Borta vid kolonilotterna var det ödsligt och tomt. Frosten och lite pudersnö låg på marken och på halvruttna löv. Några hade grävt om sin täppa, andra lämnat den som den var efter att allt hade skördats. Här fanns inget mer att göra annat än att ett tjockt snötäcke ska dölja resterna av det som varit under året. Men på ett ställe syntes något grönt bakom stängslet. Det var inte ogräs utan grönkål
Nu var rätta tiden inne för att skörda. I likhet med slånbär skall grönkålen vara lite frostnupen. En färsk grönsak som man kan ha på julbordet. I Halland är den ett måste men annars är den ofta bara en dekoration på julbordet. För länge sedan odlade jag grönkål en gång på väldigt bördig jord och fick många och höga plantor. Skörden blev så stor att de plockade bladen fyllde ett helt badkar (hittar tyvärr inte diabilden) där de skulle sköljas. Kålen kokades, hackades och stuvades. Kan liknas vid spenat eller nässlor men är lite kärvare i smaken. Många kokar den i skinkspadet eftersom kålen tål fett för att bli lite rundare i smaken. Själv föredrar jag lite ister eller helst rökt sidfläsk. Men det var bara den gången vi hade överflöd av grönkål och det har sedan dess aldrig blivit någon jultradition hos oss. Men man skulle kanske odla ett eller två stånd något år igen för att återuppliva en nästan bortglömd smaksensation. Behöver ju inte nödvändigtvis ske till jul heller.
PS. Ordet fostnupen stavas inte med y som jag tänkte. Troligen har jag nog aldrig skrivit det någon gång utan bara hört det. Läst, men inte lagt på minnet. Annars kan man förledas att tro att frosten nyper eller att det har att göra med en nypa frost. Men eftersom jag skriver texten först i word, får jag automatiskt förslag på fel och ändringar och synonymer. Ingen bloggar ju felfri vilket man ibland kan se emellanåt; speciellt inlägg från den yngre generationen.
Grönkål är lika med barndom för mig. Min pappa är nämligen dansk.
SvaraRadera