Wannsee

När jag efter många om och men lyckades att hyra en bil i Berlin åkte vi ut till Wannsee. Att få tag i en  hyrbil för en dag var inga svårigheter. Problemet var att ingen kunde avgöra om mitt svenska körkort just var ett körkort. Det var i mitten på 60-talet  och körkorten då såg ut så här

En liten svart och  ihopvikt bit styvt papper med foto och stämplar. Det var dock några stämplar för mycket på mitt  körkort. Biluthyrningsfirman  tyckte det verkade suspekt. Speciellt den röda stämplingen som jag inte längre  kan tyda. Troligen något om att det ursprungliga körkortet hade förkommit och att  ett duplettkort utfärdats av myndigheten. Jag blev hänvisad till ADAC som  är Tysklands motsvarighet till KAK. Väl där kunde man inte avgöra saken mindre än att man fick en översättning till tyska för allt som stod på körkortet. Själva utflykten kunde jag kanske ha gett fanken i efter allt trubbel. Jag var dock envis och ville veta hur det hela skulle skötas. Så vidare till svenska ambassaden. Det var en lördag och  personalen skulle gå hem om en kvart. Där skakade man dock på huvudet över den tyska grundligheten och  ville hjälpa mig. En sekreterare satte ett  brevpapper med ambassdens brrevhuvud i maskinen. Sån´t brukar göra intryck. Likaså några snitsiga namnteckningar och stämpel på  själva översättningen av texten. Allt detta fick jag gratis. Glad i hågen tillbaka till macken där jag då  kunde hyra en Opel Rekord. En rattväxlad bil som jag aldrig kört. Halva dagen hade gått åt att springa runt och när vi var ute vid sjön höll det på att skymma. Jag tog några bilder där på några småtöser som matade en svan

På hemvägen skulle jag tända  strålkastarna på bilen och visste inte hur man skulle få igång dom. Bar sig inte bättre än att jag fick stanna och  fråga  en opelägare som stod och tankade på en mack. Ursäktade mig skamset att jag hade hyrt bilen .Jag fick dock hjälp. Måttet hade annars varit rågat om man även fått böter för  släckta lyktor.