 bästa åren vara pensionsgrundande. När  politikerna senare märkte att pensionssystemet inte längre höll (SCB hade förmodligen inte informerat om den ökande andelen äldre) lanserade man ett nytt pensionssystem 1999. Jag var glad åt att  min pension skulle beräknas enligt det gamla  systemet. Inte behöva dryga ut min pension genom  aktiespekulationer eller behöva  jobba efter 65 års ålder. Men det nya pensionssystemet  fungerar lika illa och är lika konjunkturkänslig. Dessutom har man  åderlåtit systemet med att betala utlandsskulder och räntor med pensionärernas pengar och även gjort mindre lyckade aktieplaceringar av fonderna. Men när man nu skryter med  statens minskade  skuldsättning kan man inte förstå varför den s.k. bromsen i pensionssystemet skall träda i kraft. Låna för omväxlingens skull en gång för att öka  pensionerna i stället .

Om pensionen hade varit juridiskt bindande som i likhet med avtal inom näringslivet hade ett avtal mellan  pensionär  och staten kunnat beivras  med krav på vite eller skadestånd. Nu får jag dock bara resignerad  skriva några rader i denna blogg. Men det känns ändå skönt att ha det sagt även om det denna gång  bara rör sig om en tia mindre i månaden.

Mondeo

Tog bilden på våran parkering efter snöstormen. Var väl för snödrivans skull. Men bilden blev roligare än så. Se på den här modellen med så lågt placerat takräcke!

Vespa GS

På 60-talet var det inne med  Vespa. Det var efter att Audrey Hepburn  åkt runt i Rom med Gregory Peck i filmen ”Roman Holiday”. Då var det minsann inte tal om att ha störtkruka på huvud .

Efter att ha sålt min moped  hade jag grundplåten till ett lite snabbare fordon. Någonstans på Östermalm hittade jag en affär och en Vespa GS som passade min plånbok. Glad i hågen körde jag med mitt nyförvärv därifrån mot enkelriktad en liten stund innan jag kom ut på Strandvägen. Därefter blev det många åkturer dock inte lika trafikvidriga. En gång till Gotland där vi fick punktering  utan att ha tillgång till en fotpump. Fick låna en av en snäll bonde flera km bort. Senare blev det dock motorfel och väl hemma igen var det dags för en helrenovering. Jag fick hjälp med  att svarva upp cylinderväggen och köpte nya kannringar i en större dimension. Minns att det var lite besvär med att  få kolven med dom nya kannringarna in i cylindern

Hade ju bara mina händer som verktyg. Men även resten plockades ihop igen och jag hade en sprillans ny Vespa. Och jäkla så den gick. Dubbelt så fort inbillade jag mig.

det handlar om öl

Nu har det skvalpat  ett par bilder länge nog i  min diversefil och  jag vill ha bort dom nu. Båda har med öl att göra.

Här har ett par stadiga bryggarhästar stannat utanför ett ölsjapp (Kneipe) någonstans i Tyskland eller Österrike. För länge sedan när ölet fortfarande levererades i träfat och kördes ut med häst och vagn.

Hur ölet hamnat i den här baren vet jag inte. Det ligger troligen i stora metallfat bakom disken eller kanske nere i en källare varifrån det  pumpas upp till dessa två kranar. Trots dubbla ölsorter såg jag inte dubbelt och syns inte heller två gånger.

vinterpromenaden fortsätter

Även den här dagen var det blå himmel. På den här bilden mörkblå uppe i vänstra hörnet. Färgen kallas nog midnattsblå tror jag

En bit därifrån hade det bildats en liten bergskedja

Nedanför finns en mindre vattensamling och avloppsdiken. För att vattnet inte skall frysa till  pumpar den lilla stationen  in vatten så att  det bubblar hela tiden.

Detta är första gången jag  lägger in en filmsnutt som tagits med kameran och jag har ingen aning om den fastnat i bloggen resp. om man kan se den via windows mediaplayer eller VLC.
Jo men visst gick det att titta på snutten. Bara man trycker på play. Blev dessutom dubbelt. Sätter man igång båda kan man nästan tro att man hamnat på Elgiganten eller Mediamarkt. Behövs bara några fler

vinterpromenader

Vid förra promenaden var jag ute i  rätt tid  en timme efter snöstormen. Det blåste fortfarande men all den tunga snön hade ännu inte blåst ner från träden. Den låg kvar på gran och gren och stock och sten

Just när jag var i gångtunneln under den stora leden, blåste det till ordentligt och i tunnelns öppning såg jag hur snön yrde. Vet inte om det kallas för yrsnö eller snörök. Det varade bara  några få sekunder men jag hann ta en bild på detta korta ögonblick.

Idag var det betydligt lugnare ute men  kallt som attan. Fick värma fingrarna mellan varje tagning.

Den hårda blåsten hade ritat dekorativa ränder på snöytan och  det mesta av snön hade samlats som drivor i det djupa diket

den brinnande giraffen

Någon gång i tonåren började jag klippa till collager. Det hängde väl ihop med mitt intresse för bilder. Allt ifrån bilder i tidningar och böcker, fotografier  och  tavlor. Till och med egna teckningar försökte  jag mig på. De enda teckningarna jag har en bild på visade jag i slutet av förra året i Metrobloggen och kan ses här. Förlagan hade jag på ett konstkort i vykortsformat och målningen av Salvador Dali kallades ”den brinnande girafaffen”.

När jag skulle leta efter mitt inlägg på webben skrev jag just den brinnande giraffen som dock inte var  rubriken på inlägget. Metro hittade det och även på webben kunde jag komma fram till det. Amazing.

När jag nu hittade en bild på mitt första collage ser man tydligt att ”den brinnande giraffen” satt sina spår

Diabilden är tyvärr gammal och har reflexer  i bilden. Det är dock den enda jag har kvar från den tiden och kanske var den jag var mest nöjd med då. Många år senare blev det betydligt fler papperscollager av vilka jag  har visat en del tidigare i bloggen och andra kommer kanske  senare.

fler bubblor

Till skillnad från bubblan i glasfoten  från inlägget häromdagen, hittade jag andra bubblor på ett kretskort.  Några elektronikkomponenter som jag varken vet vad dom kallas, än mindre vad dom gör. Jag tog  i alla fall  bild på dom med och utan blixt. Det blev en markant skillnad.  Därför blev det även två collager

efter snöstormen

Efter gårdagens snöstorm var det bara att gå ut och skotta sig fram till brevlådan. Inte för att  hämta posten. Nej, vår cyklande  brevbärare skulle ändå inte kunna  ta sig fram bland drivorna. Det skulle bara skottas. Och göras om eftersom allt yrde igen. Men det var bra att det blåste. Det blåste  även bort  alla blytunga moln och en timme senare var det klarblå himmel. Inte ens att det blåste smådjävlar som fick de futtiga minusgraderna att kännas som

 -20 kunde avhålla mig från att gå ut och ta några vinterbilder. Hela 18 stycken som ni får se 4 av.  I kontrast med den vita snön  blev himlen det blåaste blått jag sett. Nästan som på gränsen till yttre rymden, i atmosfärens översta skikt  Kunde jag tänka mig, trots att jag aldrig varit där. Men bilder från Mt. Everest brukar se ut så där och dess topp är ju närmare  rymden än vi som vistas nere vid havsnivå.

bubblan i glaset

Jag gillar att fotografera glas. I alla färger och former. Därför kunde jag inte heller låta bli att slänga iväg  en bild när jag var inne hos Myrorna för någon vecka sedan.

Senare  förstorade jag upp denna bild och vandrade runt i den för att se om det möjligen fanns ölglas av sejdeltyp. Ett sådant som jag håller i handen  i min avatar. Dom glasen har minskat i antal hos oss och  har inte gått att få tag på. Men jag hittade inget sådan glas när jag scannade igenom hyllorna. Men så mot slutet  hajade  jag till. Två glas med bubbla i foten. Sådana som jag köpte  1957 hos NK för dyra pengar. Äkta Kosta/Boda-glas. Då kostade dom en liten förmögenhet  och har hanterats varsamt sedan dess och tagits fram ur vitrinskåpet bara vid spediella  tillfällen.

Hade glömt bort vad modellen hette och fick lära mig nu via webben att den heter Pippi. Jag visste dock att det senare dök upp ett billigare plagiat varför jag åkte till affären idag för att kolla. Glasen fanns dock inte kvar längre. I stället hittade jag ölglasen som jag egentligen var ute efter.

Var lika glad för dom, speciellt när dom kostade bara 5:-/st och var mindre nötta än dom vi har kvar  i skåpet