Gladmat

Det finns mycket man kan bli glad av. Det finns ju  gladjazz, gladpack, gladporr och Gladstone. Jag har nu lagt till ordet gladmat och hoppas att det kommer att införlivas i Svenska Akademins Ordlista eller Wikipedia.

Mat kan nämligen vara en källa till glädje. Speciellt om det är något man längtat efter eller är sugen på. Man äter ju varje dag. Mest för att  bli mätt och fylla på energibehovet. Oftast inga större variationer på  maten utan det är hungern och aptiten som avgör om maten smakar mer eller mindre bra. Då pratar jag inte om festmat där förväntningarna och förutsättningarna är anorlunda.

Glädjen började med att jag hittade lammspjäll i affären. Bog och spjäll brukar ha lägsta kilopriset  som dessutom ger mest  användbar mat.2 dl grädde och en påse fryst brysselkål fick föja med i matkorgen.

Glädjen  fortsatt med att  grilla det stora köttstycket i ugnen. Inpenslat med olja och kryddat med salt och timjan. När köttet var genomstekt, all talg och annat blivit knaprig, var det dags att ta hand om  spadet.

Glädjen att reda en härlig, mustig gräddsås. Just att få den så slät och fin och lagom kryddat med en bjulongtärning, lite soja och  en nypa med tokad  timjan från den egna täppan. Utan att  ta bort själva den karaktäristiska lammsmaken.

Glädjen att slanga upp ett glas rödvin ur den stora demajeannen nu när det  har  mognat klart men inte hunnit bli buteljerat.

Glädjen att se den härligt röda färgen i glaset trots att solen inte sken genom fönstret.

Glädjen att lägga upp det anrättade på tallriken. Det brunstekta köttet bland de gröna brysselkålbollarna, den ljusbruna såsen bland de gula potatisarna.

Glädjen  att i lugn och ro avnjuta en smakfull måltid

Glädjen  att ta hand om resterna och kunna konstatera att jag fick ut ytterligare 4 portioner som kunde frysas in för senare behov. Priset  per portion blev  vid en snabbkalkyl  lite över 10:- vilket ju också är  glädjande. Allt som allt, man kan bli glad av mat

Glädjen kan väl även kallas lycka eller i ett globalt perspektiv även ett privilegium

När jag sitter ensam vid bordet blir dukningen inte bättre än så här