Gemensamt för de gamla och nya fototidningarna är annonserna där man upptäcker den största skillnaden mellan då och nu
Se bara på dom gamla spegelreflexkamrorna! En lite finare lådkameran där man fick veva fram 6x6 filmen . Själv ägde jag en Yashicaflex i detta utförande. Sedan kom dock andra spegelreflexkamror som mera liknade dagens kamror i det lilla formatet och som numer är digitaliserade.
Om detta skriver Brutus Östling i ett av de senaste numren i tidningen FOTO. Ni vet – han som plåtar ugglor och annat. Reser land och rike runt , håller föredrag och visar bilder. Syns på TV i naturprogram. Ungefär som Kary Lasch på sin tid. Ni vet – han som ”upptäckte” Brigitte Bardot. Några av Östlings bilder såg jag på en utställning i vårt centralbibliotek och visade nog även några bilder i metrobloggen för ett par år sedan. Lite respektlöst behagade jag även skämta med ett av hans bilder på denna utställning – kolla här (17.2.2009) Efter att ha sett flera bildspel (bl.a. ”one in a billion shot”) med fantastiska bilder på djur, är jag numera föga imponerad av dessa otroliga naturbilder. Med den senaste digitala tekniken med vilken du kan ta bilder på hundra meters avstånd. utan att behöva smyga dig fram till motivet, är det bra mycket lättare att få den ”perfekta bilden”. Med detta sagt vill jag inte ta äran ifrån alla duktiga naturfotografer.
Dom som däremot var riktigt duktiga tidigare var dom med dåtidens enkla fotoutrustning. I bästa fall med ett mindre teleobjektiv. Tänk på alla vedermödor som t.ex. Arne Sucksdorf fick genomlida innan han kunde presentera en naturfilm på bio eller TV
Denna bild hittade jag i en av fototidningarna från 1958. Frånsett att ta sig upp till denna bergsbrant och tålmodigt vänta in ugglan, så gällde det även att ta bilden i rätt ögonblick. Då hade man kanske legat under ett gömsle i flera timmar, ställt in slutartid och bländare på kameran och intensivt spanat åt det hållet fågeln förväntades komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar