Men ändå pytteliten. Det är inte ofta man syns på bild. Vem vill ha kort på en gammal gubbe? När man knappt tittar på sig själv i spegeln längre finns väl ingen anledning heller att ta ett foto på sig själv. Men det gjorde jag när jag var ute och gick och tittade på gubbarna som asfalterade en bit längre bort på en industritomt. En bit därifrån utmed gatan hade man ställt flera släp som innehöll mjuk asfaltmassa. Inte runda tankar men väl täckta med blank och välvd plåt. När jag passerade ett av dom parkerade släpem, såg jag mig själv som en märklig spegelbild. Trots att metallen var dammig och nerstänkt. Men det var som att gå omkring i lustiga huset på Grönan.
Förutom min avatar med ölglaset, kan jag väl bjuda på dessa bilder. Några fler finns inte ifall man inte går tillbaka så där 40 år i tiden när jag var ute med ungarna när dom var små.
(en gammal dia-bild som skräpat länge nog på hårddisken men som jag kan fläta in nu)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar