Det fryser på

I morse var jag ute på hal is. Temperaturen balanserade på nollstrecket  när solen hade klättrat över grannens tak. Men längre ner var det markfrost. Då ska man egentligen inte ge sig iväg i lågskor. Men det fanns ju ingen snö att tala om så det skulle nog gå bra med en kort fotorunda.

Så här tedde sig den lilla grusvägen i motljuset. Bitvis fick man hålla tungan rätt i mun – vad nu det har med balansen att göra. Organet sitter ju i örat! Även det lilla vattendraget hade fått ett tunt istäcke. Det var väl för att det inte var något drag där. J

Längre bort  höll några gubbar på med en liten grävskopa för att lägga ut en bro vid en av dammarna. En av killarna  hade sett mig spana efter fotomotiv kring dammen. Men det visste han ju inte utan trodde att jag höll på att leta efter en lämplig väg kring  dammarna och diken. Han kom fram till mig och sa

”Vi ska lägga en bro här nu. Men det är inte klart än. Så du får gå runt” sa han och gjorde en svepande handrörelse kring dammen och mot andra sidan.

”Nej, jag kommer just därifrån men ska åt andra hållet. Men jag hittar här. Är här ofta och plåtar.” När jag minuten innan sett slutet av ett dike undrade jag just  var vattnet egentligen kom ifrån. Så jag passade på att fråga.

”Är det nå´t tillflöde till dammarna och vart kommer vattnet ifrån”?

”Är det rikligt med nederbörd blir det ju lite från dagvattnet häromkring. Se´n kommer det en del från tippen där borta”. Han pekade mot en skogsdunge långt bort där jag kunde uppfatta en liten kulle.

”Undrar just vad det vattnet innehåller” la han till efter en kort paus.

”Ja, schaktmassor kan ju innehålla vad som helst” fyllde jag i. ”Men det finns väl ingen fisk här inte”?

”Jo då, gräskarp har vi här. Vid en damm längre bort fanns till och med en gädda. Men det var väl nå´n  som slängt in den. Karparna kan bli rätt så stora” upplyste han och visade på fiskarvis med händerna cirka en dryg halvmeter. ”Tidigare matade vi dom med brödbitar och försökte ta dom med håven då.”

Nu förstod jag bättre varför man under alla år pumpat vatten i några av dammarna. Det var för att hålla vattnet öppet för karparna under vintern.

”Borta vid  industriområdet där AGA håller till har man en damm med karpar” fortsatte han.

Nu var det varken AGA som höll till där eller ägde dammen utan en annan firma intill men det var inget att  upplysa om.

”För bara några veckor se´n tog jag mig in till dammen där och tittade på karparna” upplyste jag i stället. (dom kan  ni klicka fram här )”Äter ni dom” undrade jag. Minen som nästan antydde äckel tolkade jag som ett nekande svar.

”En jugoslav som jobbade här ett tag gillade karp. Det gör dom där nere”

”Ja  på hela Balkan är det en delikatess. Så långt upp som till Nordtyskland äter man alltid karp till Nyår” kompletterade jag.

”För mycket småben” kom en sen förklaring

Jag började frysa lite om fötterna efter ett tag och tänkte fortsätta min vandring. Vi hade även hunnit  snacka om vattenflöden som gick härifrån, förbi Solvalla och ända ner till Bällstaviken in i Mälaren. Om en stor nyckel som han hittat borta på andra sidan dammen som han först trodde det var en kyrknyckel men senare reviderade till en  troligare nyckel  som tillhört en lada som kan ha funnits här en gång.

”Ja, då fick vi i oss lite lokalkultur” tyckte han till slut när jag  började gå vidare.