Eftersom jag tidigt i år hade fått en påse som innehöll 5 eller 6 melonfrön, fanns det ingen återvändo. I år skulle det odlas meloner. Vilket jag aldrig gjort tidigare. Jag lyckades att få alla fröna att gro och de tycktes trivas bra i drivbänkarna som kan ses här.
I augusti såg det ut så här. Den yppiga grönskan hade tynat bort för att frukterna skulle kunna mogna i sensommarsolen. Nyfiken som man är plockades de första melonerna alldeles för tidigt. Som nybörjare kunde jag varken se eller känna när dom var klara att skörda. Någon berättade för mig att man kan lukta sig fram till det. Men jag har nog ingen hundnäsa som kan känna lukt av knark eller kantareller och således inte heller melon. Den här fick ligga kvar några veckor till
I mitten på september kom den första frostnatten. På kvällen hade jag täckt över allt med en stor filt och på dagen skördade jag alla melonera som var kvar.
Några hade angripits av sniglarna och där dom hade gnagt sig in genom skalet började dom att mögla. Mördarsniglarna däremot har tydligen fint luktsinne. Nu ligger alla melonern i en skål för eftermognad. De som vi redan har ätit såg ut så här inuti
Parallellt med detta melonexperiment pågick även ett annat som jag skriv om enl. länken ovan. Av de 4 plantorna satte jag en ut på friland, den andra fick vara kvar i krukan och en tredje satte jag under en glaskupa. Jag ville se vilka växtbetingelser som var bäst för plantorna som jag dragit upp från ICA-melonen. Experimentet misslyckades dock för jag fick inget entydigt svar. Ingen planta tog sig. Förmodligen hade jag sjösatt projektet alldeles för sent på året. Växter har ju själva en egen tidsuppfattning och man får rätta sig efter deras inneboende klocka.
PS. till vänster om krukan syns även en röksvamp som jag bloggat om tidigare. Försöker att hålla efter men den tycks sprida sig ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar