Känns extra ombonad

Då fick vi till slut lite snö före jul.. Visserligen ganska blöt sådan men det blev  i alla fall ett tunt täcke som låg kvar i några da´r.  Blöta stora flingor i luften  och slaskig snö på marken. Vem har då lust att gå ut och fotografera när det dessutom är grått och trist?  Då känns det extra hemtrevligt att sitta inne i stugvärmen. Några vinterbilder på den första snön kan det bli ändå, tänkte jag, och fotograferade rätt igenom fönstret!

Tittar man lite noga  syns några snöflingor som små suddiga streck på bilden. Mot en mörk bakgrund hade man  kunnat se det yviga snöfallet bättre.

Den här adventsstaken ville inte lysa. Men vilken av de 7 lamporna var trasig? Jag hade dock tur  att hitta den trasiga direkt när jag testade på en annan ljusstake. Hämtade in en liten plastask från boden som innehåller allehanda små glödlampor. Där fanns även 4 glödlampor till ljusstakarna. Jag tog en av dom och satte den i  ljusstaken som inte behagade att lysa. Men den trilskades fortfarande och förblev mörk. Testade glödlampan i en annan ljusstake där den dock fungerade. Då var det väl bara att inse att den gamla  (+40) ljusstaken hade gjort sitt och  kunde deponeras bland övrig elektriskt avfall.

Senare kom jag dock på att jag inte gått systematiskt tillväga vid kontrollen av glödlamporna. Klart att det inte lyser ifall fler än en lampa är trasig när alla är seriekopplade. Så  jag rev fram ljusstaken igen och kollade varenda lampa i tur och ordning. Det var 2 lampor som var trasiga i ljusstaken och ytterligare 2 i plastasken. Som tur var hittade jag ytterligare en fungerade glödlampa någon annanstans och fick till slut  även denna adventsstake att lysa. Alla fyra lyser nu i fönstren. Det blev dubbla reflexer i glaset och med den vita snön utanför kändes det riktigt julaktigt.

V som i vass och vide

Två bilder från en  promenad i början på december fick inte plats i något sammanhang här på bloggen. Inte tillräckligt dåliga för att kastas i papperskorgen. Bilden på vassruggen fick jag dock  ”bättra på” något i datan  för att få  vassen att  framträda bättre mot en mörkare bakgrund.

Den andra bilden är tagen på några kvistar av sälg eller vide. Det är knoppar på videkissar som ser ut att spricka när som helst trots att det är december och frost på marken.

Public service - aktivera läs mer här nedan

Skördetid i juletid

Borta vid kolonilotterna var det ödsligt och tomt. Frosten och lite pudersnö låg på marken och på halvruttna löv. Några hade grävt om  sin täppa, andra lämnat den som den var efter att allt hade skördats. Här fanns inget mer att göra annat än  att ett tjockt snötäcke ska dölja resterna av det som varit under året. Men på ett ställe syntes något grönt bakom stängslet. Det var inte ogräs utan grönkål

Nu var rätta tiden inne för att skörda. I likhet med slånbär skall grönkålen vara lite frostnupen. En färsk grönsak som man kan ha på julbordet. I Halland är den ett måste men annars är den ofta bara en dekoration på julbordet. För länge sedan odlade jag grönkål en gång på väldigt bördig jord och fick  många och höga plantor. Skörden blev så stor att de plockade bladen fyllde ett helt badkar (hittar tyvärr inte diabilden) där de skulle sköljas. Kålen  kokades, hackades och stuvades. Kan liknas vid spenat eller nässlor men är lite kärvare i smaken. Många kokar den i skinkspadet eftersom kålen tål  fett för att bli lite rundare i smaken. Själv föredrar jag  lite ister eller helst  rökt sidfläsk. Men det var bara den gången vi hade överflöd av grönkål och det har sedan dess aldrig blivit någon jultradition hos oss. Men man skulle kanske odla ett eller två stånd något år igen för att återuppliva en nästan bortglömd smaksensation. Behöver ju inte nödvändigtvis ske till jul heller. 

