Ytterligare ½ år senare efter att ha berättat om den vidare exploateringen av en naturskön kulle, -klicka här- gick jag förra veckan förbi den utmed en stig nedanför. Vid ett ställe har hela skogen röjts och högst uppe på den kala kullen av grus och sten höll man på att montera vägräcken.
Längre bort, där man lämnat kvar några träd, var skogsskövlingen och förändringen av topografin inte mindre för det. I bakgrunden reste sig en hel bergskedja av stenkross och jord.
Jag kravlade mig uppför den branta slänten över sprängsten och kvarlämnat ris tills jag kom upp till toppen.
Gammelskogen och berget som jag en gång kände så väl, gick ju inte längre att känna igen. Gick inte ens att orientera sig i landskapet längre när alla kännemärken var borta. Men till höger om högarna upptäckte jag en liten bit av den runda kullen som fortfarande är den högsta punkten i landskapet. Halva kullen hade sprängts bort men från den kvarvarande halvan hade man fortfarande vida vyer över landskapet nedanför. Numer dock med glesare skog.
då och nu 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar