När jag rundat sista kröken på den smala vägen var jag framme vid kyrkviken. Ute på udden såg jag stånd utmed gången som ledde till den gamla villan där. Eftersom det är privat område har jag aldrig gått dit tidigare. Passade på nu och kunde beundra utsikten från berget. Folk satt ute på punschverandan eller ute i trädgården med en inhandlad koppa kaffe eller macka och med med gratis utsikt över Mälaren.
Men att ta sig en fika när man precis anlänt var inte att tänka på. Jag skulle först hälsa på keramikverkstaden där Eva Dárt berättat för mig att man skulle sätta på ugnen för att bränna.
Det var vissa problem med att få ordentligt fyr i ugnen för att få upp temperaturen.
Jag frågade henne hur hon visste när den rätta temperaturen var uppnådd. ”Det ser man på elden” svarade hon som om det var den naturligaste saken i världen. ”När lågorna har en viss färg. Man kan se det när man har fått viss erfarenhet”. Mer än så avslöjade hon inte av sin yrkeshemlighet och jag följde henne när hon lättade på grillocket över en bytta.
Det var dock inte fråga om någon vanlig korvgrillning till alla besökare utan en del av processen vid raku-bränningen. En av medarbetarna höll just på att få fram den speciella lystern på ett fat.
Flera andra föremål var utplacerade i gräset - en något annorlunda konstutställning
Andra föremål fanns till beskådande på ett dukat bord intill entrén
Ytterligare alster och annat kan ses här från mitt tidigare besök i keramikverkstaden.
(PS. när jag sökte efter detta inlägg använde jag mig av logiska sökbegrepp som drejskiva, raku, bränning, keramik m.m men kom fram till sidan genom ordet påskägg!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar