gnistrande kallt

Under natten var det under tio grader kallt men på dagen och med solens hjälp blev det drägligare vintertemperatur. I alla fall för den här trakten och för mig som inte har något hull på kroppen. När jag inte orkade argumentera med Tele2-supporten längre för att få tillbaka min internetanslutning, gick jag ut på en liten fotorunda i stället. Trots att det inte varit någon dimma under natten, hade det bildats en hel del rimfrost. Varje vinter bildas det ju rimfrost några gånger och man borde ha ledsnat på att ta bilder på så´nt. Men lika förbaskat tjusas man av dessa iskristaller och tar nya bilder. Igår var rimfrosten extra fin. Som saltflarn eller heter det flarnsalt? Egalt, ni vet vad jag talar om när ni ser bilderna här nedan

utslängd från syberrymden

Nu har jag lyckats med att rigga upp all den nya elektroniken och fått skrivaren att fungera.Piecel of cace när installationsskivan tas emot utan knorr. Alla program är inmatade och allt borde vara frid och fröjd. Men varför ska saker gå smidigt? Klart att det måste vara lite smolk i bägaren! Det borde vara den enklaste saken att skifta kabeln från modemet från den gamla datan till den nya. Det klarade jag också rent fysiskt. Men se´n  gick det inte längre att komma ut på nätet. Modemets gröna små lampor blinkar inte längre. Men hustruns lilla lap-top fungerar trots att den är ansluten på samma modem - fast sladdlöst. Och jag som inbillat mig att kabel borde vara säkrare! Nu använder jag detta lilla andningshål och lägger ut en vinterbild som jag tagit idag i det fina vädret

som små slilvergranar

När datan får barn

Flera gamla skrivare skulle skrotas på ett företag och jag tog hand om ett par av dessa. Till en HP fotoskrivare lyckades jag  ladda ner drivrutinerna från nätet och fick igång den. Har haft den efter några patronbyten ända tills nu. Ett riktigt rasslande tröskverk som dock spottade ut fina färgbilder. Men nu ville den röda färgen inte vara med längre och gamlingen behövde en kvart för att spotta ut 1 sida i svart-vit av ren ålderssvaghet. Det var dags att  byta ut den till en  ny som dessutom hade en kopieringsfunktion. Den råkade jag testa först och fick fram dessa bilder på vanligt papper och var nöjd med dom.

Men när jag skulle ansluta printern till datan tog det stop. Datan spottade ideligen ut installations-CD:n  som om den var gjord  något illasmakande material som datorer avskyr. Inte heller hittade jag drivrutinerna på nätet och fick ringa supporten. Där fick jag tag i en ambitiös kille som försökte hjälpa mig. Han lotsade mig igenom  alla irrgångar bland Windows  filer  i 2½ timme. Det var klicka här och klicka där, godkänna och ta nästa. Ladda ner mappar och filer som datan inte kunde hitta och klista in dom. För att göra en lång historia kort köpte jag en ny PC dagen efter. På MEGAREA och samma affär där jag köpt skrivaren.

Så här ser det lilla barnet ut

På 6 år har man hunnit banta ner chassit till en tredjedel.. Men ”förlossningen” hade komplikationer – min platta bildskärm passade inte ihop med den nya PC:n. Kabeln hade andra anslutningar. Åkte runt bland flera elektronikföretag och jämförde priser  på skrämar och kom fram till att  ”min” affär hade lägsta pris och borde dessutom veta vilken skärm som passade. Så  det fick bli  en ny  skärm. Hela 20” i  LED baklit LCD. För tredje gången lämnade jag affären med ett paket under armen.  Så passa er  för krångel med den röda färgen i skrivaren. Det kan  stå en  dyrt! Svältkost nästa månad.När jag nu skrivit detta inlägg kommer jag att dra ur proppen  ur den gamla PC:n  och när det kommer fram något ur den nya vet jag inte än.

Det nya barnet är hungrig och måste matas  ett tag med  en massa ”skåpmat”.

Hyllmetrar

Handeln anpassar sitt utbud till människors  olika tycke och smak och mångfalden kan därför resultera i långa hyllmetrar för vissa varor.  Filmer har ju en bred publik och för att tillgodose alla åldrar och smakriktningar  blir det många hyllor

Vänder man sig  till bara  kvinnliga  konsumenter är utbudet av  t.ex. smycken och halsband minst lika mångskiftande och kräver även dom ett antal hyllmetrar

Jag kan förståss gå in i vilken affär som helst  och fotografera  alla dessa oändligt långa hyllor med en och samma varukategori. För dagens tema har jag  dock tagit  dom som jag råkade ha i arkivet. Här  rader av skor som behövs för olika stora fötter men dessutom  krävs i olka modeller för att tillgodose olika önskemål.

Det är alltid en hårfin balansgång  mellan utbud och efterfråga – d.v.s. hur många och  långa hyllorna ska vara. Ny teknik, trender, köpkraft, lokalhyror och utrymmen spelar in. De ofta diskuterade godishyllorna i  livsmedelsbutikerna  har bara ökat från år till år

I vår föränderliga värld med t.ex. nya matvanor  ändrar hyllorna i matbutiken  ideligen karaktär och innehåll. Titta bara i mejeriavdelningen och se hur många nya produkter som kommit till de senaste åren. Hur många mjölkprodukter som helst. Olika fetthalter, ekologiska, förädlade och med olika smaker. Likaså har alla  färdiga matportioner ökat. Färdigkomponerade som bara behöver  tinas/värmas i mikrovågsugnen.

Tänk att kunna få gå in i en gammaldags lanthandel igen där du köper bara en sorts mjölk som slevas med  ett ½l –mått i din egen kanna. Får en klick smör i en medhavd bytta. Känna lukten av nymalda kaffebönor eller från en tunna med  matjessill. Dofter från kryddor blandade med lukt av tobak och tjära. Allt finns där för livets nödtorft  på ett fåtal hyllmetrar.

Vad tänker du med egentligen?

Den frågan har jag fått höra många gånger. Förhoppningsvis är det med en här mjuka, vindlande massan som kallas hjärna.

Miljarder hjärnceller som jobbar på dag och natt. Impulser som kilar runt mellan synapserna i rasande fart och ser till att ord formas så att händerna kan sätta bokstäverna på de rätta tangenterna  och bli till ett blogginlägg.  Det  lär dock dö en del nervceller varje dag  och nervbanorna är inte heller lika smidiga som tidigare. Kallas glömska och man får höra att man har en ärthjärna

Har den skrumpnat tillräckligt mycket och väger bara några futtiga gram, kallas den för hönshjärna

Den här som liknar en hjärna har dock ingen större tankeförmåga. Har man nått detta stadium är det också adjöss med  vidare inlägg i  bloggen.

Indianer

Dagligen matas vi med bilder. TV, bio, tidningar eller reklam. Tavlor på väggen eller på en konstutställning. Eller så fotograferar man och lägger ut en del bilder  på bloggenÖverallt hittar  man bilder. Nu senast på ett så ovanligt ställe som förarhytten på en långtradare! Temat är Nordamerikas indianer.

På ena dörren den ”store hövdingen” som säkerligen också har ett namn samt en bisonoxe.

På den andra dörren kanske hans squaw

Örnen har varit en helig fågel hos många indianstammar och blev senare även USA:s nationalsymbol. Den som låtit dekorera bilen måste  ha varit en verklig älskare av  Nordamerikas indiankultur. Inte nog med att det finns en rad – förmodligen berömda hövdingar - avbildade på fronten, så har man även dekorerat det hela med riktiga pilar.

En berömd ”Medicinman” var Black Elk som även var släkt med ”Crazy Horse” vilket man bl.a. kan läsa sig till i Wikipedia. Här har han  reproducerats  med ett foto i svart-vit

Iögonfallande  och snygga bilder  som man inte förväntar sig att hitta på en lastbil än mindre att de åker omkring här i Sverige. Ja, tänk vad man kan halka in i när man ser ovanliga bilder på en ovanlig plats.

Winterscape

Även det här motivet blev  i svart-vitt. Kanske en fördel för att framhäva dom vita ”mössorna” på stenarna

Den täta snöbyn hade  dock dragit undan senare och det började lätta. Kanske skulle solen rentav visa sig och sätta lite färg på bilderna. Det fanns i alla fall en liten lucka bland molnen

Det syntes  en blå himmel ett litet tag. Men varken sol eller ett dramatiskt ljus  kom fram. Var väl lika bra det när jag ändå nästan var hemma  och hade tagit mina bilder. Det fick bli en sista bild där molnen åter hade täppt till den blå öppningen och allt var lika grått som tidigare

s/v

När jag kom till den lilla bäcken, bjöd motivet på endast svart-vita bilder. Även om det inte kom någon snöby just då, var himlen  grå med lågt flygande moln som verkade ha väldigt bråttom. Det svarta vattnet från bäcken och den vita snön som nyligen fallit  var lika stor kontrast  som vattnet i fast och flytande form. Det kunde inte bli annat än rent svart-vita bilder

Vinterfrukter

Det började bli tomt på färskvara när det gäller nya bilder. För att fylla på förrådet  var det dags att ta en liten runda i grannskapet. Det var  även  läge för det när  årets första riktiga snöfall hade kommit under natten. Dessutom kom det täta snöbyar då och då under promenaden. Någon gnistrande snö i solsken var det inte att tänka på.