PS. Ordet fostnupen stavas inte med y som jag tänkte. Troligen har jag nog aldrig skrivit det någon gång utan bara hört det. Läst, men inte lagt på minnet. Annars kan man förledas att tro att frosten nyper eller att det har att göra med en nypa frost. Men eftersom jag skriver texten först i word, får jag automatiskt förslag på fel och ändringar och synonymer. Ingen bloggar ju felfri vilket man ibland kan se emellanåt; speciellt inlägg från den yngre generationen. 

Det lackar mot jul

Förr i tiden blev det bråda dagar före jul med att få maten klar till festen. Idag är det lite enklare när det mesta går att köpa  klappart och klart så att säga. Mycket kan man stoppa i frysen och planera julmaten i god tid. Hustrun står som alltid för Jansson. Den är så god att jag bad om en extra portion för att äta en god lunch redan före jul. Hon gör även en alternativ Jansson som hon kallar för barn-jansson. Den är utan ansjovis eftersom ungarna inte gillar fisk.

 Mitt bidrag till julen i matväg var att baka en kaka. Inte något specifikt som hör julen till. Jag bakar den när som helst under året när andan faller på. Men nu tänkte jag på  speciellt på barnbarnen av vilka den ene är ett riktigt kakmonster och älskar min mandelkaka. Jag grävde fram receptet som jag fått från min mor och hon från sin dessförinnan. Dom använde nog hasselnötter på den tiden men det fungerar lika bra med sötmandel.

Jag brukar inte använda ”nakna” mandlar utan hela som jag skållar och drar av  skinnet på. Känns färskare men är kanske bara inbillning.  Sedan åker allt i mixern för att finfördelar nötterna. Med smör och socker blir dom därefter till en lämplig lagom bredbar smet  att fördela på den utkavlade degen på en bakplåt. Så här ser den ut  när den är klar efter gräddningen.

Fritidssysselsättningar

För att knyta an till inlägget häromdagen:

Om jag  ofta tar bilder på fjärilar betyder det inte att det är en hobby. Det finns ju så mycket annat att ta bilder på. Om jag likaså  samlar  på en massa frimärken är kanske bara en del av dessa en hobbyverksamhet. Ibland kan dock ovannämnda exempel sammanfalla. Här en bild som jag tog  på den mest iögonfallande -J fjärilen – påfågelsöga

Samma fjäril kan  även förekomma på  frimärken, där den ofta ingår  i en serie tillsammans med andra arter.

Denna kombination av motiv på foto respektive frimärke förekommer också när det gäller andra insekter. Men även blommor, svampar, fåglar och olika sorters däggdjur. För frimärkssamlare finns  ett hundratal olika motivområden att välja på. Ibland för ett genuint hobbyintresse eller bara för att samla.  För deras räkning lägger jag undan vissa motivområden, däribland även fjärilar.

En del frimärken är inte bara vackra utan även informativa. På  märken från flora och fauna  återfinns ofta det latinska namnet som man vid behov kan översätta. Ett litet uppslagsverk om man har många märken. Denna typ av motiv finns i stor utsträckning  på frimärken från exotiska länder varför det avbildade är lika exotisk och därför inte har någon motsvarighet i den svenska naturen. Det latinska namnet på europeiska frimärken däremot har jag ibland haft nytta av. Man lär sig även ett och annat från andra frimärken och lägger-  ofta omedvetet – saker och ting på minnet. Platser, händelser, personer, kultur – you name it. Det gör att man som samlare minns ett otal frimärken från många länder. Nästan som ett fotografiskt minne."Det här märket har jag, det här saknar jag".

Lucia

Årets lussefirande stod ungdomarna från fyra femteklasser för vilket skulle ske i en kyrka. Att man valde denna lokal var endast  av utrymmesskäl och hade inget att göra med den delvis infekterade debatten  om Lucia skulle firas traditionsenligt i kyrkan eller ej. En kvart före utsatt tid släpptes  åskådarna in genom portarna. En förväntansfull skara av föräldrar, barn och  mor/farföräldrar  intog  stolarna.

