vad var´e jag sa!

Utrikesnyheterna igår handlade  förståss mest om galningen Gaddafi (Khadaffi) men bland inrikesnyheterna fick vi höra om hur det gått med jobbcoachningen. När jag lyssnat ett tag och fått mig inslaget upprepat några gånger i olika nyhetskanaler kände jag igen tongångarna. Samma resonemang som jag bloggade om här.
När jag hade läst igenom hela inlägget kändes det tillfredsställande att jag, lilla jag kunde förutsäga detta fiasko redan för mer än ett år sedan!

Bilden skall symbolisera alla dom  jobbcoacher  som skickar dom arbetslösa rätt ner i sysslolöshetens träsk.
När man lanserade denna desperata och meningslösa åtgärd var jag förståss inte ensam om att rynka på näsan. Man behöver inte vara politisk skolad utan här handlar det mest om sunt förnunft. Men varför ser man inte detta oftare hos våra styrande? Hur kan dom ha hamnat i en värld som helt saknar verklighetsförankring?
Hur kan man  överge sina ideal och sugas in i denna atmosfär av makt och girighet?