Renoveringsobjekt (forts. från igår)

Men någon rivning blev det inte. Tomten såldes  med befintligt hus i befintligt skick. Det var upp till köparen att riva eller renovera. Killen som köpte huset var i 30-årsåldern  och ville ge sig i kast med att fixa huset. Han hade kanske fallit för mäklarens entusiasm  över det gamla sekelskifteshus. Sån´t säljer man ju inte varje dag. ”Arga snickaren” hade nog haft en annan uppfattning. Men snickarkillen började att gräva, riva, byta ut ett och annat. Han hade dock egen firma att sköta, varför renoveringen av huset skedde bara i etapper

Han hann dock bara klä halva huset med panel innan han gav tappt. En hel lång vinter hände ingenting. Varken rivning eller fortsatt bygge. Huset läckte som ett såll och det hängde stora istappar överallt. Kanske var den nyinstallerade värmepumpen extra effektiv.

Den nye ägaren hade inte heller några planer på att riva hela det halvfärdiga rasket utan  fortsatte  med det som påbörjats. Tråkigt dock att man ändrat entrén och vänt själva ingången 90 grader samt satt in ett fönster i stället som inte alls passade ihop med dom övriga.

Om man jämför den ursprungliga entrén (se första bilden igår) med ändringen, har man byggt bort en del av charmen med huset när man såg det framifrån. Den stora fönsterrutan passar inte in.  På södersidan har det tillkommit en stor altan

Själv hade jag väl murat upp altanen för att få mera källarutrymme. I den bortre delen tar berget  halva utrymmet och i den  andra  källardelen får bara en tvättmaskin  och varmvattenberedaren plats. 

I vilket fall är jag glad att huset bevarats även om det fått ett något annorlunda utseende. Vill jag göra en liten nostalgitripp någon gång är det bara att svänga förbi här.På 8 år  har man kommit så här långt men man vet ju aldrig vilka planer en nye eller andra ägare kommer att ha.

This ol´ house

Det här huset är från förra sekelskiftet. En gammal skräddare bodde där vilket vi kunde se från en  skylt av glas med guldbokstäver på svart botten. Den hittade vi i en skrubb när vi flyttade in i början på 50-talet. Ovisst hur länge huset varit obebott dessförinnan. Ett riktigt litet tomtebo  med skog utanför dörren.

Under de följande 50 åren hann adressen ändras 3 gånger. Skogen försvann, vatten och avlopp kom till området  och radhus byggdes runtom.

 Den stora tomten med fruktträd   och en grusgång från  nedre vägen styckades och  två villor kom att stå där. Därmed försvann  flera björkar, ett litet uthus och brunnen från vilken en hydrofor  tidigare pumpade upp brunt vatten sommartid. Kommunalt vatten fick man i början hämta med hink  från ett tappställe 300 m längre bort vid en genomfartsväg. Innan  de två villorna uppfördes framför huset såg det ut så här vintertid

Huset underhölls så gott det gick med målning, rappning och nya takpannor. Men fram till nästa sekelskiftet när det gamla paret hade dött och när huset skulle säljas, hade tidens tand gått hårt åt fastigheten. Huset stod på en slänt med en sluttande berghäll där regnvatten från den högre terrängen runnit utmed berget  och in under huset i decennier. I källarplanet kunde man ofta se regnvattnet rinna utmed berget och ner i ett avlopp som bestod av korta rör av bränd lera som ledde vattnet ut mot tomten. Förfallet började bli påtaglig. Färg som flagnade, rappning som trillade av och diverse fuktskador syntes

I detta läge hade bara tomten ett värde och huset var bara att riva. Därav rubriken till dagens inlägg som egentligen är titeln på en låt. Den  heter 34:an på svenska och låter i Per Myrbergs tappning så här

http://youtu.be/OUgiJ9dDT_Q

Även invändigt fanns en hel del att renovera. Värst åtgångna var nog avloppsrören av gjutjärn. Efter 100 år hade dom börjat att rosta och var ideligen igensatta. Så håll med om att det bara var att göra som Per Myrberg sjunger här ovan. Fortsättning följer

Andan från Anderna

Innan ni börjar läsa kan ni klicka på detta musikstycke och lyssna till passande musik till dagens inlägg

När jag kom ut på det stora torget  hördes musik från den bortre änden. Vid någon av stånden hade man väl ställt upp en högtalare  ur vilken det strömmade  njutbar  panpipemusik. Ingen julmusik som  Tomtegubbar eller White Christmas  som man  annars kunnat förvänta sig så här före jul. Men  musiken fanns varken  som White-Christmas-toner i luften  eller ens i flingform. Panflöjtmusiken kom från två  Chilenare (kan man anta) LIVE.

De var klädda i någon sorts nationaldräkt från trakterna  kring Anderna. Väldigt färggrant. Med all annan julpynt runtom kom man att tänka på  en  julgran med glitter, kulor och allt. Själv kom jag att tänka på  en gårdfarihandlare  i min barndom som med hög  röst ropade ut sina varor  som han hade på en liten skrinda. ” GLITTER, JULGRANSKULOR, ZIGENARMUSIK. Det här med zigenarmusiken tyckte vi barn var speciellt roligt eftersom han syftade på  munspel som låg i avlånga, rödlackade askar. Detta var i mitten på 40-talet då man uttryckte sig nedlåtande om romer. Jag skakade av mig gamla minnen och lyssnade i stället  en stund på  musikanterna. Jag  har gillat panflöjt alltsedan jag  fick en skiva med  titeln El condor pasa och senare även gillat Pan-Dana. Det var många som stannat upp för att både lyssna och titta. En liten flicka gick fram  med sin mobiltelefon (!) för att ta en bild på  de spektakulära musikanterna. Tänk så försigkomna

3-åringar det finns numera.

Adventsljus

Julbelysningen ute på sta´n har varit uppe  nu  sedan ett tag. Men  hemma  blir det aldrig före första advent  vilket enligt almanacken till höger om mig infaller idag. Adventsstjärnor, ljusstakar, sladdar och  lampor skall tas fram. I år tar jag nog även ner den hemgjorda  ljusdekorationen från vinden som vilat nu flera år. Dom kinesiska lyktorna som jag fått att lysa på riktigt. Uppträdda på en gren från krullhasseln.

För att få lite  julpyntningstämning begav jag mig till närmast större ort för att titta närmare på juldekorationerna  på gator och torg.

 Nä, det är nog inte riktigt samt det där med stämningen. Jag ville helt enkelt  ta några bilder och valde  gatuutsmyckningen som en arbetsuppgift och  som ett  motiv. Jag insåg dock ganska fort att jag var alldeles för tidigt ute. Dom här små lamporna syntes knappt i kameran och helhetsbilden  kommer nog fram bara på natten.  Trots det fortsatte jag ändå och fick de små lamporna att framträda tydligare mot en mörk bakgrund

Lika misslyckad blev det när jag tog ett kort på fasaden  till byggnaden där ingången till tunnelbanan finns. Alla små julgranslampor och andra som inte tänds  kommer nog säkerligen  att lysa upp hela den långa fasaden  när det blivit riktigt mörkt.

Då gick det kanske något bättre med de stora  stjärnorna som hängde här och var från taket. Jag kan föreställa mig hur de kommer att lysa mot den svarta natthimlen  men hade inte lust att vänta 4 timmar till till mörkrets inbrott. Det kanske ges ett annat tillfälle.

Något missnöjd stoppade jag kameran i fickan  och  började gå tillbaka till  bilen några kvarter länge bort. Genade genom en  affär för att  komma fram snabbare. Det var då jag såg denna magnifika juldekoration. En julgran helt i glittrande silver.

Utan ytterligare dekorationer som flaggor, flingor eller falukorv  stod den där i  hela sin längd intill en rulltrappa och passade perfekt in i affärens  utsökta arkitektur. Den syntes och smälte in från vilken  vinkel man än såg den

Den finaste granen i stan, tänkte jag och mindes sången som  fanns i barnprogrammet ” fem myror är fler än fyra elefanter”  med  Magnus, Eva och Brasse. Detta inspirerade till något nytt i sammanhanget. Med hjälp av  programmet moviemaker  la jag ihop några av ovanstående bilder och via mikrofonen i webkameran  spelade jag in låten som man kunde lyssna på nätet. Inte perfekt men  plagiatet ska nog inte gå att spåra. Om nu några nitiska övervakare skulle tycka illa om att jag gjorde lite reklam för  detta populära barnprogram.

Så här blev det

Allt för spänningen

Långt hemifrån och i trakter där jag bott tidigare  råkade jag passera i förgår. Klev ur bilen och tittade mig omkring samt tog en del bilder på föränderligheten. Men även på det som snart är ett minne blott.

Den delen av kraftledningen som syns på bilderna är dragen över ett gärde förbi en  radhuslänga och på andra sidan vägen  över en del gamla villor. Jag har sett den i 50 år men den  har nog funnits där nästan lika länge innan. Nu  ska den bort. Det fick jag höra av några jobbare längre uppåt vägen.

Så här såg dom ut. Jag frågade dom om dom höll på  med att gräva ner bredband. Extra bred bredbandkabel  för att öka hastigheten eller kapaciteten ytterligare tänkte jag. Men  jag fick veta att det var högspänningskabel  de skulle lägga under jord och att den gamla kraftledningen skulle rivas. Troligen vill man åt marken för vidare bebyggelse. Det sa inte gubbarna utan det är bara mina egna funderingar.

Det  handlar om flera km långa markarbeten som  till en del går rätt  igenom  ett villaområde. Diket är inte alltför djupt  där man lagt ut plast och grus där kabeln skall läggas (eller blir det två som i luften?) Det fanns i alla fall två  stora kabeltrummor intill vägen. Det är inte vilka sladdvindor som helst och det var dom som i första hand hade fångat mitt intresse när jag åkte förbi där.

Man känner sig  rätt liten när man står bredvid  dessa rullar. Tyvärr pågick ingen aktivitet kring  dom varför jag inte vet hur man drar av kabeln från trumman. Troligen räcker det  med en grävmaskin.

Här fick jag till slut in en helhetsbild över  arbetsplatsen. Med gubbarna, kabelvinda  och schaktet utmed hela området. Sån´t man inte ser varje dag  varför jag tyckte det var spännande (J)

En strimma ljus

Mina promenadrundor brukar jag variera beroende på väder, vind och humör. Ofta tar jag den rundan som leder mig genom en  liten skogsdunge  i början när jag korsat  den stora trafikleden. Där finns gammelskog med kullfallna stammar och grenar. Där finns den mörka skogen där granarna står så tätt att det är sparsamt med undervegetation. I stället är det fullt med trädrötter som slingrar sig som ormar kring varandra. Ljuset orkar inte tränga ner genom grenverket förutom på  bara ett fåtal ställen. Där kan man hitta  små bestånd av harsyra och en och annan ormbunke.

Just en sådan ormbunke träffades av en solstråle. En smal strimma av ljus som slickade  spetsen av  ett blad för att sedan fortsätta en bit till över lite granris. Allt annat låg i mörker. Tyvärr fanns ingen markdimma och inte heller  hade jag tillgång till någon rökmaskin. Annars hade man kunnat se den smala strimman av ljus mycket tydligare. Men det blev rätt bra ändå med lagom mörk bakgrund. Kanske inte lika trolskt som i verkligheten, men ändå. För att förstärka kontrasten mellan de mörka och ljusa partierna har jag ändrat effekten något i datan. Lägger ut även den bilden som en jämförelse

Att följa tidsschemat

I trädgården och på tomten  följer förberedelserna inför vintern ett givet tidsschema. När allt är färdigskördat, följer  höstgrävningen. Gjordes för flera veckor sedan. Kalken som ströddes ut är nästan borta efter flera regnväder. Regnvattnet behövdes inte heller längre utan alla tunnorna är tömda, renade och  vända upp-och-ner. Höstlöven – alla utom eklöv – har krattats ihop och en del av dessa ligger nu i botten på drivbänken och täckts med ny jord. Tidigare bäddade jag  alltid ner rotfrukter  som i en stuka, men det blev inga kålrötter över i år. Den ena klotgrillen och annat löst har plockats undan  och det sista jag gjorde igår inför vintern var att plocka  ihop alla utemöblerna på fram- och  baksidan samt täcka allt med presenning.

Så  i år har jag följt  tidsschemat till punkt och pricka  och kan gå i ide med gott samvete. Naturen följer dock inte alls det normala tidsschemat längre. Framför de övertäckta möblerna har den sista rosen slagit ut. En fin knopp trots att det har varit frostnätter tidigare.

Korgflätning

På en del ställen utmed den lilla dammen har man slagit vassen och avlägsnat annan växtlighet  för att kunna blicka ut över vattnet. I  själva  vattenbrynet  finns dock lite låg växtlighet här och var som en pittoresk inramning. Vet inte om det är miniatyrvass eller någon grässort. Så här års syns inga blad eller annat

De torra och gula stråna stod sig bra mot den mörkblå och aningen krusiga  vattenspegeln. Flera av stråna hade böjt sig som om dom var i färd med att fläta ihop någonting. Naturens egen korgfläting. Om det nu blir en korg, en korgstol eller något annat återstår att se.

Smile

För några dagar sedan visade man en tävling i tiodans på TV. Jag är absolut ingen dansant person  och har således inte heller något  större intresse av  att titta på danstävlingar. TV:n var dock på  för musikens skull medan jag  satt framför datan. Ibland sneglade jag dock på  TV:n och  lade åter märke till de tävlandes påklistrade leenden. Vissa danser ter sig redan  onaturliga som t.ex. tango eller pasodoble  vilket dessutom understyks  av ett  påtvingat leende. En tävling i tiodans lär motsvara  som att springa 3000 meter häck. Att därvid  dessutom  upprätthålla ett leende som om dansen är det roligaste och lättaste i världen, är en ännu större prestation än själva dansutövningen.

Men även i andra sammanhang  kan man iaktta dessa påklistrade leenden. Kändisleenden. Kolla bara in stjärnorna på den röda mattan vid Oscarsgalan. Även andra offentliga personer har fått träna på ett ständigt leende. En som utvecklat detta till fulländning är drottning Silvia. I alla sammanhang  ser man hennes leende som om det frusit fast. Undrar om hon även ler i sömnen.

Men leenden vill vi ha och har därför uppfunnit alla sorter smilies. Texterna till mina inlägg skriver jag i regel i förväg på word för att sedan klistra in allt i bloggen. Många  använder sig ibland av dessa tecken  -:) för att rita en liten smily. I word  kommer den fram direkt  med dessa tecken eller om man väljer wingdings  bland fonterna och trycker på stort J. J. Det riktiga smilet ser dock alltid ut så här

Efter avlövningen

Finns detta ord? Inte enligt  synonymregistret i datan. Men jag minns att man använt  ordet i samband ned  växtgiftet agent orange i Vietnamkriget. Så det borde även gälla för den betydligt trevliga naturliga avlövningen på hösten.  När nu nästan alla träden fällt sina blad kan det tyckas att det inte finns mycket mer att fotografera ute i naturen. Efter ett överflöd av motiv  infinner sig en period  av fotostiltje  då inget händer ute i naturen. Ända  fram till vintern  då nya motiv dyker upp igen. Men nu är  alla granna löv borta, inget som blommar, inga insekter. Ingenting. Eller? Det här är vad jag hittade  nu . Ett risigt snår med granna, röda nypon

Det var förståss ögonfägnad och man kunde inte låta bli att ta en bild trots det mulna vädret. Men som bild betraktad är den väl så risig i dubbel bemärkelse. Så dagen efter, när solen sken,  tog en ny bild, lite mer renodlad

Jag upptäckte även  några träd  eller om det nu var större buskar som höll på att fröa av sig. Inte vide ,sälg eller asp. I direkt motljus glänste hela trädet med alla dess luddiga frön  som ljusen på en julgran. ”Dom måste jag plåta” tänkte jag som Kalle Anka  när han såg kolibrina.

Fröna satt visserligen  stilla på grenarna men hur jag än vred och vände på kameravinklarna, gick det inte att  få den fina lystern i motljuset att fastna på bilden. Inte heller på en enstaka fröställning  eftersom  alla satt längst ner på grenarna i skuggan  när jag skulle ta en närbild.

Mera ludd än frön, så man kan förstå att  ljuset sprider sig bra när solen lyser igenom  all den vita ullen

Busshållplatsen

Några flickor  väntade på bussen nere i centrum. Det var absolut inget märkligt med det. En högst vardaglig situation  där inget exceptionellt  hände i busskuren. Ändå tog jag upp kameran och tog en bild. Troligen för att  den kanske skulle kunna komma till användning  i något sammanhang.

Det behövdes dock inte något sammanhang. I själva bilden hittade jag något som fick mig att haja till ett tag:

                                               Vem snackar hon med ?

Damen utan underkropp?

Congratulation and celebration

Det är inte helt utan viss stolthet som jag idag firar min 3-årsdag som bloggare. Med det här  inlägget  dristade jag mig att starta en blogg på metrobloggen för  3 år sedan. Sajten var ju inte  den allra enklaste att starta och hantera som nybörjare, men det fixade sig och på den vägen är det med bloggeriet. Ambitionen var att göra ett inlägg varje dag  vilket jag, med undantag av några juldagar, har hållit sedan starten. Bilderna gav texten eller  så är det tvärtom ibland. På så vis håller jag fotointresset vid liv och har sedan begynnelsen lagt ut cirka  4300 bilder. Som en liten jubileumsbilaga  här en liten kavalkad över bilder jag minns bäst. De ser ut som om dom vore tagna på gammaldags dia-film men är alla gjorda med min lilla digitalkamera och bearbetade i GIMP

Bloggen är för mig ett personligt tidsdokument med en del tillbakablickar och funderingar. Den aktiverar både kropp och själ  vilket känns stimulerande. Nästan som en drog.

 Cliff Richards melodi i rubriken får ni tänka  er.