Vad hände här?

Bland daggstänkt gräs och höstlöv hittade jag ett fång liljor som någon hade slängt dit. Inte ens vissna som man kunde förvänta sig  ute i gräset.  Plasten, som buketten varit inlindat i, fanns också kvar kring blomskaften. Blommorna hade kanske stått i en enkel vas, typ större syltburk.Den låg också intill. Eller så kom buketten aldrig ner i vasen utan den och liljorna blev utslängda. Den kvarvarande plasten tyder på det. Någon som slängt allt i vredesmod?  Intill låg också ett gulligt litet kramdjur som med stora ögon förvånad  tittade på omgivningen. Vad har jag gjort för att hamna här i det blöta gräset?  Blev det inget barnkalas? Var detta platsen för en tragisk händelse där man ville minnas och hedra någon? Det fanns inget skrivet  som kunde ge någon förklaring. Ni som läser detta kanske kan lösa gåtan. Själv gick jag därifrån med en liten klump i magen. Kändes lika trist som det mulna höstvädret.

Vad kvinnor spiller energi på

Emellanåt ramlar det in några roliga historier och bildspel  på min e-postlåda. Inte alla helt  rumsrena. Efter all ”död och förruttnelse”  måste jag bara visa något som är roligare. Som det här från ett gäng tjejer som alstrade mycken energi för att få sitt lystmäte ………

http://youtu.be/yEH4Yum4nN4

Det var inte ens på riktigt och jobba  och slita fick dom också för att få se lite

electric strip-tease. Men kul hade dom – du med?

Död och förruttnelse

Eken i gårdagens inlägg  dog kanske efter att stått på den lilla kullen  i tusen år. Vår ståtliga rabarber  däremot dör varje år. Från att stolt burit upp sina blad, stora som paraplyer , med kraftiga stjälkar, är det  nästan deprimerande att se  alla vissna blad på marken.

Slappa och mjuka som blöta skurtrasor i olika färger.De en gång så stadiga röda och gröna  stjälkarna hade mjuknat som överkokta  spagettin och vikit sig under sin egen tyngd. Alla utom ett blad. Ett som försökte  klamra sig fast på grenarna från kaprifolen och  få stöd av planket som den lutade sig mot

Det går dock inte att hindra åldrandet  även om man råkat få  lite hjälp med fotfästet. Vid nästa slagregn eller storm  kommer det sista stående bladet också att vika sig för att göra sällskap med sina bröder och systrar nere på marken. Där kommer andra att påskynda död och förruttnelse.

Sniglar, gråsuggor och till slut mikroorganismer fullbordar årets växtcykel. När snön gett vika på våren finns inget kvar av den forna plantan men och nya skott  slumrar redan under marken.

Mera död och förruttnelse finns under äppelträdet. Frost och  pickande fåglar har  gjort att en del frukter börjat ruttna redan på grenarna

Många som ramlat ner på marken och legat där länge  har börjat ruttna och skrumpna. Den vackra  vaxröda färgen har blivit  helt svart  och möglig eller så har äpplena skrumpnat som stora russsin.

Livets flöden efter döden

Inte långt hemifrån finns denna hällristning. Den kan vara jämnårig med en ekstam  intill. En som ruttnat och  som fraktats dit för några  år sedan. Runor och ekar hör ihop på något sätt. Kan vara lika gamla och står ofta intill varandra.

Jag ska inte uppehålla mig vid hällristningen och den mycket välbevarade inskriptionen utan titta närmare på den gamla ekstocken intill. Där barken på stubben ramlat av  syntes delar av roten. Träet där hade vitnat  av väder och vind och jag kom att tänka på den kranka blekheten i talesättet. Men nu var allting dött. Eller? Jo, det var det nog. Men man kunde fortfarande skönja livet som en gång strömmade från roten upp till den yviga kronan.

Här strömmade  det som en  liten fors över små revlar. Strömmen mynnade sedan i ett brett delta.

På några ställen snörptes flödet av och vattnet snurrade  runt  i många virvlar  för att till slut åter förena sig med huvudströmmen.

Som en bonusbild fick jag även med en av årets sista myror

Tänt var´e här II

Lampaffären var en unik miljö att fotografera i  trots att den bjöd på oövervinnerliga hinder. Det gick helt enkelt inte få en ”bra” bild. Några annorlunda bilder blev det när man gick nära motivet.

Här hade jag hoppats få reflexerna och framför allt spektralfärgerna mycket bättre. Det  hade kanske krävts solljus för det vilket inte fanns denna mulna dag.

Men vanligt elljus kan också ha sina fördelar. Dom här glasklara kloten som hänger som droppar från taket  såg nu ut som om dom var förgyllda.

Från en lampa som var designat med speglande metalldelar, tog jag                                                      

sedan ut detaljer ur bilden när jag  förstorade den i datan. Det var enda sättet att få  en renodlad bild. Vi pratar dock inte längre om lampbilder, utan här är det enbart  tal om  regelrätta kompositioner. Färger, former och linjespel. Som så många gånger tidigare hittar jag ofta den bästa bilden i bilden.

Tänt var´e här - också I

Till skillnad från Säby Gårds Café  där man tände upp små värmeljus – se inlägget här – var jag nu inne en lampaffär där man tänt upp ett hundratal ljuskällor. Ljus drar ju alltid till sig blicken och är det så här många på en och samma plats, blir det något extra.

Ett gytter av lampor där de enskilda lamporna  försvinner i helheten. Kvar blir bara en massa ljuspunkter och gnistrande detaljer.

Det som lockat in mig från gatan. Hur skulle jag nu kunna  skapa något fotografikst  ur detta kaos?  Lamporna  hängde alldeles för tätt inpå varandra och de enskilda modellerna flöt ihop med  omgivningen. Att välja ut en  snygg design och tro att man kunde avbilda den som en reklambild var bara inte att tänka på.

Den här designen tyckte jag speciellt mycket om. Men varken  vardagsrummet hemma eller plånboken gav tillräckligt utrymme för dessa lampor. Medan ni beundrar  dessa lampor kan ni ju också fundera över hur man byter glödlampa i dom! Vill man bli lampfotograf för att t.ex. skapa en katalog, får man nog välja en annan miljö. Men inget av detta var aktuell. Jag fick göra det bästa av situationen och kanske  få några  bilder ur detta virrvarr.

Runt hörnet såg jag denna klotformade lampa på ett bord. På toppen blixtrade och sprakade små ljusbågar  fram och tillbaka och man fick intrycket av en liten fontän.  Men de ljungande urladdningarna var alldeles för ljusstarka för att kameran skulle kunna registrera och återge  den imaginära fontänen.

För att undvika störande detaljer i bilden  koncentrerade jag  mig på närbilder i stället. Som alltid mister man helheten  men man fick andra effekter i  gengäld. Några av dessa spar jag till i morgon. 

Människor i centrum

Rubriken syftar inte till kändisfolket eller våra makthavare utan helt vanligt folk som råkade vistas i vårt kommersiella centrum. Det blev dock bara några oinspirerade  snapshots som jag tog så där i förbifarten när jag gick runt där. Torghandeln och den lilla fontänen  brukade ofta inbjuda  till några bilder, men inspirationen infann sig inte denna dag

Inte heller hittade jag några spännande motiv inne i gallerian.

Först när jag  lämnade gallerian passade jag på att ta en bild på  städerskan som höll på att putsa  entrédörrarna. 

Folk som jäktar ut och in genom dessa dörrar för att uträtta sina ärenden, lägger  kanske inte ens märke till henne. Eller å andra sidan  blir irriterade att hon blockerar dörren. En av alla dessa tusentals osynliga  städare som håller  allt snyggt omkring oss för att vi ska trivas. Jag sa några vänliga ord till henne men hon förstod nog inte svenska. Hon får i alla fall en hyllningsbild  i dagens blogg.

Den nya bussterminalen

Nu som först kom jag ner till pendeltågsstationen där den nya bussterminalen tagits i bruk för några veckor sedan. Den lär vara en av Sveriges modernaste och kan mäta sig med Cityterminalen i Stockholm. Eftersom jag inte åkt buss och tåg de senaste 15 åren kan jag inte bedöma  alla praktiska detaljer i denna terminal. Men ljus och rymlig blev den

En hel del elektronik finns också tillgänglig. Monitorer som förkunnar tider och destinationer, tankstationer där du kan köpa  din färdbiljett eller tanka ditt  kort. Det är inte längre att bara kliva på bussen med några lösa mynt som skramlar i byxfickan. Med ett plastkort måste man numer sätta igång  diverse digitala flöden  mellan ditt bankkonto och  Stockholms lokaltrafik så att du kan använda kortet som ett ”sesam öppna dig”.

I stället för att fördjupa  mig i resandets mysterier tittade jag hellre på den offentliga utsmyckningen av lokalen. Den ena gaveln vid rulltrapporna som  förde till och från gångtunneln till tåget  var smyckad  med  ett monumentalt konstverk. Kunde närmast liknas vid  skulptural textilkonst.

Den ger ett ganska brokigt och förvirrande intryck men man vänjer sig kanske. Jag gillade mest det lilla fönstret som man sprängt in i konstverket. Det som liknar veckade tygstycken (i mina ögon) är keramikplattor eller gjutna  av plast.  I vilket fall lär  konstverket vara oåtkomligt för klottrare.

Betydligt lättare  blir det för klottrare att komma åt den andra utsmyckningen i den motsatta gaveln. Som en tanke finns där redan en städare på plats.

Intill rulltrappan fanns en liten affär där jag stannade vid dörröppningen och kikade in. När jag dock lyfte blicken fick jag se mig själv på en övervakningsmonitor. Undrar hur många fler kameror finns uppsatta i terminalen.

När jag var ute i det fria  och gick på plattan där bussarna  väntar lyfte jag blicken en gång till. Uppe på terminalens tak höll två jobbare på med något  som inte kunde urskiljas från marken. Inte heller att hela taket var bevuxet! Det såg jag först när jag förstorade upp bilden i PC:n.

Mossigt

Det här är ingen självbetraktelse utan bara några iakttagelser  kring huset.

Så här kan utebordet  på norrsidan se ut ibland. Fullt med gäggiga jordklumpar med lite mossa  Dom  dyker ofta  upp efter kraftiga regn eller blåst. Jordklumparna ligger inte bara på bordet, utan även på marken och altanen utmed hela norrsidan.

Så här ser klumparna ut i närbild. Lite mörk, fuktig jord och spirande mossa. Ganska vacker sådan

Den bildas uppe på tegeltaket. Huset är inte täckt med vanlig lertegel utan med en sorts skrovlig cementtegel. På den den sandpappersliknande ytan av grövsta storleken fastnar med tiden damm och annat finkornigt som alltid  finns i luften. Förvånansvärt mycket  när det efter några månader kan klumpa ihop sig till regelrätt jord. I denna jord fastnar sedan sporerna från en sorts mossa som frodas när det blir fuktigt. Under sommaren ligger mossklumparna som torra kuddar på taket men  suger snabbt åt sig vätska när det regnar och börjar grönska igen.

Fenomenet uppträder bara på skuggsidan. På takets sydsida  syns sälla någon mossa. Trots att det är samma sorts tegel där  damm och sporer borde kunna få fäste. Troligen är solvärmen där för stark  så att mossan aldrig kan få fotfäste där eller dör mellan perioderna.

Visserligen kan det vara snyggt med mossa på taket eller rentav ett agtak Vet inte om mossan skyddar eller eroderar takpannorna. Jag kan ju inte klättra upp på taket  par tre gånger om året för att skrapa ner mossan utan får lita på att den ramlar ner med jämna mellanrum. Därvid hjälper  faktiskt skatorna  till med när dom vänder på jordkokorna som därefter trillar ner på marken.

Höst

Jag älskar hösten. Kanske mer än andra årstider. Igår var det  en riktig höstdag. Frosten dröjde sig kvar  på skuggsidan  och släppte sitt grepp först en bit in  på förmiddagen.. Himlen var intensiv blå och luften var sval att andas. De riktiga höstliga utropstecknen var dock alla träden i landskapet  som skrudat sig  i de grannaste höstkläder. Visserligen är även hösten lika lång som andra årstider och färgprakten varar  flera veckor beroende olika trädarters  lövfällning. Men för mig är den perfekta hösten väldigt kort. Det har jag  lärt mig  när jag tidigare gjort en videofilm varje höst under flera års tid. Ibland kan det röra sig om bara en dag  då alla komponenter för lyckade tagningar infinner sig. Rentav timmar. Ändå lyckas man  inte alltid med att bilden motsvarar verkligheten.  Gårdagens försök i den riktningen var inget undantag. Man njuter av alla vackra färger men  bilderna förmedlar ändå inte samma känsla.