I vänstra hörnet stod orgeln som ett stort klädskåp utan att ge ett enda pip ifrån sig. Bredvid stod en tänd julgran som däremot spred lite  julstämning. Lamporna i taket släcktes och Lucia tågade in. Det var ett tudelat tåg och jag hade börjat filma just den delen som inte anfördes av ljusets drottning. Hon uppenbarade sig dock senare när alla hade ställt upp sig  i en lång rad utmed hela långväggen. Mitt under luciasången började dock brandlarmet att tjuta, vilket skapade en mindre förvirring tills någon stängde att oljudet. Sedan blev det bara ljuva luciatoner från ungarnas strupar. Det blev ett tiotal sånger av vilka jag endast fångade 2 i de filmade scenerna. Lyssna här

Några stillbilder blev det förståss också. Två  av dom satte jag ihop till ett eftersom det var  så många skolbarn att dom  inte fick plats på en bild. Jag satt på främsta parkett  mitt framför Lucian med mikrofonstativet mitt i ansiktet så att jag aldrig fick en bra bild på henne tills hon en  gång flyttade lite på sig.

Det hela var mycket stämningsfullt . Med rinnande vax från Lucians levande ljus, gråt från levande barn och ett levande  språk  som heter arabiska  i raden bakom.

Tåtelsmygare

Ibland tittar jag på  TV-programmet ”Mitt i naturen” med Martin Emtenäs. Häromdagen hade han ett  för mig extra intressant program om insektsfotografering där han var ute med proffsfotografen John Hallme´n  för att fånga olika insekter på bild!

 Och vilka bilder se´n!  Alldeles i början på programmet visade han en bild  som TV tittarna kunde få gissa på vad det var för luden varelse det handlade om. Jag kände genast igen bilden eftersom  jag själv hade tagit en liknande bild och visat den  här någon gång i oktober.

TV-bilden såg ut så här

Jag visste att det var en fjäril man visat upp men hade inget namn på den. Bilderna låg under benämningen ”brun fjäril” i datan hos mig. Så redan av den anledningen fick jag titta till slutet av programmet för att  få veta vad  fjärilen heter. Men  programmet var  värt att titta på i vilket fall med alla dess fantastiska närbilder på småkrypen. Inte minst att få inblick i hur en proffsfotograf arbetar när det gäller att fånga insekter i närbild. Kamera, stativ och en del hemmagjord utrustning  krävdes. Sån´t som jag ogärna släpar med mig när jag är ute i naturen ens om jag hade den. För mig gäller en liten digitalkamera i fickan. Men vill man ha  helt perfekta bilder i världsklass får man nog bekväma sig att släpa på lite utrustning, rigga upp allt och ha en del tålamod med att invänta det rätta fotograferingsögonblicket. När vi nu snackar om digital teknik var det speciellt intressant att höra hur man får skärpa över hela bilden  till skillnad från mina bilder med endast ringa skärpedjup. Hemligheten låg i tagning av flera bilder som man  senare lägger som olika lager på varandra i PC:n  där man behandlar bilden. En förbryllande effektiv teknik. Jag får dock nöja mig med min egen mindre skarp bild och applicera mitt valspråk ” if it is good enough for Godinoff, it is good enough for me”. Så här såg den ut

Som ni redan har sett i rubriken avslöjades fjärilens namn i slutet av programmet. I skrivande stund ligger det ute på SVT play ifall någon är intresserad.

något helt annat

Helskärmsläge rekommenderas

Kylslaget

Igår var det mycket snack men lite verkstad. Därför ska jag lägga in några fler bilder från den något kylslagna promenaden.

Det var här bakom träden någonstans som  killen hade hittat den stora nyckeln som troligen setat i en ladugårdsdörr.

Det lilla huset, som ser ut som en lekstuga på en villatomt, är i verkligheten en liten pumpstation. Det är därifrån man pumpar vatten till några av karpdammarna för att hålla dom isfria. På den här bilden ser man  en stor ring med isfritt vatten. Cirklarna blir än mer  iögonfallande när snön lagt sig på isen och kontrasterar mot det mörka vattnet. Men under natten hade det frusit på utan att det kom någon snö. Det ser man här där det runnit in vatten från en  plaströr under marken. Det satte avtryck på isen som  ett skoavtryck från en jätte.

Ny och gammal is. Vattnet som  pumpades in orsakade små svallvågor som i sin tur bildade nyis kring  några vattenväxter. När vattnet på så vis höjde och sänkte sig ideligen var det inte lätt att få den rätta lystern i isen. Ibland var den helt borta under vattnet

Till sist en detaljförstoring från en bild vid en av dammarna där en fröställning stod i förgrunden. Den blev ganska dekorativ.