När det nu var öppet hus i den gamla skogbyggnaden passade jag förstås på att titta in. En bred trappa ledde upp till övervåningen. Halvvägs uppe satt en tjej vid ett bord. Såg ut som en informationsdisk eller där man måste betala inträde. Men det krävdes ingen entréavgift, ej heller fick jag någon information. Jag passade nämligen på att fråga om hon visste ifall Gunnar Sträng gått i den här skolan. Men eftersom hon var från söder om Söder hade hon ju ingen aning om detta. Däremot hade jag kunnat få hur mycket information som helst om IOGT:s verksamhet och fått smaka på flädercider.
Jag fortsatte uppför resten av trapporna och kom in i en stor sal där det bara fanns ett fönster i ena gaveln. Nattblindheten gjorde att rummet verkade mörkt tills ögonen hade vant sig. Tedde sig ungefär som så här:
Första bilden jag tog blev ju alldeles för mörk eftersom automatiken inte utlöste någon blixt. Med den nuvunna kunskapen när jag läst på instruktions-CD:n aktiverade jag blixten. Det blev skillnad.
Närmast det stora fönstret med fabulös utsikt över Mälaren fanns flera stånd. Alla presenterade blommor och respektive föreningar. Först var det orkidéernas tur.
Vid nästa bord fångade en märklig blomma min uppmärksamhet. Det var en porslinsblomma fick jag höra. Och alla som intresserar sig för denna typ av blommor kan gå med i svenska hoya –sällskapet.
I ståndet bredvid fanns det konkurrerande pelargonsällskapet
Den här växten med dessa magnefika blad har visserligen också vackra blommor men frågan är om inte bladen överträffar blomningen.
Till slut en annan blomma. Som jag trodde var en vissen blomma. Men experten förklarade för mig att den snart skulle blomma. Knoppar så att säga. Det var en ananasväxt.
Längst bort från fönstret, lite i skymundan, fanns ett bord med många kaktusar. Bara småplantor utan spektakulära blommor som man annars kan förvänta sig av dessa taggiga plantor. Att kaktussällskapet - eller vad det nu kan heta, inte gjorde mer väsen av sig förvånade. Just kaktusar som brukar ha så magnifika blommor.
Det var dags att cykla hemåt. Nere vid fiket på andra sidan badet satt många och åt men jag hade lämnat plånboken hemma. Kände inte heller för kaffe med bullar utan ville ha något rejält i magen efter cykelturen och allt spring. Den gav i alla fall stoff och bilder för en veckas inlägg varav detta är det sista i denna serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar