Ett fåtal gånger besöker jag huvudbiblioteket där det finns en utställningslokal och där man kan insupa lite kultur. Ofta är det måleri eller skulpturer som är mer eller mindre svårbegripliga. En del av dessa besök har jag bloggat om tidigare och utdelat både ris och ros. Igår såg jag att man hängt en del fotografier på ena långväggen vilket alltid lockar mig lite extra att titta närmare på. Som vanligt fanns inte en människa i rummet vilket kanske förklaras med att biblioteksbesökarna föredrar skrivkonsten framför bildkonsten.
Fotografierna var relativt små och uppsatta i en lång rad. 25-30 bilder med snarlika motiv. På håll såg det ut som om man satt upp en massa ringar efter varandra. Tittade man närmare såg man att det var närbilder på föremål som smälts. Fotografen hade titulerat sina verk som
”restprodukter från industriell gjutning”. Och visst är det fascinerande med udda saker i närbild. Sådana som retar fantasin och tarvar en närmare förklaring.
Så här såg bilderna ut vid närmare betraktande. Jag hade dock föredragit att man därutöver hade förstorat upp detaljerna i en del av bilderna för att få variationer på de stereotypa ringarna. Vet inte hur fotografen och framför allt den ansvarige för utställningen tänkte. Hur skulle ni reagera om jag hade lagt in 30 snarlika bilder efter varandra i denna blogg?
Den här bilden bjuder jag på
Jag älskar verkligen att titta på fotografier, men de här var inget vidare tycker jag.
SvaraRadera