Det här trädet stack verkligen ut med dess runda ”bollar” som alla hade en mössa med snö på. Märkligt nog  hade fåglarna inte börjat kalasa på äpplena. Surt sa även trasten?

Här ser man det ymniga snöfallet bättre. Hade även lockat fram några skidåkare

Det här blev enda bilden där jag fick med lite färg i. Eller snarare att man inbillar sig det eftersom man vet att nypon ska vara röda.

En släng av sleven

För länge sedan skaffade jag några rullar färgad papper som  jag har använt som bakgrund vid table-top fotografering. Egentligen är pappren alldeles för blanka varför de  ger reflexer och dessutom har de alldeles för bjära färger som oftast inte passar ihop med motiven. För  mina digitala bilder behöver jag numera  mera neutrala färger och helst de som likna green-screen.

Reflexerna syns  tydligt när jag avbildade denna soppslev.

 Jag gillar designen på denna slev som har så fina mjuka svängda former.Utsökt finish och slät och mjuk övergång mellan skaft och skopa. Till skillnad från  slevar som liknar plåt och är raka i skaftet. I en annan vinkel och med annan belysning kan man ibland undvika reflexerna och få även annan färg på bakgrunden.

Som spin-off på dessa bilder fick jag även ett motiv som jag kunde jobba vidare med i datan. Det blev till slut detta collage

Så kan det gå(s)

På vägen hem sniskade jag över en fotbollsplan. I blidvädret höll  dom få snökornen som föll under natten på att tina. Även andra hade genat  över planen vilket syntes av fotspåren. Men någon hade en speciell gångstil

Vet inte om denna gångart kallas passgång eller foxtrot

Glaskonst

Var på kalas i helgen. Så fort jag kom in i rummet la´ jag märke till två upplysta glasskulpturer; en på en bänk och en i fönstret.  Mer glaskonst än lampor. Förutom form och färg var det  ljuset som upphöjde lamporna till konst. I min iver att ta några närbilder på dessa glömde jag helt bort att ta en helhetsbild på någon av lamporna.

Lampan i fönstret  hade andra former och färger  inuti glaset. Bilderna liknar dock mer julgranspynt eller juldekorationer ute på sta´n. Men är man  bjuden på kalas, kan man ju inte stå där i timmar och försöka hitta den optimala bilden

Jag älskar att avbilda färger och former man kan finna i glas och vid olika belysning, De blir som abstrakta målningar. Därför gjorde jag  bl.a. videon ”blueglass” (se digimages3 på You Tube). Det är dock inte var mans sak att  uppskatta non-figurativ konst.

My name is al-Saadi Gaddafi

Varje morgon när jag sätter på datan, börjar jag med att rensa bort skräpposten. Det är allt från lyckönskningar till miljonerna man vunnit, blessings from the good Lord, offerter på barstolar  eller hjälp med penningplaceringar. Många är återkommande, andra kan också avfärdas direkt När jag för några da´r se´n fick ett mejl från nå´n som presenterade sig som i rubriken, kunde jag dock inte låta bli att öppna mejlet där det gick att läsa följande

”My Name is al-Saadi Gaddafi, born 25 May 1973 and the third son of late libyan leader Colonel Muammer Gaddafi who was kill in october 2011 by nato forces and National Transitional Council forces.I am in need of a foriegn partner who will help me lay claim to a deposit which my father made with a financial company in London United Kingdom under the name AL SAIDI OIL COMPANY, amounting to the sum of $175,000,000.00. I can not lay claims to this deposit as i have been placed on the top of must wanted list by the british interpol and my location is yet unknow to anybody. You can read more on this website:
http://english.ahram.org.eg/NewsContent/2/8/22838/World/Region/Interpol-puts-Gaddafi-son-on-mostwanted-list-.aspx

I need someone who will lay claims to the deposit as an associate of AL SAIDI OIL COMPANY to have the deposit released. as you know the National Transitional Council and the United nations has frozen all my father's asset in libya. You must keep this email private for if it gets out, my location will be traced and  the deposit will be frozen and confisicated. If you are Interested in helping me, do respond to my email.
Al Saadi”

Tänk att lilla jag här i  en liten förort  i Sverige  blir kontaktad av Gaddafis son med bön on hjälp! För att komma åt alla dessa miljonerna, måste jag till att börja med bli en styrelsemedlem i ett  oljebolag  och  lära mig alla finansiella och juridiska knep och resa hit och dit. Lilla jag som inte ens tar mig  utanför kommungränsen.  Tänk vilka historier dom kan hitta på. Är dock lite förbryllad över syftet med detta mejl. Normalt när det handlar om penningtransaktioner och liknande  brukar dom fiska  efter personliga uppgifter samt  kontonummer. Så är dock inte fallet här.  Bara att  man ska hålla detta hemligt för att inte röja Al Saadis  viste och  att  Gadaffis tillgångar inte blir konfiskerade. Men det är just  av dessa anledningar jag  offentliggör  detta mejl. Annars kunde ju pengarna återbördas  till det libyska folket som  en gång bestulits på dom eller till återuppbyggnaden av landet. Trots att det är uppenbart att allt detta är påhitt kommer jag inte ifrån att nägon hund är begraven här. Annars hade man väl inte gjort sig besväret. Vad är syftet?

Insändare

Vem hade kunnat ana att  mitt inlägg kring årsskiftet  - klicka här -skulle  resultera i en riktig insändare i lokaltidningen och  även publiceras. I och med det trodde jag att  jag sagt mitt och andra fick tycka vad dom ville. I förra numret av tidningen fanns dock  en svarskommentar. Inte från kommunen som man hade kunnat förvänta sig, utan från  troligen en privatperson enl. bilden nedan

Som framgår i bloggen blev jag  redan upplyst om att det fanns 2 varianter av denna almanacka  vilket personen som svarade på min insändare  inte kunnat läsa sig till. Så det är inget att tjafsa vidare om.

Nu hänger den  riktiga almanackan på väggen och januaribilden har bläddrats fram.

Även i årets upplaga finns flera motiv som jag också fotograferat, men vid andra årstider. Så kommunens väggalmanacka  blir nästan lite personlig. Inte att undra på att  man ryade till lite när den uteblev. Av ren nyfikenhet gick jag även in på  biblioteket idag och fick höra att man kunde få  kommunens  almanacka där. Exakt  som insändaren tipsade. Däremot vet jag inte varför inte alla fick årets almanacka.

Sitter på kanten

Den här bilden, som jag hade med i något inlägg tidigare, har jag även haft som bakgrundsbild på datan ett bra tag nu.

När man har bilden framför ögonen hela dagarna av och an, upptäcker man fel och brister, hur bilden egentligen borde ha tagits (eller inte alls) och att den kanske går att förbättra. Nu var det länge sedan jag gjorde något collage i datan. Jag  tyckte att bilden såg lite tom ut  och borde fyllas ut med något som ledde blicken in i bilden. Några figurer som sitter i förgrunden. Två sådana hittade jag i vår bokhylla och fotograferade dom bakifrån. Därefter fick dom sitta på bryggan

Innan jag skulle släppa iväg inlägget  hittade jag en annan bild på en tjej som satt på Mynttoget i gamla sta´n och lyssnade på musik. Denna gamla bild kanske skulle kunna vara ett annat alternativ att  sätta på bryggan. Mitt i vintern med rumpan nästan bar. Klippa, sudda och klistra och vips så sitter hon där framför vattnet som håller på att frysa till.

Stjärnorna på slottet

Efter att ha visat en del bilder som jag tagit  vid en vik nedanför Görvelns slott, kommer man osökt in på  årets upplaga av TV-programmet  Stjärnorna på slottet  som skulle hålla till just där. Därför tog jag  denna bild då

Som den  lokalpatriot man är, följde jag förståss serien trots att man är måttligt intresserad av stjärnornas göranden och låtanden. Därför kommenterar jag inte heller de medverkande  stjärnorna   eller innehållet i denna serie utan visar i stället en del som inte syntes på TV.

Slottet är ett populärt utflyktsmål och numera kan  man sällan strosa omkring  där alldeles ensam. Picknick på sommaren

Under många år hade vi som en familjetradition att åka till slottet och samla kastanjer där på hösten

Här är själva viken på sommaren  och ångbåtsbryggan på vintern

Även på vintern pågår en del här som lockar folk. Isracing, skridskoåkning ,pimpelfiske och inte minst Vikingarännet som går förbi här. Aktivieter som jag bloggat om tidigare här.

Från höjden, där själva slottet är beläget, har man en vidunderlig utsikt över Mälaren

Den här rhododendronplanteringen ligger lite undanskymd . Slottets baksida såg ut så här innan  det renoverades för några år sedan och i någon av sidoflyglarna bodde stjärnorna

När parken anlades planterade ägaren många olika trädslag, en del exotiska. Några finns bevarade med namn på skylt. Däremot har det även placerats ut  en hel del skulpturer som jag beklagade mig över  här  i ett inlägg för några år sedan. En sådan ”skulptur” syns på den här bilden

I förgrunden ser man även en liten damm där det sommartid brukar simma omkring några guldfiskar. Det var vid denna damm som Christer Lindarw avslutade sin dag

 med att alla stjärnorna badade där som en imitation  på Anita Ekbergs bad i Fontana di trevi.