Greppet

För en månad sedan kunde man läsa i lokaltidningen att en man fått nog av en 16-årings mopedåkande på skolområdet. Han tog helt sonika tag i grabbens arm och drog iväg med honom till rektorn. Mopedistens okynnesåkande kunde kanske ha beivrats på ett mindre bryskt sätt.Men en 16-åring borde nog kunna tåla ett hårt grepp om armen utan att för den skull få men för livet eller få sin självkänsla knäckt. Själv tog jag ingen skada trots att man blev tagen i örat både hemma och i skolan, fick en och annan örfil och stryk av äldre skolbarn. Man lärde sig veta hut och vad som var rätt och fel på ett handgripligt sätt så att säga. Därmed inte sagt att jag förordar barnaga. Men ovanstående händelse betraktades vara värre än så. Mannen blev åtalad misstänkt för misshandel och dömdes i tingsrätten  på 40 dagsböter. Grabben yrkade dessutom på ett skadestånd på 8000:- kronor. (vilket han dock inte fick). Redan själva skadeståndskravet kan ju få en att fundera. Hur mäter man hårdheten i greppet och ”kränkningen” i reda pengar?

Inte undra på att folk drar sig för att ingripa när det är bråk ute på sta´n, sker olika våldshandlingar eller en stöld. Man törs inte ens försvara sig  med risk för att själv bli åtalad. Ändå snackar man om civilkurage!

Ska sådana här  små incidenter behöva belasta vårt rättsväsen? Kunde det hela inte tacklats på ett enklare sätt?  Hade rektorn ingen roll i det hela? Han och lärarna ska ju  ”fostra” ungdomarna. Förr i tiden  tänkte man sig noga för så att man inte  fick en  anmärkning  under uppförande i betyget. Och hade det funnits mopeder på den tiden  och ett förbud mot  mopedåkande på skolområdet hade man nog respekterat detta.

Så frågan är: Ska man hålla ett fast grepp om saker och ting eller håller vi på att förlora greppet?

Anm. Bilden har inget samband med detta inlägg