Den här gången dock i ordets rätta bemärkelse. Jag har skördat persilja för andra gången i år. På våren kom det upp hundratals små plantor eftersom det året innan hade fått stå kvar en eller två persiljeplantor som sedan fröade av sig. Den lilla jordplätten skulle ändå inte planteras förrän senare, varför plantorna fick stå kvar och växa upp. När det senare blev dags att sätta ut kålplantorna fick persiljan stryka på foten. Dom hade vuxit sig dryga dm höga och stod tätt som en djungel. Tyckte det var synd att bara gräva ner allt och skördade istället hela persiljeskogen. Det blev en hel bytta finhackad persilja att frysa in. (man kan även torka den för förvaring)
På själva kryddlandet fanns förståss också persilja. Både den krulliga sorten och den slätbladiga. Även där och runtomkring hade det vuxit upp fler plantor än de ursprungligen planterade
Stora kraftiga plantor med tjocka stjälkar som nästan såg ut som små buskar. De växte bland kvarvarande kålrabbi, mitt bland en lejongap som egentligen inte heller hade något att göra vid utkanten av kryddlandet eller bredvid en rosmarin och stal näring från denna. Det var tid att röja. Men liksom i våras ville jag inte slänga allt utan tänkte ta hand om det mesta. Trots att jag redan hade ett årsbehov i frysen.
Man får väl dela med sig med barnen som inte odlar. Eller själv använda persilja oftare i matlagningen. Det är ju först och främst en aromatisk krydda som jag ofta använder tillsammans med svamp, omelett eller när jag stuvar morötter. Till fisk använder jag persiljebladen nästan som en grönsak och stuvar dom i en kraftig vitsås. Persiljan passar förståss till mycket annat också som i olika sallader t.ex.
Klart slut – i morgon pratar jag annan persilja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar