Kyrkhamnsdagen II

Jag cyklade vidare  och stannade upp  vid miniracerbanan. Där har jag varit och tittat tillsammans med barnbarnen tidigare och  tänkte bara se om det var några  aktiviteter på gång denna  speciella dag.

Men allt var som vanligt. Man höll på att  trimma sina minibilar och förbereda dom  för tävlingar som troligen skulle köras lite senare på dagen.

Titta bara på den här skapelsen med spoiler och  dödsföraktande förare samt alla påklistrade  eller målade (?) dekaler. Riktiga klenoder som man verkligen månar om.

Jag hade dock inte  tid att invänta några tävlingar utan  cyklade vidare. In på en väg som skulle ta mig bakvägen till kyrkhamnsviken.  I ett skogsbryn  finns en ensam gammal villa och när jag såg en skylt där det stod konstutställning, cyklade jag fram till ett uthus som kanske var ett garage resten av året. Svårt att se för man hade gjort  om det till  ett tavelgalleri.

Utmed väggarna hängde  tavlor av skiftande  stil och innehåll. Jag tog snabbt ett par interiörbilder  och  satte ihop dom senare  i datan  när jag hade lite lekstuga.

En av dom större tavlorna tilltalade mig och  den var värd  ett eget foto. Kanske var det dom svarta prickarna  som gav tavlan  en originell prägel.

Innan jag kom fram till kyrkviken mötte jag åter minitåget. Fick hoppa av från cykeln  för att inte krocka med tåget. Funderade sedan om  loket hade en riktig registreringssklyt och måste underkasta sig den årliga besiktningen. Inte som  personbilar eller taxi, men speciellt för  minitåg. Man trafikerade ju  stundtals  allmän väg  där  det inte gällde några tågregler. Eller är det ett fejkat skattemärke som sitter på skylten?

Kyrkhamnsdagen

Alldeles  i nordvästra utkanten av Stockholm finns en  Mälarvik som kallas kyrkviken.

En idyllisk plats som jag besökt  ofta och även visat bilder från i den här bloggen och tidigare i  Metrobloggen.

I ett TV-program benämdes detta område för  Stockholms tystaste  område en gång. Långt ifrån allfartsvägen  klättrar branta Mälarklippor upp mot  tallskogarna  där lugnet sällan störs av några  trafikljud eller annat buller. Här har jag även skymtat Tingeling en gång.

En smal  väg slingrar sig fram från  Lövstabadet  ( bussens ändhållplats) till Kyrkhamn där den tar slut. Längst ut där i ”ödemarken” håller några konstnärer till  i det här gamla huset.  En Eva som sysslar med glas och en annan Eva som håller på med lera.

Igår var det således kyrkhamnsdagen och då  bröts tystnaden när folk kom från när och fjärran.  Själv cyklade jag genom skogen från en angränsande kommun. Jag hade bara hört talas om ”Kyrkhamnsdagen” men hade ingen  föreställning om  vad som  skulle  vänta mig. Så fort jag kom ut ur  skogen  går vägen en bit genom ett koloniträdgårdsområde. Det blev första anhalten. Här  presenterade odlarna  sina pumpor som  dom fått fram i år.

Dessa  halloween-pumpor såldes för  100:-/st . Undrar om dom håller sig till  31. oktober. Men ville man inte köpa några pumpor gick det bra att  dricka kaffe  och äta nybakade våfflor. I sluatet av  odlingsområdet  fanns en golfbana där man  fick träna på  klubbhantering.

Utmed vägen  sålde man prylar och på andra sidan fanns en  tåghållplats.

Inget vanligt  ånglok utan det fanns två  minitåg som skulle köra besökarna genom området. Här några resenärer som håller på att studera tågtidtabellen.

Jag tog dock inte tåget utan  cyklade vidare från plats till plats. Fick höra att det tidigare varit så  många som 10.000 beökare något år. När jag kom hem efter flera timmar hade jag cirka 60 bilder i min lilla digitalkamera. Så räkna med några fler inlägg  framöver från denna begivenhet.

Melonexperimentet

Eftersom jag tidigt i år hade fått en påse som innehöll 5 eller 6 melonfrön, fanns det ingen återvändo. I år skulle det odlas meloner. Vilket jag aldrig gjort tidigare. Jag lyckades  att få alla fröna att gro och  de tycktes trivas bra i drivbänkarna som kan ses här.

 

I augusti såg det ut så här. Den yppiga grönskan hade tynat bort  för att frukterna skulle kunna mogna i sensommarsolen.  Nyfiken som man är plockades de första melonerna alldeles för tidigt. Som nybörjare kunde jag varken se eller känna  när dom var klara att skörda. Någon berättade för mig att man kan lukta sig fram till det. Men jag har nog ingen hundnäsa som kan känna lukt av knark eller kantareller och således inte heller melon. Den här fick ligga kvar några veckor till

I mitten på september kom den första frostnatten. På kvällen hade jag täckt över allt med en stor filt och på dagen skördade jag alla melonera som var kvar.

Några  hade angripits av sniglarna och där dom hade gnagt sig in genom skalet började dom att mögla. Mördarsniglarna däremot har tydligen  fint luktsinne. Nu ligger alla melonern  i en skål för eftermognad. De som vi redan har ätit såg ut så här inuti

Parallellt med detta  melonexperiment pågick även ett annat  som jag skriv om  enl. länken ovan. Av de 4 plantorna satte jag en  ut på friland, den andra fick vara kvar i krukan och en tredje satte jag under en glaskupa. Jag ville se vilka växtbetingelser som  var bäst för  plantorna som jag dragit upp från ICA-melonen. Experimentet  misslyckades dock för jag fick inget entydigt svar. Ingen planta  tog sig. Förmodligen hade jag sjösatt projektet alldeles för sent på året. Växter har ju själva en egen tidsuppfattning och  man får rätta sig efter deras inneboende klocka.

PS. till vänster om krukan syns även en  röksvamp som jag bloggat om tidigare. Försöker att hålla efter men den tycks sprida sig ändå.

 

Badsäsongen är över

Trots att jag inte doppade mer än stortån i år, blev det ändå en del badbilder. När jag nu rensar bort dom från hårddisken blir det liksom ett avsked från sommaren. Men först en gammal diabild som jag tog någonstans i Sörmland på 60-talet. Lyckades förbättra den en del i PC:n.

Från ett trevåningshopptorn till ett mindre sådant  där man kunde beskåda olika hoppstilar.

Olika sätt att bada  kan man också  iaktta på våra allmänna badplatser. All tifrån topless till fullt påklädd. Att visa brösten på en  offentlig badplats anses inte vara stötande längre men visar jag  däremot bilderna på webben  kan det bli problem.

Den här molnbilden  vid Mälaren får  avsluta sommaren 2011. Nu vankas höstbilder  som jag redan tjuvstartat med  genom att visa  några skördebilder och svampar.

Udda svampar

Trots att man letar svamp i samma skogsområden varje år, hittar man  ofta några nya sorter. Det här är en klubbsvamp. Inte en vanlig svamp med fot och hatt

Men man behöver dock inte  vistas i skogen för att hitta svamp så här års. Som jag visat tidigare i bloggen hittar jag  svampar i trädgården eller på allmänningen bakom huset. Utmed en trafikerad väg höll en bläcksvamp på att  övervaka  eventuella fartsyndare.

Bussen  karade sig bra. Den hade bromsat in eftersom det låg en hållplats  alldeles intill

Förfallet – II

Jag tog mig ut från området för att gå utmed en grusväg  vid sidan om de övervuxna kolonilotterna bakom  ett staket.

Intill grusvägen fanns ett dagis där några fröknar  passade barnen uppe  på en slänt. Jag ropade till en av tjejerna om hon visste något om området här. Men det gjorde hon inte. Det var dessutom svårt att konversera där jag stod på grusvägen och fröknarna en bit uppe på slänten. Då kom en äldre dam ner mot  inhägnaden till dagiset. Jag fick veta att området  på andra sidan inte brukats på minst 3 år. Jag fortsatte utmed vägen och hittade en annan spång över ån  längre bort och kom åter in till området. Där blev förfallet ännu påtagligare

Här hade kanske ett äldre par setat efter några timmars arbete på täppan för att  hälla upp kaffe ur en termos och ta igen sig en stund. Nu fanns bara två övergivna plastpallar och ett bord med plastduk och lerskål  kvar i ett  övervuxet bås av plank som inte målats på flera år.

Lika ödsligt vad det vid alla  paviljongerna  som uppförts i en lång rad utmed området. Man ser dom  bra från viadukten på en av gårdagens bilder. Alla dessa  regnskydd  var igenvuxna  där det tidigare funnits bord och stolar och   där  människor  tidigare samlats för att diskutera odlarmödor  eller  till trevliga samkväm. En del av stolarna hängde faktiskt kvar uppe i bjälklagret.

Efter denna  deprimerande syn gick jag vidare i området mot ett ställe där jag sett att man  fortfarande tycktes  hålla igång odlingarna.

Har fanns en liten antydan  till att jorden brukats rentav under året. Vattentunnan och redskapslådan fanns kvar och  kanske hade man skördat  på en bit av lotten  där ogräset inte fått fäste

En bit därifrån fanns  ytterligare  ett fåtal kolonilotter där man fortfarande höll igång. Små isolerade öar i allt det vildvuxna. Inhägnade med  fula plastskynken för att hålla ogräs och  vilt utanför. Ett par äldre damer i  pensionsåldern som höll på med höstbestyren på  en av lotterna längre bort  berättade för mig att det blivit alltför dyrt  att hålla detta stora område intakt. Lotterna kostade 600:- om året varför man  har lagt hälften i träda. Intresset  hade också minskat när en ny generation  vuxit upp som kanske inte var van vid lite skit under naglarna. Jag berättade för dom om dammbygget  i min hemkommun (som jag bloggat om tidigare) och att vattnet därifrån rinner förbi här. Fick veta att man inte tar vatten ur ån utan att man har en egen brunn. Täpporna är mer än 2 ar och det går nog åt en del vatten under heta sommrar. Det finns dock kanske andra orsaker bakom att området fått förfalla. Det är värdefull mark som kan bebyggas så att  två områden kan växa ihop. Den stora trafikplatsen  som sammanbinder  E4 och E18 i närheten (se tidigare inlägg) kan också påverka. Jag får väl se hur det ser ut om några år.

Förfallet- I

För  cirka 30 år sedan gjorde jag en videofilm där jag följde en å  från mina hemtrakter genom 4 kommuner och stadsdelar tills den mynnade i Bällstaviken vid Mälaren intill Tranebergsbron.  I en dalsänka bakom betonghusen i Hjulsta ringlade sig ån fram  i  yviga meandrar och på andra sidan hade man anlagt ett stort område med kolonilotter. När jag för en månad sedan cyklade över viadukten och tittade ner mot detta område, såg jag bara gult. Gula blommor så långt ögat räckte. Inget av de propra och välansade täpporna  jag filmat där tidigare.

 Allt var övervuxet och man såg knappt spången som gick över ån    för att komma in på området. De gula blommorna hade tagit över allt på andra sidan ån och täckte nästan varenda odlingslott. Jag fann detta ytterst märkligt med hänsyn till att det ligger intill ett invandrartätt område  där det finns starka odlartraditioner. Så var också fallet när jag filmade där. Alltid full aktivitet  hela odlingssäsongen. 

Nu kunde man på någon enstaka plats bara ana att det odlats några kulturväxter en gång för flera år sedan. Några blommor som överlevt  och hållit stånd mot ogräsens anstormning. Här några luktärter  som utan större framgång försöker kämpa ner dom gula blommorna.

Och några andra överlevare.

Jag beslöt mig för att  ta reda på varför området har fått förfalla  när det på sin tid lovordades  i  lokaltidningar och  på TV.

Fina zwampen

Helgen bjöd på perfekt svampplockarväder. Det hade klarnat upp efter allt regnande och  det var bara att  bege sig  ut i skogen. Fick ena barnbarnet med mig så att  svampkunskaperna från förra året kunde återupplivas.  Det han med bestämdhet kunde identifiera var denna röda svamp

Eftersom jag  bara känner till ett dussin ätbara svampar  som jag plockar, blev det många som  fick stå kvar. ”Bara skräpsvamp” eller ”inget att ha” blev  ofta mina svar på den vetgirige ungens frågor. De var dock vackra att titta på.

Men även många  ätliga svampar åkte inte ner i korgen när dom visade sig vara maskätna eller vuxit sig alltför stora. Så t.ex. denna björksopp

Vi hittade även en svamp som inte såg ut som en svamp. Den liknade ett haröra  som den även  faktiskt  heter.

Haröra 1+4

Lyckan blev dock total när vi hittade några fina ställen med dom första trattkantarellerna. Det är då man ska ha en skarpsynt 6-åring med sig. ”Men morfar, du står ju på dom!” Då hade jag lättare att upptäcka stolt fjällskivling, karljohan och andra soppar på håll.

Det blev dock inte bara de första trattkantarellerna för året utan även det första fästingbettet. Så här års brukade jag alltid  ha  fått tiotals fästingar  på mig efter alla promenader  i markerna. Vet inte varför jag fick bara en på mig och här  så här sent på året när dom hela tiden sagt att det fanns många i år  och att många  insjuknat i borrelia. Mitt i natten fick jag gå upp, tända ljuset, ta fram en kraftig lupp för att se den lilla pricken som kliade på huden och  sedan nypa bort elakingen med en  spetsig pincett  som på läkarspråk heter Feilchenfeld.

Fjäril som blev fluga

När jag ändå håller på att  skriva om flugor – scrolla  ner  till gårdagen – måste jag även visa en bild på denna insekt. Har väntat länge med det eftersom jag fortfarande håller på att leta efter ett namn på denna insekt. När jag tog bild på den  trodde jag att jag hittat en sällsynt fjäril. I alla fall en fjäril som jag inte tagit bild på tidigare.  Klicka gärna en gång på bilden så upptäcker  ni också att det inte är någon fjäril

De stora ögonen att döma efter måste det vara någon sorts fluga. Men ack så många flugor det finns! Det  blev jag varse när jag väl började  leta på webben och  alla flugbilder där.  Det närmaste jag kommer är det latinska namnet  hemipenthes maurus. Där tog det stopp. Hittade inget svenskt namn.

En flugas anatomi

Jag är inte någon entomolog och än mindre tänker jag  sätta mig in i insekters anatomi. När jag dock tog denna bild på någon sorts fluga  som satt på  en höstaster, blev jag  intresserad av att titta närmare  på  den. I vanliga fall är flugor  bara irriterande – se denna video på en fluga som kröp på skrivbordet bredvid tangentbordet en natt.

Blomflugan däremot satt  på blomman  och gjorde inte en fluga förnär – om man nu får uttrycka sig så. Bara ett av många flugfän som surrar omkring och som man inte bryr sig så värst mycket om. Dom bara finns. Men när jag tittade  närmare på den i datan upptäckte jag  en mängd olika kroppsdelar som jag inte har en aning om vad de har för syfte och varför de ser ut som de gör. Jag är som sagt inte någon entomolog. Titta bara på dom här spröten längst fram  med var sitt utstickande (morr)hår.

Redan alla övriga hår är överraskande. Man tänker sig ju inte insekter som pälsdjur. Med  extrem makro hade jag kunnat  få bättre bild på ögonen . Nu ser man bara en liten antydan på facetterna.  Mitt på (geting)midjan  ser man på var sin sida om kroppen  ett utskott med ett klot  längst ut. Hur använder flugan dessa organ?

Vingarna  är väl den delen av kroppen som man vet vad dom har för syfte. Ändå ser man dom sällan så här i detalj. Säkerligen en genialisk uppbyggnad som ger just denna  flugart dess karaktäristiska flygegenskaper. Huruvida den lilla skadan på den ena vingen  inverkar på  manöverskickligheten  kan vi inte veta. Man ska  nog  inte veta allt för då har man  mindre att förundra sig över.