Även om man inte kan fånga den kyliga luften, solljusets reflexer eller asplövens rassel vid minsta vindpust,  är det desto viktigare att  få den rätta belysningen för att  förmedla  en liten höstkänsla. Lönnlöv mot blå himmel  är alltid tacksamma. Vill du se fler höstbilder från tidigare års inlägg klicka då  för 2010 och 2009. Dessutom går det att se ett par långa höstpromenader på YOU TUBE  digimages3 under titlarna colors of autum  eller where land meet water.  En bild från dessa videos får avsluta hösten i detta inlägg

På stubben

När jag är ute och letar matsvamp, stöter jag ibland på ovanliga svampar på ovanliga ställen. Inte bland mossa och löv  som normala svampar ska hålla till utan på  stubbar. Honungsskivling är en sådan  svamp  som jag  plockar  dom åren när den finns. Som mat betraktad är den vilken  annan matsvamp som helst trots att den tagit sin näring ur gamla trästubbar. Man ska ju äta fiberrik kost, sägs det J. Men oftast är det små, spinkiga svampar man hittar på stubbar.

Här är samma svamp en gång till. Något äldre och blötare

Det här var en annorlunda svamp som jag aldrig sett tidigare. Kanske inte så konstigt. Den växte på barken av en  ruttnande ek vilket inte heller är så vanligt förekommande.

Förmodligen är det en slags ticka. Den fanns på flera ställen i den grova barken

Kolla in den svarta tumnageln till höger! Det är faktiskt också en svamp och inte min stortå.

Den mest spartanske svampen hittade jag dock på denna stubbe. Mitt på stubben hade det kommit upp en rejäl svamp med skaft och hatt. Hur den kan hämta näring ur en torr gammal stubbe hör svamparnas mystiska värld till. Vid  skaftet till  asplövet kan man även skönja ytterligare svampar som håller på att växa upp.

Tänt var´e här

I tidigare inlägg har jag visat bilder från det gamla spannmålsmagasinet som ligger intill Säby Gård. Numer inrymmer det ett fik som jag inte tidigare varit inne i. Antingen har jag alltid varit där när det är måndagsstängd  eller så har det helt enkelt varit stängd för säsongen. När jag nu såg  ”ÖPPET”-skylten, passade jag på att titta in. Det kändes som att  komma in från kylan till ett varmt och ombonat rum . Trots att det inte var kallt ute. En behaglig, rogivande miljö trots att en mängd intryck  vällde över en när man kom in. Det var som att komma in i ett museum, in i en annan tid.

Det gamla magasinet med dess stockar och takbjälkar var  helt perfekt  att inreda ett kaffé  i gammal stil. Vart man än tittade fanns gamla bruksföremål uppställda. En del var kanske en kvarlämna från 70-talet  då  man i denna lada sålde gamla möbler och annat. Vilket fik kan ståta med en gammal hyvelbänk där man serverar te och kaffe och med skedar i gamla blomkrukor?

Överallt fanns olika gamla föremål utplacerade. Uppe bland takbjälkarna stod gamla mjölkkannor, kaffekvarnar, kaffekannor eller porslin. En betydligt större samling än hemma i vårt kök.

Det fanns inga gäster i  fiket och personalen  var i färd med att tända ljus lite här och var. Då  kändes det ännu mera hemtrevligt och ombonad

Nästa gång jag kommer hit ska jag ha plånboken med mig och  unna mig en kopp kaffe med bullar . Helst när det är riktigt kallt ute så att man  kan njuta lite extra av värmen.  Den sprids  inte bara  av elementen eller kaffet, utan av hela atmosfären och inte minst av personalen.Här finns inga kalla, sterila väggar minsann.